För många är julen lika med TV. Sedan Arne Weise blev 150 år gammal och slutligen lade av har jag slutat att titta på TV under julen. Inte för att jag saknar Arne Weise utan för att allting har sin tid och jag tycker inte att det är bra underhållning att titta på när en gubbe, eller gumma för den delen, tänder ljus och presenterar program som vi alla har sett tiotalet gånger tidigare. Jag ger mig fan på att filmen Notting Hill kommer att visas på någon av kanalerna under julhelgen också. Det brukar vara lika säkert som Kalle Anka. I år är det tydligen bestämt att Lasse Kronér ska vara julvärd så plötsligt blev det ännu lättare att välja DVD-spelaren framför SVT. Den statliga televisionen toppar detta genom att sätta Sverker Olofsson som värd för nyårsfirandet på Skansen. Det är tur att man kommer att vara full och förvirrad då.
Julen är väl en trevlig familjehögtid? Julskinka och snö och allt det där. Å andra sidan gillar jag varken julskinka eller snö. Och någon Kalle Anka blir det alltså inte heller. Jag minns faktiskt inte när jag senast såg på denna tecknade svenska tradition, men det måste vara många år sedan nu. Nä, julen var en fantastisk upplevelse som barn. Den där långa väntan på julklapparna. Stämningen, värmen, dofterna. Nu när man nått vuxen ålder är det mest en ursäkt för att vräka i sig onyttigheter och bli lite på lyran innan man somnar lite däst i soffan på en kudde med ett stänk av glögg.
Förr om åren hade vi som tradition att se på Ett päron till farsa firar jul under dagen och eftermiddagen. Nuförtiden är det annorlunda. Julklappar vuxna emellan är ett otyg som i princip har avskaffats. I princip men ej helt i praktiken eftersom min mor aldrig kan hålla sig från att köpa saker och jag skulle få ännu sämre samvete än jag redan har om jag inte köpte något till henne. Så några paket blir det, men mest för syns skull och mest för att det är kul att i alla fall ge bort något. Kanske även för att upprätthålla bilden av normalitet någonstans.
Tankarna ägnas för närvarande åt en ängel på andra sidan jordklotet som inte firar jul alls. Kinesernas stora högtid är i stället vårfestivalen, känt som det kinesiska nyåret, där de gör ungefär som vi på julen: träffas, äter, festar och ger barnen presenter (pengar i röda kuvert). Och smäller smällare så det står härliga till.
Så det blir väl att sjunka ned i soffan med några öl, en whisky och en och annan skumtomte och hoppas att klockan tickar på. Vi får se vad det blir för film i år i avsaknad av ett päron till farsa. Undergången, kanske? Då får man en nyttig påminnelse om att allt faktiskt inte var bättre förr.
God jul allesammans.
Ärlighet varar längst. Även under julen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar