Svar från Bosse Schön

Med anledning av mitt inlägg om Bosse Schöns artikel i Aftonbladet gällande planerna på en "svensk Förintelse" postar jag Schöns svar och min replik på detta nedan.

"Hej Hans

Tackar för den tid och möda du lagt ned för att kommentera mitt inlägg. Eftersom du är en begåvad person så vet du att det fanns en plan att utrota Sveriges 8 000 judar och att det fanns svenska nazisoldater som var ögonvittnen till masslakten. Jag dömer ingen utan berättar som det var. Eftersom du läst mina böcker så vet du att nazisoldaten Kurt Lundin från Borås ingående, under ett polisförhör, berättat om vad han sett och upplevt av slakten på judar på östfronten. En annan, Elis "Kikus" Höglund har för mig berättat om en masslakt utanför Rostov som han själv var ögonvittne till. Vad är det för konstigt att nazisoldater deltog eller var ögonvittnen till masslakten av över en miljoner judar på östfronten. För att de var svenskar? Du vet lika väl som mig att de svenska nazisoldaterna var bland de sista att försvara Hitlers bunker under slutstriden. Uppseendeväckande? Ja, visst. Det är ju därför jag berättar. Tigandet är inget svar. Jo, det stämmer att jag är nazijägare. Jag ingår i projektet The Last Chance som finansieras av en rik jude i Miami. Syftet är att spåra upp 800 nazikrigsförbrytare som lever och bor i Baltikum, Argentina och andra länder och ställa dem inför rätta. Det är ett budskap till dagens krigsförbrytare - du har inte en chans. Vi kommer att jaga dig till kanten av din grav!

Det enda jag undrar över vilka motiv som driver dig att mörka det som en gång utspelades?

Med respekt för dina åsikter.
Vi ses på barrikaderna.
handslag
Bosse Schön"

---

Tack för din replik, Bosse.

Jo, jag är väl bekant med nazisternas ”slutliga lösning” och att den även omfattade Sveriges runt 8 000 judar. Jag försöker givetvis inte mörka någonting, än mindre skyla över vad svenskar gjort sig skyldiga till. Jag upplevde i dina böcker att du verkligen försökte bevisa att svenska soldater bevittnat och kanske rent av deltagit i utrotningen av judar i de Einsatzgruppen som arbetade bakom fronten, men att det blev väldigt svårt att styrka det (förutom vittnesmål som det i kapitlet ”…med en liten rysk traktor”). Waffen-SS-soldaten Ingemar Somberg har som bekant bestämt förnekat någon vetskap (många av hans redogörelser har dock ifrågasatts) och det är svårt att bevisa motsatsen, men precis som du tror jag att det måste ha varit väldigt svårt att inte, åtminstone i tredje eller fjärde hand, ha fått höra rykten om vad som försiggick bakom fronten. Den som ville veta, kunde få veta (vilket bl.a. Mattias Tydéns forskning visat när det gäller vad den svenska allmänheten faktiskt hade tillgång till för uppgifter). Att bevisa det är förstås alltid svårare.

Fokus från min sida låg emellertid på att hotet från den svenska nazismen inte ska överdrivas. Det fanns mig veterligen ingen reell plan hos Sveriges organiserade nationalsocialister att underlätta en tysk inmarsch. Den grupp som benämns som ”ett svenskt Gestapo”, Bruna Gardet, var som jag visade inget annat än en liten klick ”knäppgökar” med livlig fantasi. En besvikelse, måhända, för den som hade trott annorlunda. Människor ska bemötas för vad de har gjort, inte för vad de kanske eventuellt kunde ha gjort. I min värld är ett halvt dussin desillusionerade nazister, av vilka en i ett läkarutlåtande bedömdes vara ”något torftigt utvecklad”, inget hot mot svensk säkerhet. Hade Hitler invaderat Sverige, hade vi haft betydligt större problem att bekymra oss för.

Bevisen för svenska koncentrationsläger är för övrigt, om jag inte helt missat några källor, synnerligen svaga.

Tack för visat intresse,

Hans Engnell

Vänsterns maffiafasoner måste få ett slut

Fackliga stridsåtgärder mot företag som vägrar skriva under kollektivavtal har vi vant oss vid. Vi har också vant oss vid att borgerliga politiker mest står vid sidan om och håller käft eller, ännu värre, stödjer fackets fasoner. Syndalisterna i SAC tar det ett steg längre när de demonstrerar utanför indiern Lilla Karachi i Gamla stan (som har god mat, för övrigt) och bespottar dess besökare. Inte för några uteblivna kollektivavtal utan för att en f.d. anställd och tillika syndikalist säger sig ha fått sin betalning svart (vilket förnekas av företagets revisor) samt drabbats av utebliven lön. Därför kräver SAC att företaget dels betalar 80 000 i skadestånd samt den skatt och de sociala avgifter som enligt dem saknas, dels betalar 1 000 kronor i skadestånd till SAC!

80 000 i utebliven lön i den lågbetalda restaurangbranschen bör motsvara över ett halvårs lön, minst. Jobbade personen kvar trots att den inte fick någon månadslön? Vidare kan man fråga sig vem som blir arg över att få sin lön i svarta pengar. Det betyder mer pengar, inte mindre. Men för masochistiska syndikalister är det förstås något negativt. Sedan undrar jag hur detta över huvud taget angår SAC. Varför ska en krogägare betala skadestånd till dem? De har ingen rätt att agera indrivare åt en f.d. anställd som påstår något. Finns det bevis för utebliven lön, borde personen rimligen kunna anmäla företaget.

En borgerlig regering med ryggrad hade förstås reagerat mot detta spektakel. Den hade tagit avstånd från aktionen, sagt att detta inte får förekomma i framtiden och att man därför ser över lagstiftningen. Det kommer inte att ske. Nu är nämligen moderaterna kompis med facket och vänsterns alla ideologiserade kampförbund. Det i sig är nästran lika upprörande som syndikalisternas sviniga beteende.

Tänk på barnen! del 107

Välkommen till Sverige år 2008. En utställning om sex orsakar panik och chock. Det är samma utställning som ett antal nazister vandaliserade i Lund tidigare. Nu är det kristdemokraterna som är upprörda. Partiets Stefan Svensson vill att utställningen, som innehåller bilder av sexuella handlingar, stängs med hänvisning till att det är fråga om "grov pornografi". You ain´t seen much, Stefan, som man brukar säga...

Detta får väl läggas i den växande högen av sexfobiska utfall i det moderna och "fria" Sverige. Utställningen blir förhoppningsvis kvar ändå. Däremot kan man såklart ha synpunkter på om skattebetalarna ska stå för notan för en konstutställning - med eller utan sexinslag.

Nu tar McCain hem det

Och så försvann ytterligare två. Fältet av presidentkandidater krymper ständigt. I dag meddelade både republikanen Rudy Giuliani och demokraten John Edwards att de tackar för sig. Att Giuliani skulle hoppa av vid ett misslyckande i Florida kändes väntat. Hans taktik att helt hoppa över de första små staterna visade sig inte bara vara iskallt utan förmodligen också dumdristigt. Den tidigare uträknade John McCain fick vind i seglen och Giuliani uppges ha retat upp väljare i de stater där han tidigare varit populär genom att inte kampanja där. Florida blev ingen snabbspurt in i leken, Giulianis tredjeplats strax före Huckabee blev i stället hans fall. Det är McCain och Romney det handlar om nu.

John Edwards verkade inte alls uppgiven efter den senaste i raden av tredjeplatser. Han skulle fortsätta kampanja över supertisdagen den 5 februari. Men plötsligt kastar han in handduken. Han vill ännu inte ge sitt stöd till Obama eller Clinton - Edwards siktar rimligtvis på en post i en eventuell demokratisk administration och vill säkert överväga noga vem han ska stödja. Men det spelar ingen roll. Varken Obama eller Clinton kommer att besegra John McCain. Jag gillar inte McCain särskilt mycket. Men han kommer trots allt att bli en acceptabel president och han är framför allt valbar. Hillary Clinton är alldeles för kontroversiell och skapar en för omfattande polarisering för att kännas som en valbar kandidat. Obama är ett bättre kort, men hur tråkigt det än är att säga det tror jag att hans etnicitet kommer att skada honom i slutändan.

McCains utstrålning av trygghet och erfarenhet kommer att attrahera ett USA som fortfarande är uppskrämt och på sin vakt för nya terrordåd. Det känns som en lågoddsare just nu att näste amerikanske president heter John McCain. Men osvuret är förstås bäst. Valkampen har bjudit på en rad överraskningar så här långt och kan givetvis komma att göra det även på tisdag.

Schön har livlig fantasi

Bosse Schön är i farten igen. Nu titulerar han sig inte bara journalist och författare utan även "nazijägare". Men han har inte så mycket mer att komma med den här gången som när han skrev sina böcker Svenskarna som stred för Hitler (1999) och Där järnkorsen växer (2001) i vilka han dels försöker bevisa att svenska soldater på östfronten bevittnade massavrättningar av judar, dels att den svenska nazismen i princip var beredd att "ta över" om Hitler skulle ha beslutat sig för att angripa Sverige.

Han lyckas inte göra ett case helt och hållet i något av fallen, allra minst i det sistnämnda. Det är två intressanta böcker som dessvärre tappar trovärdighet i den totala frånvaron av källhänvisningar. När man försöker göra ett historiskt case, är det ganska viktigt att man kan backa upp sina påståenden med bra källor.

Bland organiserade svenska nationalsocialister finns det inga bevis för att det planerades någon "svensk Förintelse", som Bosse Schön påstår. I sina böcker, och i den TV-serie som sändes i TV4, hänvisar han bland annat till Bruna Gardet. Det skulle enligt Schön vara "ett svenskt Gestapo" som skulle bistå tyskarna vid en förintelse av de svenska judarna. När jag vid studier i Uppsala fick tillfälle att studera samma akter som Schön gått igenom, blev jag besviken. Bruna Gardet visade sig vara en sekt, en vänförening, ledd av fanatikern Arthur Fredrik Ängström. Ytterligare några namn figurerar i akterna, men det rör sig inte om mer än totalt tio personer. Ängström själv hävdade förstås att medlemsantalet var uppemot 700 och att det rörde sig om "hemliga sympatisörer".

Det ryktades också om en kulspruta som enligt uppgift en furir Karl Evert Frisk hade gömt någonstans i Gamla stan. Denne Frisk, som jobbade inom den svenska marinen, ska också ha överlämnat en pistol till Ängström. Under rättegången som sedermera kom att hållas mot denna lilla skara tragiska individer uppehåller sig åklagaren länge vid vad denna pistol skulle användas till och om Bruna Gardet hade för avsikt att ställa sig på Tysklands sida vid en invasion. Enligt uppgift ville Ängström att Bruna Gardet skulle ägna sig åt sabotage och underlätta ett tyskt maktövertagande, kanske viftandes med en pistol?

Ängström framstår som en fullkomlig fanatiker. Han hoppade av Nationalsocialistiska Arbetarpartiet (NSAP) för att det inte behöll hakkorset som partisymbol. Han betraktade ledaren för partiet i fråga, Lindholm, som "mer demokrat än nazist". Vi kan alltså se samma splittringar inom ns-rörelsen då som vi ser i dag. Lite roligt är det ändå att gå igenom de gamla akterna. Nazisternas slagord och paroller - slående lika i dag som för över 60 år sedan - är särskilt underhållande. Den sjunde paragrafen i Bruna Gardets "program" är särskilt härlig i sin ironi och får väl tillskrivas nationalsocialistisk humor med tanke på vad Bruna Gardet hade för avsikter: "landsförräderi straffas med döden".

Den svenska nazismen var aldrig något reellt hot mot svensk säkerhet. Det största partiet nådde sin toppnotering i allmänna val, 0,7 procent, innan kriget för att sedan dala. Små sekter/vänföreningar som Bruna Gardet kan aldrig sägas ha utgjort något hot varken mot svenskt försvar eller mot det svenska samhället i allmänhet. Det är uppenbart att Bosse Schön själv verkar ha ungefär lika livlig fantasi som en viss Arthur Ängström en gång hade...

Fi tusan

Feministiskt initiativ (Fi) kommer att ställa upp i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Det behövs ett feministiskt alternativ, säger partiet. Inte direkt, men det behövs definitivt en debatt om feminismen. Därför är det välkommet att partiet ställer upp.

Nu är partiet inget direkt hot, i valet 2006 fick Fi 0,68 procent och även om de lyckas komma över den lilla backlash som radikalfeminismen fått, är det osannolikt att de kommer att kunna utmana om en riksdagsplats. Nästa val, precis som det förra, kommer att stå mellan två regeringsalternativ. Få vänsterväljare lär vilja slänga bort sina röster på galenpannor under Schyman-flagg.

Fulspel och pengar under bordet krönte Blu-ray

Warners beslut att stödja Blu-ray exklusivt lämnar fortfarande svallvågor på nätet. Enligt Warner själva var det konsumenten som avgjorde det hela, men nu har det framkommit uppgifter som visar hur nära det faktiskt var att utgången blev en helt annan och att pengar förmodligen spelade en stor roll i Warners agerande.

Robbie Bach, en av Microsofts fronfigurer i Xbox-divisionen och därmed en del av HD DVD-lägret, fick ett samtal från en ledande person inom Fox. Enligt denne var Fox på väg att gå över till HD DVD exklusivt och därmed lämna Sony och Blu-ray. Någon orsak avslöjas inte, men det är möjligt att Fox betraktade Paramounts beslut att stödja HD DVD som vägledande. Sedan kom bomben den 4 januari när Warner skickade ut ett pressmeddelande som överraskade alla: från den 1 juni är de Blu-ray-exklusiva. Samtidigt satt företrädare för Universal, Paramount och andra uppe i luften på väg till elektronikmässan CES i Las Vegas, helt ovetande om att kampen just avgjorts under deras fötter. Toshiba togs helt och hållet på sängen och gavs inget annat val än att ställa in sin medverkan på CES.

Fox ska ha fått runt 120 miljoner dollar och Warner mellan 400 och 500 miljoner dollar (enligt BusinessWeek) för att hålla sig borta från HD DVD. Det kan förstås inte bevisas på något sätt, men med tanke på att Paramount betalades liknande summor för en tidsbegränsad exklusivitet hos Toshiba är det inte osannolikt. Å andra sidan är Fox kända för att gilla regionskodningar, något det regionsfria HD DVD saknar. Kanske var det där samtalet till Robbie Bach bara en del i ett fult spel för att förvirra Toshiba? Vi lär aldrig få veta.

Vad händer nu då? Universal stannar hos Toshiba tills vidare. Kontraktet löper över 2009 och deras enda kommentar om framtiden är: "Om Toshiba säger att det är över, är det över". Så länge Toshiba vill fortsätta att kämpa, stannar Universal kvar. Toshiba själva säger: "We still feel there's some value in HD DVD, but we're watching the market closely, waiting to see how sales go." "Ett visst värde" är inte det starkaste omdömet man kan ge sin egen produkt. Toshiba vet att det i praktiken är kört och deras uttalande tyder på att det är godnatt ganska snart, med stor säkerhet innan årets slut. Hur man än vänder på det, kan man i alla fall inte ge Warner rätt: konsumenten hade mycket liten del i detta.

Gizmodo

Monopolen faller

Bilprovningens monopol kan snart tas bort. Regeringen förbereder ett förslag som ska presenteras i höst, uppger Ekot. Detta är ett led i EU-anpassningen och således inget konstigt. En fri marknad för bilbesiktning lär öka tillgängligheten markant, vilket alla som behövt vänta på att få bilen besiktigad hos Bilprovningen borde jubla åt.

Förhoppningsvis kan vi bocka av ännu ett slopat statligt monopol innan nästa val.

Folkmordets logik

Det är i år 60 år sedan 135 länder antog FN:s Folkmordskonvention. Vi vet vad som har hänt under denna tid. Vi kan alla nämna de platser som blivit synonyma med folkmord och etnisk rensning. Vi vet också att om ingenting görs åt den gigantiska Bamseklubben som råkar bära namnet Förenta Nationerna, kommer vi att få lägga ytterligare fler namn till den listan. Att FN upprättar en Folkmordskonvention och samtidigt, gång på gång, står vid sidan om när folkmord begås är inte bara upprörande. Det är rent skrattretande. Ingen annan organisation, inget annat företag, ingen annan sammanslutning skulle kunna komma undan med ett sådant beteende.

Den 27 januari är sedan 2005 internationell minnesdag för Förintelsen. Det kan tyckas att det tjatas för mycket om detta specifika folkmord när så många andra närmast glömts bort. Det är sant, men det finns förklaringar till det. Nazisternas mord på judar och andra "farliga" grupper är kanske det mest väldokumenterade brottet i historien. Därför tjänar det utmärkt som studieobjekt om man intresserar sig för inte bara varför nazisterna ville utplåna 11 miljoner judar, utan hur de lyckades få ickenazister att hjälpa till så helhjärtat. Det kan lära oss mycket om andra folkmord men kanske framför allt om oss själva. Grunden är att frånta offren deras människovärde. Ser du på dem som människor, är det betydligt svårare att ha ihjäl dem. Den officiella orsaken till morden är egentligen oviktig så länge du ser på offren som fiende, inte människa. Seriemördare har gjort likadant genom att inte ens kalla offren "henne" eller "honom" utan "den" eller "det". Att Förintelsen kunde ske mitt i hjärtat av Europa, från de brittiska Kanalöarna till Sovjetunionen, har säkerligen också bidragit till det stora intresset. Folkmord i Afrika är lättare att acceptera för oss västerlänningar, det är långt bort i länder fulla av konflikter och okunskap.

Studier visar återkommande på samma sak: vem som helst kan bli en mördare under "rätt" förutsättningar. Det var förvisso alltid tyska läkare som slängde in Zyklon-B i Auschwitz´ gaskammare, men det var ukrainare som föste in offren i Treblinkas gaskammare och det var judar som skyndade på offren hela vägen för att sedan bränna eller begrava dem. Nazisterna lyckades skapa ett mordmaskineri som drevs nästan helt av frivilliga och fångar. De arkebuseringsplutoner som följde efter det tyska intåget i Sovjetunionen, Einsatzgruppen, bestod till stor del av frivilliga. Om det var idealism, girighet eller bara nyfikenhet skiljer från fall till fall. Men det behöver inte vara mer komplicerat än så. Mördarna kunde ju faktiskt ta med sig kläder och prylar hem som de nakna offren tvingats lämna ifrån sig.

Det finns dock en myt kring Förintelsen och det är att den var så välplanerad, utstakad redan från början. Förintelsen inleddes först 1941 (vissa skulle säga 1942) och nådde sin topp i dödandet först 1944, när kriget var förlorat. Gamla baracker och några få byggnader var allt som ställdes till Auschwitz-kommandanten Höss´ förfogande när han skulle skapa ett läger. Taggtråd och annat fick tiggas ihop. Auschwitz var inte ens tänkt att bli ett utrotningsläger för judar utan ett läger för politiska fångar. Hela Förintelsen påbörjades med minimal planering, alla problem fick lösas längs vägens gång, vilket ofta resulterade i kaos. Att judarna, som framställdes som "ohyra", till stor del kom att avrättas med gas för bekämpning av skadedjur var faktiskt en slump.

Skuldfrågan fortsätter att plåga tyska intressen även i dag. Alla läger krävde materiel för att kunna existera. Brännugnar och gas måste beställas, gaskammare byggas. Tyska företag levererade hjälpsamt, vilket överlevande specifikationer visar. Flera företag konkurrerade om att leverera de mest effektiva brännugnarna.

Slutligen: alla dessa utställningar och all forskning är givetvis bra på alla sätt. Det finns säkerligen mycket i ryska arkiv som ännu inte har plockats fram och som kan sprida ljus över Förintelsen. Men det känns meningslöst i en mening och det är att vi vet att människor med makt, världens ledare, inte kommer att använda den kunskap som ges för att förhindra nya folkmord. De allierade har fått kritik för att de inte bombade järnvägen till och gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau när de tog sig besväret att bomba fabrikerna i det närliggande lägret Monowitz. Det krassa svaret är att det inte var de allierades uppgift att rädda judar utan att vinna kriget. Vi kan därför fråga oss om den fria världens länder skulle bomba gaskamrarna i ett modernt Auschwitz-Birkenau i dag? Svaret lär vara förskräckande.


Fotnot: Just nu pågår en tuffande utställning på ett tåg från Deutsche Bahn. Forskare vill uppmärksamma vilken roll Reichsbahn hade - de tjänade ju faktiskt pengar på varje "betalande" passagerare - och samtidigt nå unga. Slutstationen för detta "Minnets tåg" är Auschwitz-Birkenau den 8 maj.

Kvinnoförbunden struntar i sexsäljarna

Att moderaten Per Hagwalls och folkpartisten Erik Svansbos Brännpunktartikel om den bedrövliga sexköpslagen (se bloggpost här) skulle få en rask replik var väntat. I dag svarar sex kvinnoförbund. Inga nya argument framkommer. Det är samma tomma prat som tidigare:

¤ sexköpslagen bestraffar inte sexsäljaren, bara köparen
¤ sexköpslagen dämpar utvecklingen av prostitution och människohandel
¤ horor är inte värda att lyssna på

Innan vi går inte på direkta faktafel måste det konstateras hur beklämmande det är att se hur Birgitta Ohlsson med flera så arrogant fortsätter att tala över sexsäljarnas huvuden. Deras villkor nämns över huvud taget inte i artikeln. De hänvisar till vad polisen har sagt och till en rapport från Göteborgs universitet från 2005. That´s it. De ignorerar fullständigt den genomgång av sexköpslagens effekter som Socialstyrelsen har gjort (se genomgång av den här) genom att inte bara prata med poliser utan också intervjua sexsäljarna själva. En av deras slutsatser var att det inte går att dra några samband mellan sexköpslagen och minskad prostitution. Den slutsatsen vill inte kvinnoförbunden veta av.

Sexköpslagen straffar inte sexsäljaren utan bara köparen, sägs det. Det vore som att säga att vi inte straffar en butikshandlare genom att förbjuda folk att handla där. Självklart påverkar sexköpslagen sexsäljarnas verksamhet och vardag! Många har vittnat om en tuffare tillvaro med mer hot och våld. "De snälla killarna har förvunnit", som en sexsäljare uttryckte det. Verksamheten har tvingats bort från gatan mer och mer, vilket är ett uppenbart syfte med lagen. Man vill inte se prositutionen. Ser vi den inte, kan vi låtsas att den inte förekommer och leka "det goda exemplet", glo på Let´s Dance och vara allmänt präktiga. Birgitta Ohlsson et al skiter fullständigt i hur sexsäljarna upplever det. Den "objektiva" genomlysning av lagen som dessa präktiga kvinnoförbund säger sig välkomna borde börja i sexsäljarens vardag. Men det kommer den aldrig att göra.

Effekten av lagen är en sak. Diskussionen borde också handla om kvinnans - och mannens - rätt till sin egen kropp. Det är oacceptabelt att köpa en annan människas kropp, konstaterar artikelförfattarna. Då kanske de bör upplysas om att en sexsäljare inte säljer sin kropp, den säljer en tjänst som utförs med kroppen. Begriper ni skillnaden? Säljer en massör sin kropp? Säljer en sjukgymnast sin kropp? Ingen skulle komma på tanken att förbjuda dessa båda yrken med motiveringen att köparen betalar för deras kroppar. Den gamla föreställningen om sex och sexualitet som något enbart privat är framme och spökar. All massage är okej, men så fort det blir sexuellt är det stopp. Den moralistiska synen på sex trodde jag en gång att vi hade lämnat bakom oss. Det är tydligt att så inte är fallet.

Några tidigare bloggposter i ämnet:
Sexköpslagen under luppen
Varför ska vi alls ha straff för sexköp?
Galenpanna i sexköpsdebatten
Ännu en urspårad feminist
Håll din moral för dig själv

Feminism är en kampideologi

Det är mycket feminism i debatten just nu. Pär Ström har retat upp många av Sveriges elitfeminister med sin bok Mansförtryck och kvinnovälde och i dag får han svar av Maria-Pia Boëthius och ger själv en direktreplik.

Boëthius gör ett ovanligt klantigt intryck när hon börjar med att konstatera att det inte finns någon enhetlig feminism att tala om (att påstå att "feminister anser" något är lika meningslöst som att säga att "demokrater anser" något) för att sedan själv använda begreppet "männen" i sin text. Finns det en enhetlig manlighet, ett enhetligt manligt beteende, manliga åsikter? Såklart inte. Det är begripligt att någon som kallar sig feminist inte vill stå för vad alla andra som kallar sig feminister tycker och tänker. Genom att bunta ihop alla män - i allra värsta fall såsom kollektivt ansvariga vad män gör, ty den retoriken har vi också hört - gör sig feministiska debattörer skyldiga till exakt det de själva anklagar sina motdebattörer för att göra mot dem. Plötsligt hamnar vi i petitess- och tilltalsdiskussioner i stället för att fokusera på sakfrågan, nämligen: finns det patriarkala strukturer i samhället? Är kvinnor per definition underlägsna männen? Har mannen rentav, som radikalfeministerna hävdar, makt över kvinnans sexualitet?

Radikalfeminismen har fått en backlash efter det berömda "män är djur"-uttalandet och den ilska det väckte. Därför vill inte ens en elitfeminist som Josefin Brink i dag kalla sig radikalfeminist. Det låter för aggressivt, det låter för militant. Nej, i dag är alla bara feminister. Och feminister vill bara väl, det är grundbudskapet. De vill bara könens frihet. Läser man Boëthius debattartikel framgår det dock med all tydlighet att det inte handlar om båda könens frihet utan om "kvinnors frigörelse". Feminismen är en kamp för särskilda rättigheter för kvinnor. Därför föreslås kvotering. Därför föreslås lagstiftning för att tvinga föräldrar att dela på vårdnaden av barnen. Därför väcker prostitutionen sådan ilska (här köper män kvinnors kroppar i direkt mening!). Därför letar sig feminismen ända in i sängkammaren. Det är inte frigörelse att lagstifta och styra upp människors vardag på detta sätt. Det är att tvinga in människor, oavsett om de är av en annan åsikt eller inte, i ett feministiskt tänkande, ett visst sätt att leva.

Pär Ström har inte förnekat att det förekommer diskriminering av kvinnor i Sverige. Det gör inte jag heller. Däremot är det värt att lyfta fram att det även förekommer diskriminering av män, exempelvis i vårdnadstvister. Det är dessutom ett faktum att många kvinnor inte alls upplever sig kränka eller diskriminerade. Att försöka tvinga på dem en föreställning "för deras eget bästa" vittnar om en stor osäkerhet hos feminismen. Om nu feminismen är en sådan frigörelse för kvinnor, och kanske också för män (vilket vissa hävdar), lider vi av kollektiv blindhet som inte ser detta?

Feminismen blir lätt en kampideologi som i likhet med socialismen ständigt måste söka upp "orättvisor" att kämpa emot. Själva kampen blir det centrala. Därför ser vi feministiska debattörer och tyckare fokusera på microdetaljer som det diskriminerande i "Herr Gårman" och "manliga vägskyltar". Fokusera i stället på de stora frågorna och låt oss ta debatten utifrån dessa. Strukturellt tänkande förtjänar alltid att genomlysas och kritiseras eftersom det ofta blir generaliserande och närmast konspiratoriskt. Idéer sprungna ur sådana förhållningssätt bemöter jag mer än gärna.

What´s the big deal?

Det är ett väldigt ståhej över Nuders "avgång". Jag kan faktiskt inte förstå det. Det är inte fråga om en ministeravgång. Nuder är inte finansminister, han är ekonomisk-politisk talesman för ett av tre oppositionspartier. Är det en så stor grej att en partiledare rumsterar om i sin närhet två och ett halvt år före ett riksdagsval? Låtsas medierna att det fortfarande är socialdemokraterna som sitter i regeringsställning? Det verkar nästan så. Att sedan fina fria SVT bjuder in f.d. partisekreteraren Stjernqvist samt talesmän för LO och s-tidningen Aktuellt i politiken för att diskutera avhoppet får väl betraktas som den statliga televisionens ofrivilliga humor...

Det sägs att det jublas både bland gräsrötter och etablerade socialdemokrater nu. Nuder har inte varit någon stor favorit i partiet, han har ansetts tråkig och färglös och Mona Sahlin tycker tydligen att han inte är tillräckligt engagerad för att vara partiets talesman i ekonomiska frågor. Må så vara. Men partiet kryllar inte direkt av färgstarka och karismatiska personer. Östros är dessutom direkt äcklig. Men inte heller det är någon stor nyhet.

Modigt och välkommet

Två borgerliga politiker, moderaten Per Hagwall och folkpartisten Erik Svansbo, kritiserar den svenska sexköpslagen på dagens Brännpunkt. Visst, kritiken mot lagen kommer inte från några av partiernas toppar på något vis. Men att de överhuvudtaget öppnar munnen och säger sin mening i frågan är modigt och synnerligen välkommet. Det är trots allt den heliga kon sexköpslagen vi talar om här. Sedan lagens införande har moderater och folkpartister, som var kritiska när lagen kom till 1999, varit knäpptysta. Nu kanske vi kan få igång en debatt i frågan igen.

