Jag får intrycket av att alliansregeringen i allmänhet och Reinfeldts nya moderater i synnerhet inte bryr sig särskilt mycket om sina kärnväljare. De tar för givet att de kommer att rösta på dem i nästa val igen eftersom de helt enkelt inte kan rösta på sossarna. Jag skulle inte kalla mig själv kärnväljare, som frihetlig är man i grunden partilös, men jag har aldrig någonsin funderat över att rösta på (s), (v) eller (mp). Egentligen har det bara funnits ett parti tidigare och det är moderaterna. Där fanns i alla fall lite visioner om framtiden i en positiv anda, där fanns kritiken mot den stora staten, där fanns hoppet om ett annat samhälle än socialdemokraternas. Sedan kom Reinfeldt och kastade begreppen över ända. Därför valde jag centerpartiet i förra valet. Inte för att partiet i sig är särskilt liberalt utan för att det verkade vara på väg i rätt riktning. Nu har vi sett att partiet gjort halt. Inget av allianspartierna är något trovärdigt alternativ för liberaler längre.
Reinfeldt med rådgivare tror att sänkta skatter för vanliga löntagare kommer att vinna valet åt alliansen 2010. Problemet för alliansen är dels att svenska folket aldrig varit särskilt betuttat i skattesänkningar till att börja med, dels att skattesänkningen för många äts upp av andra utgifter. Och människor som bevisligen har fått mer pengar över i plånboken varje månad upplever det inte så. Skattesänkningar är viktiga, men de vinner definitivt inga val i Sverige. Det krävs mycket mer än så. Det lär dessutom bli svårt att entusiasmera de egna väljarna med en förväntad stigande arbetslöshet och allmän oro för framtiden ju närmare valet vi kommer.
Ett problem för borgerligheten är att den regerar så sällan att när den väl efter lång tid i opposition kommer till makten, är förväntningarna skyhöga hos de egna och i princip omöjliga att leva upp till. Det är vad som har skett nu. Alliansen brukar försvara sig med sitt "höga reformtempo". Mycket riktigt har regeringen hunnit göra väldigt mycket av det som utlovades inför förra valet och innan nästa val kommer förmodligen de flesta punkterna vara avbockade. Ändå är väljarna besvikna och det gäller inte minst människor som alltid röstat borgerligt. Det beror på en rad svek i för borgerliga väljare viktiga frågor - och då handlar det inte främst om FRA.
Ur mitt perspektiv har regeringen sig själv att skylla eftersom den frångått borgerliga värderingar på viktiga områden och lagt sig i famnen på socialdemokraterna i frågor som försvaret och arbetsmarknadspolitiken. Regeringen avskaffar runt 60 myndigheter/nämnder men startar 14 nya (och listan på myndigheter som avskaffas är inte överdrivet imponerande, där finns bland annat stängselnämnden som haft typ två arbetstimmar per år att redovisa), regeringen fortsätter att omfamna gamla monopol som moderaterna tidigare ville avskaffa och vill precis som de rödgröna lägga sig i våra mat- och levnadsvanor. Det är mycket som inte alls rimmar med borgerlig politik. Regeringen tror att väljarna inte ska bry sig eftersom det hade varit ännu värre om Mona Sahlin fick bestämma, vilket är underförstått just det Reinfeldt kommer att säga i valrörelsen om knappt två år. Det är, tror jag, att överskatta väljarnas partilojalitet på valdagen. Trogna väljare kommer inte att byta block, men om regeringen misslyckas med att entusiasmera dem för sitt eget alternativ blir soffan ett lockande alternativ.
Allt detta gör att jag inte kommer att fälla en tår när denna regering avgår efter valet 2010. Ibland mår man bäst av en tid i opposition där det ges tid att begrunda vad som gick fel. Och det är mycket som har gått fel. I opposition får alliansen tid att läka, att fundera och förhoppningsvis att börja bygga från början igen på ett riktigt alternativ till dagens socialdemokratiska politik. Om gudarna vill oss väl får vi en ny borgerlighet som går till val 2014 ledd av en person som tror på idéer mer än han tror på makten och sin egen förträfflighet.
Nej, det blev inte så bra det här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar