Frihetliga perspektiv på aktuella händelser med fokus på rättssäkerhet, kroppslig autonomi
- och lite Kina
(从个人视角解读法治，时事，自由主义与中国事件)
torsdag 7 februari 2008
Förintelsen the comic
Historietrötta tyska skolbarn ska göras intresserade av Förintelsen igen genom en ny tecknad bok i ämnet. Detta kan bli hur dåligt - eller bra - som helst...
4 kommentarer:
Anonym
sa...
Det hade varit intressant med en lite längre utläggning i ämnet av dig, inte minst ur ett sociologiskt perspektiv.
I mina ögon andas detta projekt en viss desperation. De tyska skolbarnen skall genom att läsa serier om Förintelsen förmås inse sin nedärvda ondska. Snart har både offer och förövare gått ur tiden och då kommer denna epok att historiseras vare sig vi vill det eller inte. Jag hävdar inte att man skall sluta undervisa om detta, men det finns en gräns för vad information kan åstadkomma.
Längden och kvaliteten på bloggposterna blir vad tiden för närvarande medger... Jag håller med dig om att ett dylikt projekt kan andas en viss desperation. Det är möjligt att det kan bidra till ökad kunskap i ämnet hos mellanstadieelever, men det kanske helt enkelt råder en visst trötthet hos tyskarna efter alla år av kampanjer, utställningar, storartade minnesmonument etc. Att ständigt få höra om vad ens farföräldrar gjorde sig skyldiga till riskerar att skapa onödiga skuld- eller skamkänslor hos en generation som faktiskt inte har någonting att göra med nazismen.
När det gäller att påverka barn, om det nu är det man vill, tror jag att ett besök i Sachsenhausen eller liknande har större effekt än en tecknad Führer. Som en kommentar löd: "Das sieht aus wie "Tim und Struppi in Nürnberg"..."
Instämmer i allt väsentligt. Tyskland som nation må ha ett särskilt ansvar att förvalta det historiska arvet efter nationalsocialismens illdåd, men att detta skulle gälla även det tyska folket är definitivt inte lika självklart.
De ständiga kampanjerna och utställningarna i Tyskland känns nästan som en fortsättning av ockupationsstyrkornas bisarra denazifieringsprogram. Detta är i mina ögon en form av biologism, där ondskan verkar förutsättas ligga latent i tyskarnas gener och bara vänta på att få utlopp.
Seriestilen leder onekligen tankarna till en titel som "Tintin i Tyskland".
Annars så har ju redan Förintelsen skildrats i serieformat och med en kvalitet som de sannolikt inte övertäffar. Jag syftar på Art Spiegelmanns Maus som är riktigt jäkla bra. Det tecknade formatet gör att man får lite distans, som å andra sidan gör att man i än större utsträckning tar till sig historien, som skildrar Spiegelmans fars liv.
4 kommentarer:
Det hade varit intressant med en lite längre utläggning i ämnet av dig, inte minst ur ett sociologiskt perspektiv.
I mina ögon andas detta projekt en viss desperation. De tyska skolbarnen skall genom att läsa serier om Förintelsen förmås inse sin nedärvda ondska. Snart har både offer och förövare gått ur tiden och då kommer denna epok att historiseras vare sig vi vill det eller inte. Jag hävdar inte att man skall sluta undervisa om detta, men det finns en gräns för vad information kan åstadkomma.
Längden och kvaliteten på bloggposterna blir vad tiden för närvarande medger... Jag håller med dig om att ett dylikt projekt kan andas en viss desperation. Det är möjligt att det kan bidra till ökad kunskap i ämnet hos mellanstadieelever, men det kanske helt enkelt råder en visst trötthet hos tyskarna efter alla år av kampanjer, utställningar, storartade minnesmonument etc. Att ständigt få höra om vad ens farföräldrar gjorde sig skyldiga till riskerar att skapa onödiga skuld- eller skamkänslor hos en generation som faktiskt inte har någonting att göra med nazismen.
När det gäller att påverka barn, om det nu är det man vill, tror jag att ett besök i Sachsenhausen eller liknande har större effekt än en tecknad Führer. Som en kommentar löd: "Das sieht aus wie "Tim und Struppi in Nürnberg"..."
Instämmer i allt väsentligt. Tyskland som nation må ha ett särskilt ansvar att förvalta det historiska arvet efter nationalsocialismens illdåd, men att detta skulle gälla även det tyska folket är definitivt inte lika självklart.
De ständiga kampanjerna och utställningarna i Tyskland känns nästan som en fortsättning av ockupationsstyrkornas bisarra denazifieringsprogram. Detta är i mina ögon en form av biologism, där ondskan verkar förutsättas ligga latent i tyskarnas gener och bara vänta på att få utlopp.
Seriestilen leder onekligen tankarna till en titel som "Tintin i Tyskland".
Annars så har ju redan Förintelsen skildrats i serieformat och med en kvalitet som de sannolikt inte övertäffar.
Jag syftar på Art Spiegelmanns Maus som är riktigt jäkla bra.
Det tecknade formatet gör att man får lite distans, som å andra sidan gör att man i än större utsträckning tar till sig historien, som skildrar Spiegelmans fars liv.
Skicka en kommentar