President Bush försvarade i dag USA:s militära närvaro i Irak när han talade inför militärveteraner i Kansas City. Han gjorde det i ett brandtal för frihet och demokrati och genom att dra historiska paralleller – från Pearl Harbor till Vietnam och dagens konflikter i Irak och Afghanistan. Lärdomen är att kritiker alltid har velat att USA ska ta hem sina trupper när det blir tufft. Bush citerade kritiker som menade att demokrati var dömt att misslyckas i Japan efter kriget eftersom den japanska traditionen omöjliggjorde ett demokratiskt system. De hade fel. Lika fel hade de som inte trodde att Sydkorea skulle kunna bli en blomstrande marknadsekonomi eller att vi skulle få fred i Europa.
De historiska parallellerna vädjar egentligen mest om tålamod. Någon seger kommer inte att kunna skönjas innan Bush lämnar Vita huset. USA räknade med tuffare motstånd under själva invasionen av Irak, inte efter att diktatorn störtats. Det gerillaliknande krig vi ser i dag, där irakierna själva även slåss inbördes, ingick inte i planeringen. Det är troligen först om minst tio år vi kommer att kunna bedöma om demokratiseringsförsöket av Irak blev lyckat eller inte. Framtida historiker får döma George W Bush.
På en viktig punkt har Bush ändå rätt. Det skulle inte hjälpa någon, varken USA eller det irakiska folket, om de amerikanska trupperna plötsligt lämnade Irak. Den mycket svaga irakiska regeringen, med en premiärminister som saknar stöd hos sin egen regering, skulle förmodligen splittras. Terroristgrupperna skulle vädra morgonluft och stärkas av det amerikanska misslyckandet. USA har i dag inget annat val än att stanna. Båten måste helt enkelt ros i land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar