Det mesta är faktiskt de nya moderaternas fel. Att kristdemokraterna skulle vara tokiga visste vi när alliansen vann valet. Men de är små och går att hantera. Detsamma gäller folkpartisterna. Att folkpartiet skulle komma att blanda vettig skolpolitik med feministisk mumbojumbo och vara fullkomligt opålitliga i största allmänhet var väntat. Men detta hade gått att leva med om vi samtidigt hade haft ett starkt frihetligt moderatparti. Det har vi inte längre.
Moderaterna har valt en helt annan väg genom i stället för att putta på i frihetlig riktning bromsa alla chanser till en sådan utveckling. Lilla centerpartiet har inte fått minsta gehör för nödvändiga förändringar av den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministern har fått i uppdrag att försvara den socialdemokratiska ("den svenska") modellen i vått och torrt. Mot EU. Mot alla som vill ha fri rörlighet och flexibilitet. Moderaternas mest radikala åtgärd under mandatperioden är den ökade egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen, något man nu har börjat backa ifrån i både retorik och praktik för att inte skrämma bort potentiella sosseväljare.
Vad finns kvar? Varför ska den som inte gillar socialdemokraterna rösta på moderaterna? Det ska du inte, menar Reinfeldt. Det är socialdemokraternas väljare moderaterna vill åt. Reinfeldt vill inte ha något värderingsskifte. Han vill inte förändra Sverige. Han vill putsa lite försiktigt på den fasad som sossarna byggt på i 70 år. Och då är det fanimej egalt om statsministern kallar sig moderat eller socialdemokrat.
Som konstaterats gör sig de borgerliga bäst i opposition. Då kan de skälla på socialdemokratins brister och måla upp ett bättre, frihetligare alternativ. Väcka hopp om en ljusare morgondag. De kommer aldrig att, när de väl får chansen att regera, infria ens en bråkdel av de vackra tal och löften som givits under lång tid i opposition. Det spelar mindre roll, ty folk hinner glömma hur mycket borgerligheten pissade på dem förra gången det begav sig. Människor lider av konstant taskigt politiskt närminne, något som politiker världen över lärt sig att utnyttja till fulländning.
Det är med växande lättnad jag kan konstatera att jag inte är partipolitiskt aktiv. Jag ser hur frihetligt sinnade människor vänder och vrider på sig med sina partiböcker när alliansen klampar fram som en elefant i integritetens känsliga glashus.
Jag vet inte om det bara är en instinkt att söka sig till något bättre i tider av besvikelse och politiskt resignation. Kanske är det vintern, kylan och mörkret som spökar. Eller så är det helt enkelt en längtan efter något helt annat. Paradiset Shangri-La finns inte, landet med fullkomlig frihet och lycka är en ouppnåelig utopi. Men efter att ha sett Sverige i över 26 år är det kanske på sin plats att se sig om efter något annat. Världen är större än både Stockholm och Sverige.
Flyg mig till något annat.
11 kommentarer:
Jag är också trött på Sverige. Men vart ska man egentligen söka sig om man vill vara fri? Var är man mest fri här i världen?
Ingen lätt fråga att svara på.
Grekland enligt "International Privacy Ranking". Sverige får sämsta betyget i datainsamling, myndigheters tillgång till data, övervakning på arbetet, kartläggning (medicinalt, finansiellt, boende), ledarskap. Intressant är att se att de säger att demokratin är god, trots att man kör över mänskliga rättigheter och grundlagar! Ok, konstitutionen är svag och uppgifterna är från 2007.
Rösta på parti utanför riksdagen! T ex Piratpartiet eller Aktivdemokrati.
Jadu, Martin, det är frågan... Som jag skrev finns ju det där fria paradiset inte på riktigt. Jag tror att det handlar om vilket perspektiv man lägger på frihet. Vad är viktigt för att leva ett bra liv? Personligen börjar jag känna mig ganska politiskt resignerad, kanske blir det viktigare att kunna leva sitt liv efter eget huvud i så stor utsträckning som möjligt i vardagen och ge blanka tusan i det politiska käbblet. Något trevligt land i Asien lutar jag väl åt just nu. Men dessa tankar kanske är ett symptom på vintermörkret också... :-)
Fridolf,
Problemet jag har med piratpartiet är att det är ett enfrågeparti. De kan köpa vilka uppgörelser som helst bara de inte skadar den personliga integriteten. Jag vill inte gärna rösta på ett parti som kan tänka sig att regera med Lars Ohly, bidra till ökad folkhälsofascism, strängare moralism och ökad politisk klåfingrighet bara för att det lyckats förbättra den personliga integriteten något i vissa frågor. Partiet saknar ett nödvändigt helhetsperspektiv.
Däremot kan det vara intressant att fundera över (pp) i EU-valet nästa år - men där har vi å andra sidan redan Fjellner på plats som faktiskt gör en hel del nytta.
Way ahead of you. Frågan är bara vart man ska flyga??
Säg till om du kommer på något.
Detta är en intressant diskussion, eftersom jag själv går mer eller mindre med samma tankar. De är ännu i den "passiva" fasen, men om vi får en regering med Lars Ohly om två år, så kommer den troligtvis att blomma ut fullständigt. Tror inte jag skulle trivas då.
Jag tror inte nödvändigtvis att det bara handlar om vilka lagar och regler som gäller i det samhälle man befinner sig, utan även om allmän attityd och mentalitet. Jag tycker svenskar är intoleranta mot avvikande, och många vill att deras medmänniskor skall leva utifrån en viss mall. Den som inte lever upp till denna mall, vare sig det handlar om feminism, konservatism, socialdemokrati eller vanligt jävla svenneliv, bemöts med misstro.
Jag har svårt att acceptera det synsättet. Lev och låt leva. Var i världen lever man utifrån den principen?
"Lev och låt leva. Var i världen lever man utifrån den principen?"
Pattaya, Thailand? ;-)
Nej, jag vet faktiskt inte. Jag lutar ju åt öst, men det betyder förstås inte att alla behöver känna likadant. Jag känner ingen upphetsning över vare sig Europa eller USA längre. Går det som jag hoppas under nästa år kanske jag slår mig ned i Kina inom något år. Inte för att det är ett friare land än Sverige utan för att jag älskar den kinesiska kulturen, folket och... ja, stämningen. Och för kvinnorna. Eller en särskild.
Och precis som du skriver, Martin, ett land styrt av Mona Sahlin, bindgalna miljöpartister och Lars Ohly... Nä, då är jag inte med längre. Det får fanimej räcka med Reinfeldt.
Varför vara så känslomässigt bunden till en geografisk plats?
Världen är liten men stor, fylld av möjligheter. Kan du bara täcka dina levnadsomkostnader på något sätt som inte binder dig till en fysisk plats så kommer du långt med en laptop och resväska - karibbien på vintern, medelhavet på sommaren, några veckor här och där i Sverige och norra Europa.
Kommunikation och flyg är relativt billigt nuförtiden, så OM du kan slita dig loss från en kontorskub så är världen full av möjligheter till ett bekvämt liv utan större ingrepp från Staten (så länge som du inte vistas alltför länge på ställen med drakoniska lagar/skatter och har din juridiska hemvist på ett bättre ställe).
Intressant bloggpost, Wille. Och du har naturligtvis rätt. Men jag är nog personligen, ur detta perspektiv, "fegare" än du. Jag vill ha en bas, en hamn, som jag kan känna är hemma. Däremot inte sagt att den måste ligga i Sverige. Eller att jag måste vara i denna bas året runt. Sökandet fortsätter...
Hans:
Visst är det bekvämt att ha en "hamn", en plats där man har _sina_ prylar och möbler.
Men, man behöver som sagt inte vara där året om, bara tillräckligt för att ha sin juridiska hemvist där bortom något tvivel.
Flyttar du från Stockholm kan du nog fortfarande vara där någon månad om året utan trubbel, och let's face it - man kan nog vara utan det svenska klimatet 10 av 12 månader om året..
Ja, det är väl några veckor på våren och sommaren som Stockholm kan vara riktigt trevligt. Just nu är det piss, likt resten av Sverige.
Skicka en kommentar