Dick Erixon sågar i dag regeringen Reinfeldt och säger sig vara väldigt besviken på dess tillkortakommanden så här långt. Han är inte ensam. Alliansen har gått väldigt dåligt i opinionen sedan valsegern. Den senaste mätningen visade att alliansen knappar in, men oppositionens försprång är ändå stort. Göran Skytte frågade sig om svenskarna har blivit galna i lördagens Svenska Dagbladet. Har de det?
Nej. Det finns säkert många förklaringar till att alliansen nu ratas av svenska folket i samtliga mätningar, men att som Reinfeldt skylla på medierna eller som Skytte anklaga folket för att vara otacksamt, är för enkelt. Svenska folket har faktiskt ingen anledning att göra vågen för den nya regeringen.
Fastighetsskatten skulle sänkas. Det har man gjort. Men i dess ställe kommer en kommunal avgift och höjd reavinstskatt.
Låginkomsttagarna skulle få en tusenlapp mer att leva på. Det har man delvis genomfört. Men samtidigt har det blivit dyrare att ha bil och att vara med i a-kassan.
Detta är endast två tydliga exempel. Oavsett om motåtgärderna skulle vara ideologiskt riktiga eller inte, påverkar det människors inställning till de första positiva besluten negativt. När regeringen ger med ena handen men snabbt tar det tillbaka med den andra, blir det i gemene mans ögon +-0 i slutändan. Och folk är vana vid att titta i plånboken innan de röstar. Vad spelar det då för roll om det är moderaterna eller sossarna som fattar besluten?
Det krävs förändringar som verkligen syns och känns för att folk ska se att detta är en regering som vill förändra och utveckla Sverige. Hittills har regeringen fungerat som konservator åt det samhälle som socialdemokraterna byggt upp. Förändring är farligt och riskfyllt, tycks devisen vara. Att göra något åt politiseringen av universiteten, alla politiska kompistillsättningar på myndighetsnivå och inleda en kamp mot monopolen i Sverige skulle visa att regeringen de facto har ideologisk ryggrad. I stället har vi en moderat finansminister som numera försvarar spelmonopolet! Det är jäkligt lätt att gnälla i opposition, uppenbarligen betydligt svårare att leverera när man har chansen. Om regeringen röstas bort i nästa val, har den bara sig själv att skylla. Och frågan är om särskilt många liberaler skulle bry sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar