onsdag 24 mars 2010

Det sovande folket

Vår justitieminister har gjort bort sig. Först utan att förstå det. Efter omfattande kritik tog hon tillbaka det mest färgstarka i sitt förslag om att hänga ut misstänkta sexköpare och hoppades att det skulle räcka. När envetna människor som tror på värdet av en rättsstat inte gav sig tvangs hennes pressekreterare skriva ett kort uttalande om att Beatrice Ask visst förstod skillnaden mellan att vara misstänkt för och skyldig till ett brott. Att ett sådant klargörande över huvud taget anses nödvändigt säger en del om det klaver som Ask satt ned foten i.

Det vi ser i bloggosfären just nu är yrvakna politiker som tydligen för första gången i sina politiska liv måste diskutera svåra ord som rättssäkerhet och oskuldspresumtion (och misslyckas med att förstå skillnaden mellan rättssäkerhet och rättstrygghet). Moderater försöker trivialisera Asks förslag genom att kalla det "en groda". Det var ingen groda. Det var ett tydligt formulerat förslag som inte kunde missförstås. För att säkerställa detta lade ministern till ett "om jag ska vara riktigt ärlig".

Detta är inte det första tecknet på att Beatrice Ask är en direkt olämplig justitieminister. Hennes vilja att drogtesta barn utan föräldrars godkännande är ett annat flagrant övertramp (som ligger helt i linje med den fascistoida narkotikapolitiken). Mycket tyder således på att Ask inte alls försade sig när hon hävdade att misstänkta sexköpare borde skämmas inför grannar och anhöriga. Hon menade vad hon sade, hon insåg bara inte att det kunde anses olämpligt. Det är också viktigt att påpeka att det lilla drev som framtvingade en så kallad pudel på regeringens hemsida inte har innehållit ifrågasättanden av Asks argument för sexköpslagen. Så långt vågar journalisterna tydligen inte gå, sexköpslagen är trots allt stoltheten i den svenska jämställdhetsdiktaturen. Ask har nämligen lyckats röra till det rejält även i den argumentationen (läs mer om detta här).

Det gläder mig att se så många i bloggosfären reagera. Men det smärtar samtidigt att inse, att frågan om rättssäkerheten i Sverige inte kommer att bli en viktig eller ens påverkbar fråga i valrörelsen. Om några veckor är detta glömt, de flesta svenskar har förmodligen inte ens något emot Asks utspel i sig, och Reinfeldt och Sahlin kan ägna de återstående månaderna åt att diskutera skatte- och bidragsnivåer. Svenska politiker har slutat att prata om principiellt viktiga frågor. När rättssäkerhet och integritet av det politiska etablissemanget snarare anses vara i vägen borde det ringa i alla tänkbara larmklockor hos demokratiskt sinnade medborgare. Inget tyder dock på att det sker.

Den politiska situationen i Sverige under detta valår känns på många sätt apatisk. Det finns egentligen bara tre rimliga alternativ för en liberal väljare:

1) Rösta på Liberala partiet
2) Rösta på Piratpartiet
3) Avstå från att rösta

Jag kan respektera alla dem som väljer något av dessa tre alternativ. Själv väger jag mellan alternativ 1 och 3 och landar förmodligen i alternativ 1. Den liberal som röstar på Alliansen kommer, precis som efter 2006, att bli mycket besviken. Och hur personen i fråga med rent samvete ska kunna motivera sitt val övergår mitt förstånd.

Nästa alla svenska väljare kommer förstås ändå att rösta på oppositionen eller Alliansen. Och sova vidare i sin skönhetssömn.


Välkommen till den moderata skamvrån. Så 2010.

11 kommentarer:

André sa...

Mycket bra inlägg! Piratpartiet tror jag skulle tjäna på att profilera sig som ett liberalt parti även i andra frågor. Rick Falkvinge har uppenbart liberala värderingar. Ett litet ifrågasättande av sexköpslagen har också kommit på hans blogg, men är tyvärr inte Piratpartiets officiella politik.

"När justitieministern vill använda sexköpslagen som ett redskap — ett verktyg, en hävstång — för att montera ner rättsstaten, (...), då måste sexköpslagens existensberättigande kraftigt ifrågasättas."
http://rickfalkvinge.se/2010/03/24/ett-rattssamhalle-i-ask/

Nisse i svängen sa...

Jag tycker att en röst på de rödgröna i detta läge också är legitimt för liberal väljare. De rödgröna är inte mindre liberala än alliansen, och sedan kan man resonera som att det finns ett egenvärde i att rösta bort en regering som så kapitalt har svikit - och den chansen ökar med en röst på de rödgröna jämfört med de andra alternativen.

Magnus i Solna sa...

Jag håller med om att det inte är en helt lätt fråga. Men som att Nisse rösta på de rödgröna är kontraproduktivt. Självklart är det bra med regeringsbyten då och då, men låt alliansen sitta en mandatperiod till.
Mitt förslag är att istället personrösta på lämpliga kandidater inom alliansen. Förhoppningsvis kan de bidra till att stärka de goda krafter som trots allt finns bland alliansen. Många bäckar små.
Jag kommer troligen att rösta olika i de olika valen. Piratpartiet har en del vettiga åsikter men det räcker inte. Liberala partiet kan ev bli aktuellt i landstingsvalet.

Hans Engnell sa...

Nisse,
Jag vet att andra liberaler resonerar som du. Men jag är emot det av två skäl: dels kan jag aldrig med samvetet i behåll rösta på ett regeringsalternativ som leder till att vi får kommunister i regeringen. Det är ingen större skillnad mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, men en röst på ett av de rödgröna partierna är också en röst på Lars Ohlys sektvänster.

Det andra skälet är att jag inte ser Alliansen göra samma valanalys som vi skulle vilja ha efter en eventuell valförlust. Moderaterna ser ut att göra ett bra val i vilket fall, vilket betyder att Reinfeldt och Schlingmann sitter kvar där de sitter i partiet. Vilket betyder "fortsatt förnyelse". Om en alliansförlust ska leda till något gott krävs att Moderaterna gör ett dåligt val (under 20 procent) till förmån för "högerpartierna" i Alliansen, KD och C. Men det är ett helt osannolikt scenario som opinionsvindarna ser ut just nu. Reinfeldt måste bort som partiledare.

Nisse i svängen sa...

Magnus,

De liberala krafter som finns inom alliansen har inte precis gjort så mycket väsen av sig under innevarande mandatperiod utan har fått vika sig för Reinfeldts realpolitik. Det känns dessvärre inte heller som att de kommer att stärkas av en eventuell mandatperiod till. Tvärtom tror jag det kommer att tas som ett kvitto på att Reinfeldt sitter inne med den enda och sanna lösningen.

Hans,

Jag håller med. Oavsett om alliansen förlorar valet eller inte sitter Reinfeldt säkert i sitt parti. Men ändå måste jag tro att en förlust är mer negativ för honom än en vinst. Den vinsten tycker jag uppväger det inflytande som Lars Ohly kan få i en regering (och skulle jag som de flesta andra kasta alla principer överbord och rösta efter min egen situation och plånbok: för egenföretagare är inte Vänsterpartiet längre det sämsta alternativet).

Christoffer sa...

Jag tror (eller hoppas) att Ohly och Vänsterpartiet kommer få ungefär lika lite att säga till om som kristdemokraterna har i den nuvarande regeringen. Att sossarna kommer fatta de flesta besluten, och att stödpartierna kommer vika ner sig, de har vi redan sett exempel på. Just i fallet med Ohly så är det nog en bra sak :)

André, jag skulle nog snarare beteckna piratpartiet som libertarianskt, eller helt enkelt frihetligt. Detta eftersom alltifrån socialister till nyliberaler finns bland partiets sympatisörer. Det är ett parti för oss, höger som vänster, som vill stoppa storebrorsamhället.

Nisse i svängen sa...

Är verkligen (PP) libertarianskt, Christoffer? Ja, så kanske det är, med dagens svenska måttstock mätt. Fast jag måste tycka det är väldigt tragiskt när ett parti som står för grundläggande, och egentligen helt självklara, fri- och rättigheter klassas som libertarianskt. Det indikerar en glidning i politisk tyngdpunkt och begreppsbildning som borde få varningsklockor att ringa både här och där.

stefankarlsson sa...

Jag tycker det är väldigt enkelt att se hur man kan rösta på alliansen med gott samvete. Det viktigaste i de flestas vardagsliv är faktiskt ekonomiska frågor, och även om alliansen inte är perfekt där så är de klart bättre än de rödgröna. Att stödja alliansen innebär alltså att man stödjer att ens liv förbättras.

Jag finner det dock helt legitimt att istället stödja Liberala Partiet, eftersom man då signalerar att missnöjet med alliansen beror på att de inte är tillräckligt liberala.

Däremot har jag svårare att förstå röster på Piratpartiet eller valskolk. Då Piratpartiet i 98% av alla politiska frågor saknar uppfattning är det i praktiken en blankröst i nästan alla frågor. Vilket givet alternativkostnaden innebär ett indirekt gynnande av socialism.

Att inte rösta eller blankrösta är något som kommer att tolkas som politisk apati, och som på motsvarande sätt givet alternativkostnaden innebär ett indirekt stöd till socialism.

Att rösta på något av vänsterkartellens partier är dock det allra sämsta alternativet för liberaler. Stöd för vänstern kommer att tolkas som stöd för socialism i ekonomiska frågor och ännu radikalt feministisk hållning i "jämställdhets"-frågor och ännu mer klimatalarmistisk hållning, vilket inte bara innebär att vi får 4 år med sämre politik, utan också kommer att uppmuntra de krafter inom alliansen som vill vrida alliansens politik ännu längre till vänster vad gäller ekonomi, "jämställdhet" och klimatfrågan.

Nisse i svängen sa...

Jag tycker för min del att det är fullt möjligt att betrakta den parlamentariska demokratin som i första hand ett verktyg för folket att rösta bort landets regering. Till syvende och sist är det den viktigaste skillnaden mot diktaturen där inte den möjligheten existerar. Och är det ändå inte så att det är risken att bli bortröstad i nästa val som i verkligheten sätter gränserna för vad som är politiskt möjligt?

Om man nu anser att alliansen har överträtt gränserna för vad som borde vara politiskt möjligt så följer att de ska röstas bort oavsett vad vi får istället. Rationellt eller produktivt? Kanske inte, men med samma logik är det i så fall sällan rationellt eller produktivt att straffa lagöverträdare heller. Båda fallen bli bara rationella om man ser dem som en investering för framtiden: den bortröstade regeringen begrundar sitt öde och gör bot och bättring - liksom lagöverträdaren gör.

Överhuvudtaget tycker jag argumentet att vi ska rösta på ett visst alternativ, inte för att det är bra, utan för att övriga alternativ är ännu sämre, är nedslående och negativt. Med resonemangen i förra stycken kan det ses som mer positivt och konstruktivt att straffa en regering som gått över gränserna.

stefankarlsson sa...

Nisse, med din "logik" borde vi i 1932 års tyska parlamentsval röstat för Adolf Hitlers Nationalsocialistiska tyska arbetarparti (NSDAP).

Är man missnöjd med en regering är det verkligen inte rationellt att rösta för något ännu sämre, som de rödgröna nu eller för att ta det ännu tydligare exemplet NSDAP 1932 på basis av ett i och för sig berättigat missnöje med de andra Weimartyska partierna ( Nej, jag försöker för övrigt självfallet inte jämställa de rödgröna med NSDAP, utan jag försöker bara med ett tydligt exempel illustrera principerna).

Röstar man för sämre saker blir förhållanderna faktiskt bara sämre. Missnöje med existerande regering bör istället ventileras genom opinionsbildning utanför valprocessen eller genom röst på alternativ som faktiskt är bättre (som Liberala Partiet).

Hans Engnell sa...

Jag instämmer i Stefans kritik mot att stödja Piratpartiet. Det är just skälet till att jag inte kommer att rösta på dem, även om jag med tanke regeringens politik kan förstå dem som värderar integritetsfrågorna så högt att de är beredda att släppa allt annat.

PP är givetvis inte libertarianskt. Ett parti vars svar på de flesta frågor är "Piratpartiet tar inte ställning i denna fråga" kan inte kallas libertarianskt. Just på grund av partiets smala intressesfär kan det bli stödparti till i stort sett vilken regering som helst, vilket är en liten varningslampa.

Men en regering ska som Nisse påpekar väljas om på sina egna meriter. Och den sittande regeringen har i mitt tycke gjort bort sig i alldeles för viktiga frågor för att förtjäna min röst - hur eländiga de rödgröna än är. En röst på Liberala partiet är både ett slags proteströst och en röst på en frihetligt alternativ.

Situationen i Sverige har på sätt och vis kommit att närma sig den i USA: om man inte gillar något av de två stora partierna har man i princip inget alternativ med chans till inflytande att rösta på.