Göran Persson var en dominant politiker som ville ta mycket plats och också tog sig det. Han var ofta dryg, överlägsen och nedlåtande. Persson gjorde sig känd som bufflig och kallades populärt Han Som Bestämmer. Den föga smickrande dokumentärserien om honom tjänade som ett gott tidsdokument. Men han förgyllde faktiskt inrikespolitiken under sin tid som statsminister. Han syntes, retade upp folk till höger och vänster och talade ofta direkt ur tanken. Han väckte känslor.
Fredrik Reinfeldt har ännu inte gjort sig känd som en känsloväckare. Vad han än gör, är det svårt att bli upprörd. Eller lycklig. Han engagerar helt enkelt inte. Och kanske är det ett av hans problem. Måhända är det bara inkörningsperioden som statsminister som lagt band på honom, men jag tror faktiskt inte det. Reinfeldt verkar vara sådan som person. Sansad. Resonerande. Betraktande. Av den anledningen blir han också lite ointressant.
Det är förstås inte så mycket en saknad som det är ett vakuum efter Persson, ett vakuum som Mona Sahlin aldrig kan fylla och som Reinfeldt aldrig har för avsikt att fylla. Svensk inrikespolitik saknar därför en stark personlighet i dag, någon som retar gallfeber på motståndarna och fyller de egna leden med energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar