Hot mot rättssäkerheten

Det har diskuterats tidigare - en förändrad sexbrottslagstiftning. Vänsterfeminister har länge velat utvidga våldtäktsbegreppet till att inte bara inbegripa fall med inslag av våld utan även gälla annat slags utnyttjande. Samtidigt har krav rests på en omvänd bevisbörda där det är den misstänkte gärningsmannen som ska bevisa att det påstådda våldtäktsoffret ville ha sex.

Eva och Christian Diesen föreslår just detta: omvänd bevisbörda. De är i "gott" sällskap med Madeleine Leijonhufvud (som gillar både DNA-register, ökad övervakning och minskad rättssäkerhet). Orsaken till förslaget är att så få anmälningar leder till åtal och fällande dom.

Föreställ dig en liknande rättstillämpning i andra mål. Tänk dig att du anklagas för att stulit något i en affär. Det åligger normalt polis och åklagare att bevisa att det är du som har stulit och inte bara anta att affärsinnehavaren talar sanning. Vänd på detta och det är plötsligt du som anklagad som ska bevisa att du inte alls har stulit något. Konsekvensen blir omvänd bevisbörda och en bisarr rättstillämpning.

Att få anmälda våldtäktsfall leder till åtal och fällande dom är ett faktum. Det har sina orsaker. Misstänkta våldtäkter är svårutredda fall. Alkohol är ofta inblandad, minnesbilder och signaliment kan lämna mycket i övrigt att önska. Att i efterhand bevisa att en våldtäkt har skett när ord står mot ord är svårt. Och det ska vara svårt att få någon fälld för ett så grovt brott. Hela vårt rättsväsende vilar på att människor inte ska kunna kastas i fängelse på lösa grunder (även om det bevisligen sker ändå), inom brottmål talar man om "ställt utom rimligt tvivel", vilket är ett väldigt högt krav för en fällande dom.

Det finns säkert mycket att förbättra i både polis och domstolars bemötande av våldtäktsoffer. Men att Diesen & Diesen (och för all del Leijonhufvud) vill minska rättssäkerheten bara för att öka antalet fällande domar är både skrämmande och oacceptabelt. Juridik ska handla om att tänka, inte känna. Tyvärr är sexbrott något som får människor att sluta tänka och i stället slå på reptilhjärnan, vars enda funktion är att utkräva hämnd för något som sägs ha skett. Vi har skäl att ha lite högre förväntningar än så på landets jurister.

Förhoppningen nu är att regeringen inte faller för denna galenskap utan i stället väljer att försvara den rättssäkerhet vi fortfarande har kvar i det här landet.