Pigjobb och sexjobb

Det finns ett uttalat förakt mot vissa jobb från politikens vänstersida. Hela "pig"-debatten illustrerar detta tydligt.

Först ska sägas att jag starkt kan ifrågasätta att staten ska skattesubventionera en särskild yrkesgrupp (som hantverkare eller utförare av olika hushållstjänster) när det vore rimligare att göra det betydligt billigare att anlita arbetskraft rent generellt. Således kan jag instämma i socialdemokraten Luciano Astudillos argument att också denna tjänstesektor borde kunna bära sin egen kostnad. Problemet är att Socialdemokraterna inte vill att den ska göra det.

De flesta vänsterargumenten mot avdrag för hushållsnära tjänster handlar emellertid inte om att det skulle vara konkurrensmässigt skadligt. Argumenten är betydligt mer infantila än så. Det anses orättvist att skattesubventionera rika människors städning, de borde städa själva! Här finns faktiskt en parallell till synen på sexköp. Du skola runka själv, ej betala någon för jobbet. I båda fallen handlar det om vänsterns syn på makt. Den rika utnyttjar den fattiga. Den som har utnyttjar den som inte har. Överklass mot underklass. Och ofta man mot kvinna.

Men det handlar också om synen på vad som är ett "riktigt jobb". Att städa andras lägenheter är inget riktigt jobb, om vi ska tro vänsterpartierna. Det är utifrån denna ståndpunkt som begreppet "pigavdrag" kommer. Vi ska veta att den som arbetar med att skura fönster och städa hemma hos människor inte är något annat än en piga. Det är nedlåtande och kränkande, men väldigt illustrativt för vänsterns människosyn. På samma sätt är inte heller försäljning av en sexuell tjänst ett riktigt jobb. Ja, det är så långt ifrån ett riktigt jobb att begreppet sälja satts inom citationstecken i sexualbrottsutredningen (SOU 2001:14).

Vänsterpartiet har i åratal tjatat om att underklassen städar överklassens lyxvåningar. Här är det inte själva skattereduktionen som sådan som irriterar utan att det anses vara välbeställda människor som genom skatteavdraget får råd att köpa städtjänster av personer som antas ha det sämre ställt. Tänk om detta synsätt applicerades på alla affärsöverenskommelser i samhället. I grunden finns någon sorts drömbild av det maktlösa affärsförhållandet, parallellt då med drömmen om det maktlösa sexandet. Jag vill mena att båda är infantila föreställningar. Dessvärre får de ytterst konkreta konsekvenser för människor i vardagen.