Lagen fungerar inte som den var tänkt att göra. Prostitutionen är på väg tillbaka till samma nivå som när lagen infördes, den har bara ändrat karaktär och flyttat ut på nätet. Det finns ingen svensk utredning som visar hur prostituerade har hjälpts att sluta med prostitutionen tack vare sexköpslagen (däremot en norsk utredning som lär ha avskräckt norrmännen från att kopiera den svenska lagen). Det är egentligen ganska talande. Sexsäljarna har aldrig varit fokus för de svenska lagstiftarna i denna fråga. Sexköpslagen är en attitydlag som ska "sända signaler" om att "samhället" inte accepterar sexköp. Lagen kom till utifrån idén att försäljning av en sexuell tjänst alltid är ett övergrepp mot säljaren. Tänk om man skulle anamma den synen i andra branscher! Man kan se tydliga radikalfeministiska avtryck i detta tänkande - mannens makt över kvinnans sexualitet. Hur mycket tydligare kan det bli än genom att köpa henne? frågar sig radikalfeministerna triumferande.

Så långt som att hävda att det först och främst handlar om sexsäljarnas makt över sina egna kroppar går artikelförfattarna inte. Detta argument biter heller inte på särskilt många, inte heller på dem som skriker sig hesa över kvinnors rätt till sina kroppar när det gäller abort. Och Beatrice Ask avviker inte från den allmänna hållningen: sexsäljarnas åsikter ska vi inte lyssna till. Därför lär den utvärdering av lagen som ska göras knappast leda fram till några kritiska slutsatser, än mindre förslag på ett avskaffande.

Missa heller inte Debatt i kväll i SVT1 kl 22.00 (där Isabella Lund ska medverka).

Universal förnekar Blu-ray-rykten

Universal har inga planer på att överge HD DVD-formatet. Det säger Ken Graffeo i en intervju. Som bevis för studions fortsatta stöd passar man på att utannonsera HD DVD-versionen av American Gangster.

Liknande uttalanden har kommit från Paramount och DreamWorks, också de HD DVD-exklusiva. Frågan är hur länge de har tänkt hålla ut nu när alltfler butiker skär ned på utrymmet för HD DVD till förmån för Blu-ray och försäljningen övergår nästan helt i blå favör. Det har dykt upp petitioner på nätet både för att rädda och lägga ned HD DVD-formatet. Tja, det är ju alltid kul med engagemang...

Svensk narkotikapolitik i ett nötskal

Ibland blir man inte bara upprörd utan rent ut sagt skitförbannad. I dag var en sådan dag. Isobel Hadley-Kamptz skriver i dagens Expressen om en kvinna som fått diagnosen progressiv MS. En sådan sjukdom utvecklas bara åt ett håll. Kvinnan fick veta att cannabis kan lindra både värken och skakningarna och beslöt sig för att prova. Och visst fungerade det. Problemet är förstås att det "får-man-inte-göööra" varför polisen stormade in en dag. Någon granne kanske ansåg att "knarkaren" skulle åka dit.

En svårt sjuk människa kastas i häktet i 37 dagar. Några bromsmediciner får hon inte ta, och att röka på är förstås uteslutet, vilket följdaktligen leder till att hennes tillstånd förvärras radikalt. Vi befinner oss alltså i Sverige, inte Eritrea.

Domstolen nöjer sig dessutom inte med att konstatera narkotikainnehav. Nej, att hon medicinerar med cannabis betraktas som en försvårande omständighet eftersom hon inte anses vara motiverad till en drogfri tillvaro. Det skulle hon säkert vara om hon inte var döende i MS, era jävla pottsorkar!

Detta är svensk narkotikapolitik i ett nötskal. Nolltolerans mot allt i alla lägen. Utrota knarkarna. Lås in alla och kasta bort nyckeln. Tänk på barnen! Att polisen beter sig som den gör förvånar inte det minsta. Det finns en obehaglig människosyn inom knarkspan, att de skiter fullständigt i att en MS-sjuk kvinna inte får tillgång till sina bromsmediciner i häktet är väntat. Hon hade ju knark hemma, den jäveln! "Knarkare" är inget värda i Sverige. Varje död narkoman är ett välkommet varnande exempel i den tillstymmelse till debatt som tillåts i det här landet. Så cynisk är politiken i praktiken.

Det präktiga Sverige slår sig för bröstet för jämställdhet och alla människors lika värde, för tolerans och solidaritet. Gång på gång får vi alla brutala bevis på att detta bara är skitsnack. Om du röker på några gånger om året eller använder en drog för att lindra smärta och kunna leva ett någorlunda värdigt liv innan en dödlig sjukdom tar kål på dig gör detsamma. I det fundamentalistiska Sverige är det fråga om samma knarkare. Och knarkare är inget värda.

Andra bloggar: HAX

Sverige behöver en samlevnadsdebatt

En kristdemokrat uttrycker homofobiska åsikter och jämför homosexualitet med att gifta sig inom familjen. Korkat, inskränkt och fånigt. Men inte så otippat och knappast något att hetsa upp sig över. Problemet med den svenska äktenskapslagstiftningen och synen på samlevnad i största allmänhet är större än att det ska reduceras till en fråga om homosexuellas rättigheter allena.

Vi har i dag en delad lagstiftning inom äktenskapsrätten; en för heterosexuella makar och en för homosexuella par. Rättsverkan är densamma när det gäller rättigheter och skyldigheter i respektive lag, men det är ändå konstigt att ha en särskild lagstiftning för homosexuella (som i princip bara hänvisar till äktenskapsbalken ändå). Självklart borde alla vuxna människor omfattas av äktenskapsbalken, punkt slut. Det är de flesta överens om i Sverige i dag enligt färska undersökningar (även om jag ofta tvivlar på vanliga Svenssons verkliga tolerans i frågan). Det finns ett brett stöd i riksdagen för att ge homosexuella samma rätt att gifta sig som heterosexuella, endast kristdemokraterna stretar emot. Om man nu ska in och rota i äktenskapsbalken, varför inte göra en helrenovering på en gång?

1. Ge alla samma rättigheter som heterosexuella har i lagen. Alla människor ska ha samma rättigheter, oavsett sexuell läggning.
2. Tillåt månggifte. Vuxna människor ska bestämma sina samlevnadsformer efter eget huvud. Det finns inget som säger att två kvinnor och en man eller tre män och två kvinnor inte skulle kunna leva goda liv tillsammans under äktenskapsliknande former. De meningsskiljaktigheter som kan uppstå vid äktenskapsskillnad kan exempelvis lösas genom att ge alla inblandade samma rättigheter som omfattar ett vanligt gift par.
3. Tillåt incestuösa äktenskap. Detta är mest en teoretisk detalj eftersom det är osannolikt att särskilt många skulle utnyttja friheten att gifta sig inom familjen, men det ska likafullt vara lagligt om tycke uppstått mellan exempelvis syskon. Åter igen är naturligtvis 18 år den gyllene gränsen.

Så skulle grunderna till en frihetlig äktenskapsbalk kunna se ut. Men hur många av alla de som skriker efter lika rättigheter för homosexuella skulle ställa upp på en äktenskapslagstiftning som omfattar alla? Orden blir ganska ihåliga när de inte betyder något.

Bojkott bara dumt

Jonas Arnesen på SvD Sport vill bojkotta OS i Beijing i augusti. Tanken är inte direkt ny och Arnesen lyckas heller inte föra fram några nya trovärdiga argument.

Det dras ständigt paralleller med Berlin-OS 1936. Ja, det är sant att ett sommar-OS är en förträfflig möjlighet för en regim, må den vara demokratisk eller inte, att försöka visa världen sitt land från dess bästa och "sanna" sida. Ja, det är sant att det "städas upp" i Beijing inför de stora spelen. Men jämförelsen med Berlin-OS känns ändå vilsen.

Ett av argumenten mot ett deltagande i OS i Beijing är att Kina har dödsstraff, vilket inte är förenligt med den olympiska andan. Nå, nu är Kina långt ifrån det enda landet med dödsstraff. Större delen av USA har dödsstraff. Missförstå mig inte. Dödsstraff är vidrigt, Kinas ledning är en samling hycklare. Men Arnesen talar emot sig själv när han hävdar att tilldelandet av OS till Kina inte alls har förbättrat de mänskliga rättigheterna - och därför vill han bojkotta evenemanget? Hur blir livet bättre för den vanlige kinesen då?

Vi måste helt enkelt försöka skilja på sport och politik. Var ska vi annars dra gränsen för vad som är "acceptabla" brott mot mänskliga värden? Ska varje ansökarland genomsökas efter brott mot sina medborgare? Inte ens Sverige klarar en sådan granskning. Skyddar förresten ett demokratiskt styrelseskick en regim från kritik mot dödsstraff eller andra övergrepp?

Isolation är ingen bra metod att bemöta diktaturer. Ett OS är inte bara ett propagandaspel för den kinesiska regimen, det är en stolthet för 1,3 miljarder kineser. Vi kan straffa diktatoriska regimer på många sätt och det ska vi också göra. Men vi ska inte straffa folket för det.

Se även Blogges post.

Dom kallar oss mops

Provocerade feminister

Det var värst vad Pär Ström har rört om i grytan. Det är kul att se och det är sannerligen välbehövligt i ett PK-ämne som feminism och jämställdhet. Men lite missförstådd har han ändå blivit, den gode Pär. Feministiska debattörer försöker "motbevisa" hans tes genom att räkna upp historiska exempel på kvinnoförtryck - exempel som Pär Ström och knappast någon annan heller har försökt förneka. Ströms fokus är i dag, 2008, inte 1952. För många feminister verkar särslagstiftning för män och kvinnor, olika rättigheter i lag till kvinnors fördel, vara rättgärdigat av några historiska hämndskäl. Som om diskriminering åt andra hållet i dag skulle väga upp diskriminering mot kvinnor förr i tiden.

