onsdag 28 januari 2009

Tvångsanslutningen fortfarande kvar

Jag vet att jag inte borde klaga. Det handlar om skitsummor. Men jag ska gnälla lite i alla fall. För innerst inne handlar det om principer. Ingen ska tvingas till medlemskap i någon förening eller organisation.

Som studerande på Socialhögskolan är jag tvungen att betala en terminsavgift till institutionens egen kår - en verksamhet jag inte vill vara med i och som jag inte bryr mig om. Den inställningen har de allra flesta, vilket märks i det låga deltagandet i kårvalen. De problem som förekommer inom utbildningen, varav många är relaterade till att vi råkar tillhöra den första kullen som läser enligt Bolognamodellen med en sjugradig betygsskala (som jag i grunden tycker är mycket bra) och enbart får individuell betygsättning trots att utbildningen praktiskt taget går ut på grupparbeten, tar vi upp med ansvariga för respektive kurs. Det har blivit några fajter. Lärarna brukar hålla med men säga att de inget kan göra för oss och att vi får hoppas på förbättringar när det nya systemet har "satt sig" så att de efterföljande studenterna slipper samma strul. Att driva något genom kåren känns tämligen meningslöst.

När jag nu även pluggar kinesiska måste jag gå med i en studentkår till: den humanistiska. Förutom en inskrivningsavgift, som jag inte har något emot, ska jag alltså betala för ännu en kårs verksamhet som jag inte har något med att göra och som jag inte har tackat ja till att gå med i. Frånsett att jag tvingas slänga pengar på detta i stället för kurslitteratur känner jag mig inte bekväm med att vara tvångsmässig medlem i något.

Detta gamla seglivade tvångssystem som kallas kårobligatorium borde ha avskaffats för länge sedan. Det var nära att det skulle ske, men det blev stolpe ut den gången. När kommer nästa möjlighet att kasta eländet överbord?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Måste du vara med i två olik kårer för att du läser vid två olika institutioner? I Lund kan man mig veterligen välja vilken kår man vill bli medlem i även om man läser vid olika institutioner. Här har vi dock också ett nationsobligatorium. Även om detta kanske är mer givande på så vis att man får viss valuta för pengarna gör det naturligtvis inte principfrågan mindre relevant...

Hans Li Engnell sa...

I Uppsala var det nationstvång. Men här i Stockholm finns såvitt jag vet inte nationer på samma sätt, här är det kårer som man ansluts till - vare sig man vill eller inte. Så ja, jag blir medlem i två kårer och betalar två anslutnings-, kår- och terminsavgifter.