Munkhammar förbryllar

Samtidigt som liberaler som Johan Norberg och många andra kritiserar alliansregeringen och uttrycker sin stora besvikelse med dess politik så här långt, gör Johnny Munkhammar motsatt analys. Och går med i nya moderaterna, "ett parti förankrat i en frihetstradition och som kan vidareutvecklas". Det är lite märkligt att se Munkhammar skönmåla ett fåtal områden i sin strävan att visa att regeringen är på rätt väg i sina reformer.

Munkhammar radar upp en rad skäl till varför regeringen förtjänar beröm. Exempelvis:

"Avdraget för hushållsnära tjänster har varit en framgång". Det stämmer helt enkelt inte med verkligheten. Skatteverket har fått in mycket färre ansökningar än väntat. Frågan från oppositionen kvarstår faktiskt: varför ska alla skattebetalare sponsra överklassens städhjälp? Även om jag ogillar vänsterns föraktfulla prat om "pigavdrag" och vill mena att de har fel när de bara säger att överklassen i Sverige har råd att anlita hjälp i hemmet, är det ändå sant att det är människor med goda inkomster och inga andra som kan dra nytta av skattesubventionen. Det finns bättre saker att lägga skattepengar på. Eller ingår det månne i moderaternas frihetstradition att tvinga skattebetalarna att betala för vissa arbetande människors städhjälp?

"Skattetrycket sjunker stadigt". Åjovars. Men faktum är att Reinfeldt inte har för avsikt att sänka det särskilt mycket lägre än till dagens dryga 47 procent. Det är ingen lågskattestat som förespråkas, eller ens en stat som kan tävla med de baltiska staterna, och skillnaden mellan en skattekvot på 50 procent och en på 47 är faktiskt inte himmelsvid.

"Skolan reformeras i grunden med inriktning på kunskap och ordning". Jodå. Vi får ett nytt betygssystem i grundskolan och på gymnasiet i (något sånär) enlighet med den Bolognaprocess som vi redan sett träda i kraft på svenska universitet och högskolor. Men det återstår att se hur stora skillnaderna egentligen blir. Det är en positiv utveckling om den socialdemokratiska flumskolan blir ett passerat kapitel och här har regeringen helt klart svenska folket i ryggen. Men vågar regeringen ta steget fullt ut? Ett nytt betygssystem och inskrivet skolk i betyget är bra, men det är i sig ingen reformering av skolan "i grunden".

"Fler poliser och satsningar på psykvård". Detta har varit en paroll från såväl moderater som sossar under det senaste decenniet. Socialdemokraterna har gjort rekordsatsningar på polisen, men fler poliser löser i sig inte orsakerna bakom kriminaliteten lika lite som ett nytt fängelse eller högre murar runt detsamma leder till färre våldsbrott. "Fler poliser" är ett populistiskt knep för på ett synnerligen enkelt och snabbt sätt visa väljarna att man "ta krafttag" mot kriminaliteten. Det förändrar inte det faktum att HVB-hemmen för unga kostar hemska summor samtidigt som de har en värdelös statistik vad gäller återfall i brott. Det förändrar heller inte det faktum att svensk kriminalvård är väldigt lite vård och väldigt mycket förvaring. Fortfarande. En storsatsning på rättssäkerheten i Sverige vore också synnerligen välkommen.

"Sveriges utrikespolitik har blivit aktivare och tyngre". Det har jag inte märkt av. Vi har Carl Bildt som självgott ger sin analys av läget i världen med jämna mellanrum, men särskilt mycket mer aktiv kan man väl knappast påstå att den svenska utrikespolitiken blivit under den nya regeringen. Här är det dock lite för tidigt att döma eller fria. Det svenska ordförandeskapet i EU kan möjligen ge oss några svar.

Jag vet inte vilka visioner Johnny Munkhammar har för Sverige, för alliansen eller för de nya moderaterna. Men att gå med i ett parti sedan dess partiledare envetet arbetat med att göra sig av med den frihetstradition som Munkhammar hänvisar till, är svårt att begripa. Problemet är att Munkhammar inte ser att alliansen, med nya moderaterna i spetsen, med sina återkommande kapitulationer har kommit att omfamna socialdemokraternas samhällsmodell och högskattestat. I stället vänder Munkhammar på resonemanget och drar en parallell mellan New Labours väg bort från socialismen och den svenska oppositionens uttalade acceptans av vissa av alliansens skattesänkningar. Det blir en rätt tveksam tolkning...

Skillnaderna mellan blocken har förvandlats till olika nivåer i ersättningssystemen, om skattekvoten ska vara 50 eller 47 procent och om vem som kan bli bäst kompis med LO. Då är det inte konstigt att idédrivna bloggare och debattörer ger upp.