En fråga som jag ofta får när jag diskuterar feminism med folk som har andra åsikter än jag är "varför blir du så provocerad?". Innan jag hinner svara att jag inte alls är provocerad utan bara tycker annorlunda besvarar de ofta själva frågan med att jag känner mig "hotad", att mina "privilegier som man" är hotade av feminismen. Som om feminismen som den ser ut i Sverige i dag skulle vara något slags frihetsrörelse. Sanningen är att feminismen i Sverige, som den förs i den offentliga debatten och som den gestaltas i lagförslag i riksdagen, är allt annat än frihetlig. Den har tvärtom kommit att bli inskränkande och sexfientlig. Jag upplever att det snarare är feministerna på andra sidan diskussionsbordet som är provoceraed. De är provocerade för att det över huvud taget kan finnas någon som har mage att inte hålla med! Ofta blir den som inte håller med beskylld för "okunskap" och därmed avfärdad.

Vill vi ha jämställdhet måste vi inse att kvinnor inte är det ständigt diskriminerade könet i dag utan att även män diskrimineras på grund av sitt kön i vissa sammanhang. Det ena är inte bättre än det andra men båda finns. Vi måste också sluta upp med kollektiv skuldbeläggning av det manliga könet. Är det så konstigt att vi män blir förbannade och känner oss påhoppade när vi görs kollektivt skyldiga till våldtäkter, övergrepp mot barn och allehanda våldsbrott bara för att vi är män? En sådan hållning stöter bara bort män.

Irene von Wachelfeldt, den f.d. ordföranden för ROKS, är rolig. Hon gjorde som bekant det uppmärksammande uttalandet "män är djur" och verkar i dag inte ångra någonting. I en intervju i Mana säger hon att män är värre än djur eftersom "en del våldsamma män kan njuta av kvinnors lidande". Detta är ett typiskt stereotypt och kollektivistiskt sätt att se på människor. För visst finns det exempel även på kvinnor som njutit av att se både sina män och sina barn lida. Kvinnor som torterat och mördat sina barn och tvingat de andra barnen att hjälpa till. Ingen skulle emellertid få för sig att hävda att "kvinnor är värre än djur eftersom en del kvinnor njuter av att plåga sina barn". Wachenfeldt säger att feministerna måste vara mycket tydligare med vad de tycker och var de står. Jag tycker att fru Wachenfeldt har varit alldeles kristallklart tydlig.

S-väljarna är okunniga

Förstagångsväljarna kan väldigt lite om politik. Det visar väljarundersökningar gjorda vid valet 2006. Generellt tillhör folkpartiets och moderaternas väljare de mest kunniga medan socialdemokraternas väljare är mest okunniga.

Det är ett intressant resultat. Jag har länge funderat över kunskapsnivån på partiernas väljare, men också på hur tradition spelar in när folk röstar. Många s-väljare säger sig rösta socialdemokratiskt av stark familjetradition, närmast av tvång. En undersökning kring detta vore väldigt intressant att se.

Föga förvånande trodde folk att arbetslösheten var högre än den egentligen var. Här kommer vi in på den upplevda verkligheten kontra den verkliga verkligheten. Det finns en föreställning om att saker är sämre i dag än "förr i tiden". Många är övertygade om att brottsligheten ökar när den i själva verket inte gör det. Kriminologer som bara säger vad undersökningarna visar hotas av lynchstämning. Vi utgår dels från vad vi läser och hör i olika medier men också från vad vi upplever i vår egen vardag. Om vi drabbas av inbrott i sommarstugan blir det ett tecken på en ökande brottslighet, likaså om vi blir rånade eller nedslagna på stan. Sådana känslor är mumma för politiker att plocka upp och spinna vidare på. Men felaktiga slutsatser leder oundvikligen till felaktiga beslut. Okunnighet är farligt - särskilt i politiken.

The greater good

Rapport visade i kväll ett inslag om övervakningskamerornas England mot bakgrund av att Brå pekat på effekterna av kameraövervakning vad gäller minskad brottslighet. Effekten av övervakning är inte entydig. London är världens mest övervakande huvudstad, men brottsligheten är högre än i New York. Kameraövervakning kan minska lättare brottslighet - särskilt om den är tydligt utmärkt och täcker ett större område - men slutsatserna är oklara. Hur ska man kunna veta att det är just kameraövervakningen som har minskat brottsligheten?

Rapport-inslaget tog oss till Middlesbrough, en stad där medborgarna inte bara övervakas med kameror utan där tillsägelser kan höras ur högtalare som sitter i direkt anslutning till kamerorna. Det sitter alltså människor vars jobb är att övervaka medborgarna i shoppingcenter och ute på stan och be dem att plocka upp det skräp som de olydigt nog kastade bredvid skräpkorgen. Denna komiska scen för tankarna till både V för Vendetta, i vilken den auktoritära ledningen genom högtalare talar om för människor när utegångsförbudet inträder, och actionkomedin Hot Fuzz, där stadens invånare övervakas av ett byråd som sedan väljer att "ta hand om" alla som inte passar. Allt för the greater good.

Det värsta är inte att politiker och ordningsmakt vill övervaka oss. Det är klart att de vill det. Det som skrämmer är att vanligt folk går med på det utan att reagera, att folk är så aningslösa och naiva att de är beredda att underordna sig vilka inskränkningar och påbud som helst bara för att det påstås vara för "the greater good" - för vår egen säkerhet.

Myten om det frisinnade Sverige

I en utredning föreslås att Sverige ska få en lag mot sexistisk reklam - med tillhörande tillsynsmyndighet och allt. Diskussionen är inte direkt ny. Det har länge skrikits, inte minst från feministhåll, att vi måste bekämpa sexismen i det "offentliga rummet", som det så vackert kallas. Reklamfilmer, affischer, reklam i våra dagstidningar, allt är på något sätt det offentliga rummet.

Politiker har upprörts över trådsmala kvinnliga underklädesmodeller och föreslagit att de borde ersättas med överviktiga tanter (uppenbarligen helt ovetande om varför företag över huvud taget lägger pengar på reklam.) Det har såklart varit betydligt tystare om de manliga kalsongmodellerna, eller de muskulösa modellerna för märken som Axe, men tanken är att båda könen ska omfattas av den nya lagen.

Det finns mycket att säga om en sådan här lag. Vi kan börja med att konstatera att det inte finns något offer och lagar utan offer ska vi inte ha. Modellen är inget offer, hon/han får betalt för att se ut på ett visst sätt för att pusha en speciell produkt. Enligt personer som på fullt allvar upprörs över lättklädda underklädesmodeller (dessa ägnade under fjolåret tid åt att skicka in över 300 anmälningar till Etiska rådet mot Könsdiskriminerande Reklam, ERK) är det en kränkning av kvinnor i allmänhet att en kvinna gör reklam för underkläder och dessutom råkar se bra ut. Ska vi alltså lagstifta endast mot snygga människor med fina kroppar eller är det "suget i blicken" som är särskilt upprörande?

Egentligen är diskussionen mycket större än bara en fråga om sexistisk reklam. Lagen är ännu ett steg i en sexualfientlig riktning och den inskränker dessutom yttrandefriheten. Steget till att börja lägga sig i vad konstnärer målar är inte så där fruktansvärt lång - vi har ju redan sett vilka reaktioner kränkningar av religiösa symboler kan få - och att censurera Internet har polisen redan visat att den gärna ägnar sig åt. Även Internet är väl ett "offentligt rum" i dag och en gigantisk databas med nakna kroppar.

Sverige har haft ett rykte om sig att vara sexuellt frisinnat. Det stämde kanske på 70-talet, men det stämmer sannerligen inte i dag. Jag förvånas gång på gång över vilken trångsynthet och instängdhet som präglar svenskar när det kommer till sex och sexualitet. Kanske är vi inte värre än andra, kanske har vi bara fallit till andras nivå, men det känns inte så. Det känns som att Sverige går i bräschen för en sexfientlig politik där nakenhet och sexualitet ska bekämpas, tryckas undan och hyschas med. Och då hänvisar vi inte ens till någon religion! Det är det sekulära, upplysta Sverige som driver på denna utveckling.

Det finns en märklig nolltolerans mot lättklädda kvinnor för mäns nöje ("gubbsjuka", "sexism" eller "kvinnoförnedrande" är tre vanliga omdömen) medan en ladies night alltid är en "kul grej" för tjejer. Jag har absolut inget emot att kvinnor får njuta av manskroppar när och hur de vill, men varför är inte strippande damer inför män en "kul grej" på samma sätt? Jo, därför att män anses ha makt över kvinnor (och deras sexualitet) och att det därför måste ligga något slags tvång bakom kvinnans beslut att strippa inför männen. Radikalfeministisk teori i praktiken.

Sexklubbar anses vara en styggelse (där har vi dessutom en annan diskussion kring de s.k. porrbilarna som gör reklam för klubbarna) , bara försäljning av porrfilmer och sexleksaker orsakar demonstrationer hos arga aktivister. Vart är vi på väg? Har svenska folket blivit så hämmat av händerna-på-täcket-propagandan att vi inte längre vågar diskutera sex utan att rodna? Behöver vi verkligen lagar mot naken hud för att kunna leva våra liv?

I frågor som gäller att arbeta mot en fri syn på sex, att lagstifta och att hyscha i ämnet går i dag kristdemokrater och många feminister (inte minst radikalfeminister) hand i hand i en ohelig allians. Jag skulle önska att frihetliga feminister, för de finns faktiskt, höjer sina röster mot sådana här lagar. Det om något skulle visa på att kvinnor inte är viljelösa offer utan faktiskt har förmågan att välja att strunta i den där underklädesreklamen.

Folk borde ha bättre saker för sig än att gå omkring och leta efter något att känna sig kränkta över. Njuta av naken hud, till exempel.

Edit: Folkpartifeministen Birgitta Ohlsson opponerar sig faktiskt mot lagen. "Sexistisk reklam är "korkad, inte kriminell" konstaterar hon. Bravo.

Reinfeldt på soppatorsk

När det gäller socialdemokraterna vet vi att vi ingenting vet. Vi vet inte vart Mona Sahlin har tänkt föra sitt parti, vi vet inte vad partiet tänker ta för ställning i frågor som rör fundamentala ämnen som skolan och vården. Vi vet ingenting och det är just nu denna ovetskap som i kombination med väljarnas goda fantasi och stora förhoppningar som gör att partiet flyger i opinionsinstitutens mätningar. Det finns många väljare som svarar "socialdemokraterna" i mätningarna bara för att de hoppas att (s) kommer att leva upp till just deras heta förhoppningar om framtiden. Mona Sahlin kommer att tvingas göra många besvikna.

Att det inte är mycket bättre på den borgerliga sidan är desto mer anmärkningsvärt. Moderaterna gör en dykning i opinionen i den senaste mätningen. Efter att ha dämpat raset tycks nu moderaterna åter dyka nedåt. Partiet har inte utannonserat något som gett negativ press på sistone, regeringen har inte gått på någon mina nyligen och det är trots allt någon månad sedan det fanns en skandal att skylla på. Regeringen går dåligt ändå.

Alliansen i allmänhet och Reinfeldt i synnerhet är helt enkelt för osynlig. Osynliga regeringar kan kanske hålla ställningarna om opinionsläget ligger på en trygg hög nivå, men så är som bekant inte fallet. Reinfeldt & c:o befinner sig i en negativ spiral, som inbakade i en snöboll som med accelererande fart rullar nedför backen. Undersökningar har visat att Reinfeldt var nästan lika synlig under sitt första år som statsminister som Persson var under sitt sista, men mannen fyller inte TV-rutan. Han når inte ut. Han åker land och rike runt och lyssnar empatiskt på "vanligt folk", på sjuksköterskor och vanliga arbetare som han sedan kan hänvisa till i sina tal och debatter, men det ger honom inga poäng i opinionen. Tanken på en lyssnande ledare, en "folkets statsminister", är måhända fin. Men den kommer definitivt inte att vinna valet åt moderaterna och alliansen 2010.

Det har sagts många gånger förut, men eftersom inget händer måste det sägas igen: alliansen behöver en knuff framåt. Sanningen är att chansen att vinna nästa val skulle kännas mycket rimligare om statsministern inte hette Fredrik Reinfeldt just nu utan Jan Björklund eller Maud Olofsson. Man kan tycka mycket om dessa två partiledare, men där finns i alla fall lite av det som helt saknas hos moderatledaren: energi och entusiasm.

Värnandet av "svenskheten" år 2008

"Man kan inte hänvisa till religionsfriheten när universella värden och jämställdhet kränks", sade i dag integrationsminister Nyamko Sabuni i ett tal på Folk och försvars konferens. För att tydliggöra för alla att det inte går att leva bokstasvtroget efter Bibeln eller Koranen vill ministern genom experter sprida kunskap om den "svenska värdegrunden".

Nog blir man lite nyfiken. Att sprida kunskap om den svenska värdegrunden kan ju betyda vad som helst, särskilt när det kommer från en företrädare för riksdagens kanske mest förvirrade parti.

Sabunis uttalande känns först som ett stort slag i luften. Det handlar förvisso mycket om tolkningar av orden i Bibeln och Koranen, men det måste ändå vara svårt att leva som bokstavstrogen kristen eller muslim i Sverige och samtidigt följa den svenska lagstiftningen helt och fullt. Den svenska värdegrunden ska ju finnas representerad i den svenska lagstiftningen.

Sedan frågar man sig vad svensk värdegrund år 2008 egentligen är? Yttrandefrihet? Jämställdhet? Höga skatter? Sabuni svarar demokrati, mänskliga rättigheter och personlig integritet. Att kalla dessa för svenska värden är inte bara förmätet, i det sistnämnda fallet är det direkt felaktigt då Sverige, sin stolta öppenhetstradition till trots, går en stadig vandring mot ett omfattande övervakningssamhälle. Sabuni tillskriver svenska folket logik och rationalitet - är då alla religiösa människor per definition osvenska? Lever en nationalsocialist, som bär på helt motsatta värderingar än de som Sabuni betraktar som svenska, inte upp till kraven för svenskhet?

En sak är i alla fall säker: vi medborgare behöver ingen "kunskap" från några tillsatta experter. Politikerna kan förvänta sig att vi följer lagen men inte att vi gillar den. Inte heller att vi arbetar aktivt för att den svenska välfärdsstaten ska bestå eller växa. Det ska stå varje människa fritt att tycka, tro och säga vad hon vill och arbeta för sina idéer. Ett sådant samhälle har emellertid den svenska riksdagen redan röstat ned.

Det är regering och riksdag, inte svenska folket, som behöver en läxa i vad yttrandefrihet och integritet betyder i praktiken. Politiken går nämligen åt ett helt annat håll i dag. Och Sabuni verkar inte ens ha reagerat över det.

Röd flagg mot utveckling

Jag hade sett fram emot en stor galleria vid Odenplan. Det finns just nu ingenting av värde på denna ödsliga plats och oavsett om surpuppornas röda protest är orsaken till det inställda bygget eller om det finns några andra skäl bakom, är det tråkigt att bakåtsträvandet ständigt ska vinna i Stockholm. Det kommer ändå att byggas och väsnas kring Odenplan under många år framöver på grund av Citybanan, något extra år för att göra denna plats till en knutpunkt för shopping och nöje hade verkligen inte skadat. Men nej, gallerior ska vi minsann inte ha! Trist ska vara trist. Den positiva nyheten är att vi slipper se de röda fanorna på väggarna hädanefter...

Flagga rött...

Videovåldsdebatt all over again

Ibland är inte lärda män bättre än mannen på gatan. Någon annan slutsats kan man inte dra av den taffliga debattartikel som jur dr Olle Ekstedt har på Brännpunkt om våldet i samhället och orsakerna bakom det. Ekstedt upprörs över att TV visar för mycket våld (och tar den fruktansvärt våldsamma såpaserien Andra Avenyn i SVT som ett exempel). En scen i denna patetiska såpa skulle tydligen ha orsakat "långvarig ångest".

Det finns trots allt två poänger att finna i denna klagosång. Den ena är att medierna älskar våld. Ju grövre och mer bisarrt, desto smaskigare rubriker. Kunde de skicka med provtagningar från obduktionen för 59 kronor skulle de göra det. Å andra sidan skulle det inte vara på detta sätt om det inte vore för att vi läsare är lika intresserade av våld och vill läsa om dessa hemska händelser. Mord i Sverige är trots allt oerhört ovanligt, således är mord en nyhet.

Den andra poängen Ekstedt gör är att våld i TV kan vara tämligen ocensurerat medan det sällan anses rumsrent att visa ett par kvinnobröst. Detta är naturligtvis absurt och det visar på vilken skev syn på sexualitet som fortfarande finns i vårt kristna västerländska samhälle. Hellre mord än lite naket.

I övrigt är emellertid Ekstedt ute och cyklar när han försöker sig på det gamla vanliga tricket att koppla samman TV-, video- och datorspelsvåld med det verkliga våldet på gatan. Det finns mig veterligen ingen forskning som påvisar en sådan koppling. Dessutom lägger det ansvaret på fel håll. Föräldarna måste ha ansvar för sina barn. Både filmer och spel har åldersgränser som föräldrarna kan följa om de är osäkra, ofta rejält tilltagna sådana (svordomar motiverar genast en hög åldersgräns för spel medan valfri serie eller film på bästa sändningstid alltid innehåller f-ordet).

Om det nu finns en koppling mellan det grova våldet och våldsskildringar i film och spel, vilken film var det då Jack Uppskäraren såg? Vilket spel spelade Peter Kürten?

Vad hände med lika rättigheter?

Maria Larsson (kd) tror säkert att hon visar handlingskraft när hon föreslår en särskild kommission som ska utreda samhällets bristande insatser så fort en kvinna har mördats. "Krafttag mot kvinnovåldet" tänker hon sig kanske rubriken. Så är det säkert många som uppfattar förslaget också. Vad det i själva verket innebär, är att liv värderas olika beroende på kön.

Varför ska det tillsättas kommissioner när kvinnor dör men inte när män avlider? Är kvinnor mer värda eller är det bara fråga om ren och skär feministisk populism? Våld mot kvinnor anses vara en alldeles särskild stor samhällsfara, trots att det faktiskt är män som oftast drabbas av våld.

Vi har ett samhälle där diskriminering "åtgärdas" med ny diskriminering. Den svenska diskrimineringslagstiftningen förbjuder diskriminering på grund av etnicitet, sexuell läggning, religiös eller politisk tillhörighet med mera. Samma lagstiftning tillåter emellertid undantag om det kan anses gynna jämställdheten. RFSL strider för särskilda rättigheter för HBT-personer (omskrivet till "samma rättigheter" på förbundets hemsida), de gick i taket nyligen när det framkom att regeringen inte planerar prioritera s.k. hatbrott.

Det ska tydligen anses värre att slå ned en bög än vem som helst. Vi hamnar väldigt snett när vissa grupper i samhället ska få ett särskilt skydd av lagen just för att de är kvinnor, bögar eller något annat.

Likhet inför lagen. Lika rättigheter, inte särskilda rättigheter. Ska det vara så svårt att begripa?

Skyskrapor ftw

Stadsbyggnads- och trafikborgarrådet Mikael Söderlund lider inte av brist på visioner för Stockholm. Surkärringar och -gubbar kommer alltid att protestera mot utveckling, men de ska inte få hindra att byggandet ökar i Stockholm. Stan behöver inte bara fler lägenheter utan söker efter en stadsbildsidentitet. I dag är Stockholm mest sitt vatten. På sommaren är staden kanske en av världens vackraste huvudstäder, men sommaren är kort i Sverige och under resten av året är det en helt annat stad.

Bygg stort, bygg vågat och bygg för att ge Stockholms en ny look!

Bioshock får uppföljare?

Ett av 2007 års bästa spel, Bioshock, spelet som utspelar sig i den objektivistiska 50-talsdystopin Rapture under Atlantens yta, får av allt att döma en uppföljare. Ryktena säger att det rör sig om en prequel - en uppföljare som utspelar sig innan originalet. Det är en strålande idé. Inte bara för att det finns massor att utforska i staden Rapture utan också för att Bioshock innehöll en hel del lösa trådar och spekulationer kring dess objektivistiska eller antiobjektivistiska tema som kan utvecklas i en "del 0".

2009 beräknas alla spelsugna få sätta tänderna i det färdiga verket.

Vänsterpartiet struntar i alla sjuka

Apoteksmonopolet ska slopas. Regeringens linje har varit känd länge och nu är även utredningen klar. Förhoppningsvis kan privata apotekare starta upp sin verksamhet under 2009. Det protesteras förstås från vänsterhåll. Den röda lampan lyser. Varning! Alle man till sina positioner! Någon försöker förbättra tillvaron för sjuka människor. Inled motoffensiv!

Det går bara inte att begripa hur myndiga människor med normal intelligenskvot kan tycka att det är negativt med närhet och bra service när det gäller läkemedel. Att anhängare till den svenska alkoholpolitiken hyllar dålig tillgänglighet och absurda priser går att förstå rent intellektuellt, men hur någon kan försvara det stelbenta, absurda och värdelösa Apoteket är fullkomligt obegripligt.

Vänsterpartisten Josefin Brink frågar sig vem som skulle bli gladare av ett apotek i varje gathörn. Vi kan svara henne med en motfråga: Skulle du bli ledsen över att ha närmare till ett apotek när du blivit sjuk? Att slippa vänta i evigheter på att få din medicin? Brink och hennes kamrater tror att vi kommer att bli pillerknarkare om det dyker upp fler apotek med bättre öppettider. Hon tror också att det inte alls kommer att bli en fri marknad utan endast ett oligopol med ett fåtal aktörer (och det skulle vara argument för ett monopol...?). Två aktörer är bättre än en. Tre är bättre än två. Apotekets service har lidit något fruktansvärt av företagets monopolställning, vilket jag tror att alla som behövt vänta på ett apotek kan instämma i. Kanske har Josefin Brink aldrig behövt göra det när hon varit sjuk. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i vänsterpartiets Sverige.

Apropå sjukvård: Lite omtöcknad efter ännu en febrig natt och i total avsaknad av sångröst beger jag mig till vårdcentralen med låga förhoppningar, utan bokad tid vet man aldrig var det slutar. Jag läser några medhavda morgontidningar och förbereder mig på en lång eftermiddag vid själva altaret i svensk sjukvård: väntrummet. Efter en stund lägger jag märke till att en gammal dam tycks ha somnat i en synnerligen märklig ställning på en soffa. Det ser väldigt... spontant ut. Eller så... Jodå, hjärtstillestånd. Det talas om folk som dör i de svenska vårdköerna, men detta var nästan löjligt... Å andra sidan är det ju fin tajming att få hjärtproblem på en vårdcentral bland doktorer och sköterskor - med lite startkablar fick de igång tanten igen.

Ron Paul hos Jay Leno

Föga förvånande gillar inte Fox News Ron Paul.

Microsoft avgjorde formatkriget

Warner Bros. beslut att börja stödja Blu-ray-formatet exklusivt har skakat om filmvärlden. Äntligen är formatkriget avgjort, jublar vissa. Fel format har vunnit, hävdar andra. Regionsfriheten har varit ett mycket starkt skäl att välja HD DVD, nu kommer vi åter att få lida av både regionskodningar och höga priser, tror vissa.

Rykten säger att Universal, DreamWorks och andra HD DVD-exklusiva studior för samtal med Blu-ray-lägret om att byta sida. Ännu är inget officiellt, men det är egentligen inte frågan om ”om” utan om ”när” kampen är över. Den inställda presskonferensen på CES från Toshibas sida visar på att den röda sidan befinner sig i fritt fall. Uppgifter säger att Toshiba så sent som för någon vecka sedan arbetade hårt för att knyta till sig då neutrala Warner och Fox på Blu-ray-sidan. Hade Warner valt att stödja Toshiba hade vi fått en jämvikt på HD-marknaden och ett intressant läge där båda sidor konkurrerat med lägre priser och bättre produkter. I stället sitter Toshiba i dag och ser alla sina miljardinvesteringar flyga sin kos.

För en filmstudio är läget inte särskilt komplicerat. Det går alltid att skriva nya avtal, ompröva gamla beslut. De som sitter i klistret är elektroniktillverkaren Toshiba, som inte bara har investerat hårt i sina egna HD DVD-spelare och marknadsföringen av formatet utan också arbetat för att göra HD DVD till standard i bärbara datorer. Detta nederlag slår brett mot den japanska elektronikjätten.

HD DVD-spelarna har inte sålt dåligt. Konkurrenskraftiga priser gjorde att HD DVD började hitta in i folks vardagsrum, främst i USA. Ändå har det sålts fler Blu-ray-filmer. Orsaken stavas PlayStation 3. Även om Sony inte har hjälpt sig själva på spelmarknaden genom att inkludera en dyr Blu-ray-spelare i sin maskin, har de indirekt gett sig själva en hjälpande hand på filmsidan genom att automatiskt kränga en Blu-ray-spelare för varje såld spelkonsol. Det säger sig självt att läget hade varit annorlunda om Microsoft hade inkluderat en HD DVD-spelare i sin Xbox 360 – trots att det hade drivit upp priset och hindrat den från att nå de 17,7 miljoner sålda enheter den ligger på i dag. HD DVD-driven som släppts till maskinen har som jämförelse bara sålts i 300 000 ex. I praktiken kan alltså Microsoft ha avgjort HD-filmskriget utan att själva vara medvetna om det.

Mer på The Digital Bits.

Man måste kunna bevisa skuld också...

Domen mot de tre ynglingar som enligt åklagaren sparkade ihjäl en 16-årig pojke på Kungsholmen blev tre års sluten ungdomsvård - i princip fängelse för minderåriga. De döms inte för mord utan för grov misshandel och vållande till annans död. En fjärde döms för anstiftan till misshandel och en femte sätts på fri fot. Det går att säga mycket om en sådan här dom, men att som Dick Erixon hävda att det är ett tecken på att rättsstaten "brutit samman" är att ta i så att byxorna spricker. Tingsrätten har med stor sannolikhet gjort en rimlig bevisvärdering, det är väldigt svårt att peka ut vad enskilda personer har gjort i en dylik misshandelssituation. Och vi vill väl ha en rättsstat som kan bevisa skuld innan den dömer, eller?

Misshandeln skedde utanför porten till en bekant och han berättade att gruppen av ungdomar sprang fram och tillbaka, brottet skedde alltså inte på en och samma plats enligt honom. Det gör det ännu svårare att få klara vittnesmål. Att stå brevid en misshandel är inte detsamma som att vara delaktig. Med dagens lagstiftning kan en tingsrätt inte göra så mycket anna än den har gjort. Det är väldigt svårt att bevisa att det var med dödligt uppsåt som ynglingarna gav sig på offret, mord kräver bevis för uppsåt och/eller planering. Vållande till annans död är mycket enklare att döma för eftersom utfallet av misshandeln blev döden.

Jag tycker precis som Erixon att tre års sluten ungdomsvård är ett för lågt straff för ett sådant här brott. Ungdomsvård är till för minderåriga som har begått brott, men ett fortsatt avtjänande i fängelse efter inträdd myndighetsålder vore väl inte helt fel? Ofta finns dock orsakerna bakom ett sådant här vansinnesdåd att finna långt tidigare. Uteblivna insatser för ungar på glid redan vid 12-13-årsåldern kan vara en förklaring i många fall. Polis och sociala myndigheter måste få rätt att sätta ned foten tidigt.

Det är våldsbrott, brott mot en annan människa, som rättsstaten ska fokusera på, inte brott utan offer. Här har regeringen en hel del att göra.

Det kan man kalla OS-hopp

Nedbäddad i soffan med en förkylning är det svårt att hålla sig borta från TV:n. Avslutningen av supertuffa Tour de Ski - åtta tävlingar på tio dagar med en maffig avslutande klättring i en slalombacke - blev precis så rolig som den kunde bli. Charlotte Kalla klättrade ikapp veteranen Virpi Kuitunen och tog sig sedan lätt förbi på den sista kilometern och vann hela rasket. Det ska bli mycket kul att se denna unga skidtjej i framtida mästerskap och inte minst i OS. Bakom henne finns också unga Anna Hansson. På herrsidan ser det sämre ut.

Under helgen har det varit en hel del skidskytte också, en synnerligen fascinerande sport. Åka skidor och skjuta prick, vem kom på den idén? Få andra sporter bjuder dock på samma dramatik som skidskytte där även rutinerade världsstjärnor kan göra skjuta som krattor när det hettar till. För de svenska åkarna går det fortsatt tungt, men vad gör det när man får beskåda den tyska skönheten Magdalena Neuner, överlägsen i skidspåret och vacker som en sol.

Frauen mit Gewehr...!

Knäppfeminismen är politiskt död

Knäppfeministerna ger inte upp. Efter Pär Ströms utmärkta debattartikel i SvD var det väntat att det skulle komma en arg replik. Inti Chavez Perez menar att Ström borde besöka ett feministkafé för att lära sig mer om feminismen. Så brukar det låta. Alla som inte är feminister lider av okunskap. Det handlar inte om att vi står för andra värderingar, nej vi befinner oss helt enkelt i ett intellektuellt vakuum då vi inte har sett det feministiska ljuset. Det blir ofta lite frikyrkovarning över extremfeminismen.

Jag ska säga det rakt ut: om det är ett jämställt samhälle som extremfeministerna förespråkar, vill jag inte leva i ett jämställt samhälle. Jag vill inte att staten ska lägga sig i lönesättningen på privata företag eller vilken könsfördelning styrelserna har. Jag vill inte att politiker i en byggnad i Stockholm ska bestämma över våra privata angelägenheter, vem som är hemma med barnen och hur länge. Feministerna har ett obehagligt von oben-perspektiv och en förminskande syn på individen i sin beskrivning av verkligheten och hur de vill förändra den. Det är faktiskt feministerna själva, inte de män de anklagar, som är insöade på könets betydelse.

Dessutom är de sällan konsekventa. Pornografi med kvinnor i rollerna är enligt knäppfeministerna kvinnoförnedrande, lättklädda kvinnliga underklädesmodeller smutsar ned "det offentliga rummet" och objektifierar kvinnan. Men det är alltid tyst när det kommer till bögporr eller manliga kalsongmodeller. Det finns dessutom massor av problem som drabbar män specifikt. Män döms exempelvis generellt sett till hårdare straff för liknande brott, vilket Ström tar upp i sin debattartikel. När det gäller sexuella övergrepp på barn, vilka är extremt ovanliga trots att uppmärksamheten i media kan antyda motsatsen, visar undersökningar att offren är pojkar i ungefär hälften av fallen och att förövaren är en kvinna vid upp till 25 procent av fallen.

Knäppfeministerna försöker bygga broar som inte finns, hitta samband som inte existerar, för att få ihop sin konspiratoriska världsåskådning där kvinnor systematiskt förtrycks av män som grupp. Just grupptänkandet är centralt och det är också detta kollektiva skuldbeläggande av män som har fått många killar att reagera - även på vänsterkanten. För precis som Pär Ström konstaterar på sin blogg, har över 99 procent av svenska folket sagt nej till extremfeminismen. Feministiska inslag finns i nästan alla riksdagspartier och dessa gäller det att bekämpa närhelst de dyker upp, men extremfeminismens idéer tycks vi tills vidare ha lyckats trycka tillbaka. Och det kan vi faktiskt lika mycket tacka extremfeministerna för - de har gjort halva jobbet själva.

Warner Bros väljer Blu-ray

Warner Bros har bestämt sig: från och med juni i år kommer de endast att släppa sina titlar på Blu-ray, det meddelade man i dag i ett pressmeddelande. Därmed kan vi nog förklara HD-kriget över. Efter att ha lockat till sig både Paramount och DreamWorks såg det lovande ut för HD DVD-lägret. Stora exklusiva utgåvor som Shrek den tredje och den förträffliga The Bourne Ultimatum gav formatet vind i seglen. Det såg dessutom ljust ut på filmfronten inför 2008 med starka förhoppningar om filmer som Heat, The Shawshank Redemption, Seven och Forrest Gump.

Överlag har dock Blu-ray, inte helt rättvist, sålt klart bäst under 2007 och det har länge gått rykten om att Warner Bros ska välja sida. De har alltid svarat att de fortsätter att stödja båda HD-formaten men att de "bevakar marknaden noga". Nu kom alltså beslutet - lite tidigare än jag trodde. I praktiken bör detta innebära början på slutet på HD-filmskriget mellan HD DVD och Blu-ray. Det blå formatet har hela tiden haft en övervikt i antalet stora filmstudior, men med bjässar som Universal, Paramount och DreamWorks och med gott stöd av Warner har HD DVD stått pall mycket bra. Att klara sig utan Fox, Disney och Warner lär däremot bli en övermäktig uppgift. Det räcker att ta en titt i filmhyllan för att se hur dominanta Warner är. Vi kan sannolikt under detta år vänta oss ett antal utspel från HD DVD-lägret, utspel som förklarar att de lägger ned stridsyxan för gott.

Ja, grattis då, Sony...

Johnny Depp gör Hunter igen

Känner du till Fear and Loathing in Las Vegas? Boken? Filmen med Johnny Depp i sitt livs roll? Tänkte väl det. Nu ska det komma ännu en film om Hunter S. Thompsons liv, The Rum Diary. Den utspelas 1959 när Thompson bara var 22 år gammal. Åter igen är det Depp som ska gestalta Hunter, men det är inte Terry Gilliam utan Bruce Robinson som står för regin. Förväntningarna är hur som helst högt ställda. Planerad premiär är 2009. Order some golf shoes...

Edit: Ovanstående bild skulle för övrigt fungera utmärkt som valaffisch!

Det saknas en het kandidat

Jag har svårt att känna någon direkt entusiasm inför det amerikanska presidentvalet. Det finns en ganska vettig kandidat, libertarianen Ron Paul på den republikanska sidan, men trots framgångarna hittills kommer han inte att kunna blanda sig i slutstriden. Kvar blir då halvmesyrer som Romney, Giuliani och Huckabee. Det säger sig självt att man inte kan ha en amerikansk president som heter Huckabee! Romney är mormon och jag har svårt att känna något för Giuliani.

På den demokratiska sidan är det inte mycket bättre. Obama ligger hyfsat rätt i ett flertal frågor, till skillnad från Edwards som får bektraktas som något av en vänsterextrem med amerikanska ögon, och visst skulle det kunna vara intressant att se hur den Bushhatande svenska vänstern hanterar en svart demokratisk president när det visar sig att denne inte alls vill sossefiera USA eller avstå från att försvara amerikanska intressen utomlands. Bush har varit ett ganska öppet mål att pricka.

Nattens resultat rörde om lite i grytan, vilket alltid är kul. Hillary Clinton har dalat en tid i opinionen i lilla Iowa och slutade till slut trea - efter både Obama och Edwards. Jag tror att hon har en större chans nationellt, men kanske är hon för kontroversiell för att gå hela vägen. Utan tvekan rör kvinnan upp känslor - det finns tydligen ett antal aktiva "Hata Hillary"-föreningar.

I väntan på fortsättningen i detta maratonlopp kan det vara värt att ta följande korta test för att se vilken kandidat du står närmast. De är korta och givetvis otillräckliga, men ger ändå en hygglig fingervisning om vad kandidaterna tycker i stora frågor:

Match-O-Matic
Candidate Matchmaker

Bloggat: HAX, Germania, Magnus Andersson

Köp inte vänsterns retorik, Schlingmann

Partisekreterare Schlingmann försöker stjäla tillbaka rättvisebegreppet från socialdemokraterna och vänstern i Aftonbladet. Det går sådär. Schlingmann betonar visserligen vikten av att minska utanförskapet genom att se till att det ska löna sig att arbeta. Så långt har han rätt. Människor som kan arbeta ska arbeta. Schlingmann vågar emellertid inte skriva denna debattartikel utan att flika in att inkomstskillnader är något man bör bekämpa. Han köper vänsterns retorik när han pratar om de "ökade klyftorna" i samhället.

Att sänka skatten för låginkomsttagare är helt rätt. Det finns alldeles för många människor med för små marginaler i Sverige, människor som lever från lön till lön och inte har råd att spara. Men skulle Schlingmann verkligen vilja "minska klyftorna" i Sverige, dvs. genomföra en tvångsutjämning av människors egendomar, skulle han behöva göra gemensam sak med Lars Ohly och föreslå radikala skattehöjningar för alla välbeställda. Det är såklart inte borgerlig politik och det skulle inte hjälpa låginkomsttagarna ett endaste dugg. Men det är vad som skulle krävas om Schlingmann gjorde allvar av sin retorik.

Sluta upp med att köpa vänsterns verklighetsbeskrivning om "klyftorna" i samhället, sluta upp med att prata om höga inkomster som något negativt! Bejaka rikedom och välstånd, försök att arbeta för ett värderingsskifte i svensk politik där det inte är fult bli rik genom eget arbete. Då har du åstadkommit något, herr Schlingmann.

Se även Magnus Andersson.

Frihet är att tänka själv

I SvD beskriver en man känslan av frihet när han lämnat sin kristna tro och, som han träffsäkert uttrycker det, "börjat tänka själv". Jag själv har aldrig varit troende. Jag firar jul, jag finner ro i att tända ett ljus i en kyrka och sitta i tysthet en liten stund. Men jag gör det i sådana fall för min egen skull, inte för Jesus, Muhammed, Allah eller Gud.

Jag har alltid tyckt att den personkult som finns inom kristendomen - där man ska tacka Jesus för att han dog för två tusen år sedan - är obehaglig. Dessutom förlöjligar den på något vis en högre tro, en tro på något upphöjt och övermänskligt, när man ombeds tillbedja och tacka en skäggig armenier som blev uppspikad på ett kors.

Det handlar inte främst om att det inte finns några vetenskapliga bevis för att Gud finns, det är snarast religionens underkastelseperspektiv som jag vänder mig emot. Varför ska jag behöva leva mitt liv på ett särskilt sätt bara för att det står i en bok? Det skrivs ju så mycket skit...

Skälen till denne mans tvivel på religionen får betraktas som ganska klassiska: Hur kan Gud vara god och allsmäktig när det finns så mycket ondska i världen? Varför dör en del goda människor unga medan somliga onda människor blir hur gamla som helst? Det senare har jag funderat en del över, utan att vara anhängare av en speciell religion.

Slutsatsen blir alltid att livet inte är rättvist. Det är en viktig insikt eftersom det ger en verklighetscheck när vi ska forma vår politiska uppfattning. Orättvisan börjar redan vid födseln, den finns i våra gener, och det kan vi inte göra något. Att därför sträva efter det fullkomligt rättvisa samhället är inte realistiskt och heller ej eftersträvansvärt. Vi bör sträva efter ett samhälle i vilket varje människa ges möjligheten att utnyttja sin unika potential, hur den än ser ut. Utfallet kommer givetvis att bli olika. Rättvise- och likhetssträvanden bör läggas åt sidan till förmån för varje enskild människas individuella utveckling.

Individualism, mänsklig frigörelse och kritiskt tänkande står på kollisionskurs med religiösa påbud. Religionen har emellertid en plats även i ett fritt samhälle - rätten att tro är lika självklar som rätten att inte tro. Men jag tycker att livet skulle bli bra tråkigt om jag var tvungen att titta i en bok för att veta vad jag får äta, dricka, se på på TV eller tycka om i största allmänhet. Det är nog illa med den där stora envisa Sveriges Lagar som alltid ska ha sista ordet...