Kajsa Ekis Ekman skriver osedvanligt korkat om prostitution och sexköpslagen i DN Kultur. Jag är ändå glad att hon skrev just denna krönika för den visar hur ofattbart ignoranta försvararna av den sexuellt inskränkande sexköpslagen kan vara och vilken översittarmentalitet de besitter.
Ekis Ekman kallar prostituerades "fria" val (hennes citationstecken) för en välfärdsfråga. Får vi bara ett bra välfärdssamhälle skulle ingen vilja bli sexsäljare, verkar vara hennes tes. Hon säger sig vara fullständigt ointresserad av att det finns sexsäljare som gillar sitt arbete och som vill kunna fortsätta med det utan att hånas och föraktas. För Ekis Ekman är det aldrig en fråga för individen. Det är en fråga för "samhället". För politikerna. För proffstyckarna. För feministerna, förstås. Alla som har "kunskapen", alla som tycker "rätt", alla som enligt Ekis Ekman uppfyller kriterierna för att få yttra sig har rätt att göra det. Dit hör givetvis inte jag och allra minst sexsäljarna själva - om de råkar gillar sitt jobb.
Det finns mycket att säga om den synnerligen elastiska relation en person som Ekis Ekman har till verkligheten. Hon väljer helt enkelt att lägga pussel för att få ihop den bild hon önskar. Kontentan blir: Den lyckliga horan är en bluff. Alla lyckliga horor lider av förnekelse och ett falskt medvetande. Alla sexsäljare tillhör en organiserad sexslavhandel. Liknande förnekelseretorik hittar man bara på bruna och röda extremistsidor. Frågan är om hon inser själv hur hon så fullkomligt gör bort sig.
Ekis Ekman et al är inte intresserade av en sansad debatt. De är inte intresserade av motargument över huvud taget. Att det alls får föras en debatt retar gallfeber på dem, vilket gör det hela ganska underhållande. Människor som räds debatt, öppenhet och människors egna erfarenheter är nämligen alltid dömda att förlora.
Isabella Lund kommenterar givetvis också.
Några tidigare inlägg:
Kvinnoförbunden struntar i sexsäljarna
Myten om det frisinnade Sverige
Sexköpslagen under luppen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar