Myten om det frisinnade Sverige

I en utredning föreslås att Sverige ska få en lag mot sexistisk reklam - med tillhörande tillsynsmyndighet och allt. Diskussionen är inte direkt ny. Det har länge skrikits, inte minst från feministhåll, att vi måste bekämpa sexismen i det "offentliga rummet", som det så vackert kallas. Reklamfilmer, affischer, reklam i våra dagstidningar, allt är på något sätt det offentliga rummet.

Politiker har upprörts över trådsmala kvinnliga underklädesmodeller och föreslagit att de borde ersättas med överviktiga tanter (uppenbarligen helt ovetande om varför företag över huvud taget lägger pengar på reklam.) Det har såklart varit betydligt tystare om de manliga kalsongmodellerna, eller de muskulösa modellerna för märken som Axe, men tanken är att båda könen ska omfattas av den nya lagen.

Det finns mycket att säga om en sådan här lag. Vi kan börja med att konstatera att det inte finns något offer och lagar utan offer ska vi inte ha. Modellen är inget offer, hon/han får betalt för att se ut på ett visst sätt för att pusha en speciell produkt. Enligt personer som på fullt allvar upprörs över lättklädda underklädesmodeller (dessa ägnade under fjolåret tid åt att skicka in över 300 anmälningar till Etiska rådet mot Könsdiskriminerande Reklam, ERK) är det en kränkning av kvinnor i allmänhet att en kvinna gör reklam för underkläder och dessutom råkar se bra ut. Ska vi alltså lagstifta endast mot snygga människor med fina kroppar eller är det "suget i blicken" som är särskilt upprörande?

Egentligen är diskussionen mycket större än bara en fråga om sexistisk reklam. Lagen är ännu ett steg i en sexualfientlig riktning och den inskränker dessutom yttrandefriheten. Steget till att börja lägga sig i vad konstnärer målar är inte så där fruktansvärt lång - vi har ju redan sett vilka reaktioner kränkningar av religiösa symboler kan få - och att censurera Internet har polisen redan visat att den gärna ägnar sig åt. Även Internet är väl ett "offentligt rum" i dag och en gigantisk databas med nakna kroppar.

Sverige har haft ett rykte om sig att vara sexuellt frisinnat. Det stämde kanske på 70-talet, men det stämmer sannerligen inte i dag. Jag förvånas gång på gång över vilken trångsynthet och instängdhet som präglar svenskar när det kommer till sex och sexualitet. Kanske är vi inte värre än andra, kanske har vi bara fallit till andras nivå, men det känns inte så. Det känns som att Sverige går i bräschen för en sexfientlig politik där nakenhet och sexualitet ska bekämpas, tryckas undan och hyschas med. Och då hänvisar vi inte ens till någon religion! Det är det sekulära, upplysta Sverige som driver på denna utveckling.

Det finns en märklig nolltolerans mot lättklädda kvinnor för mäns nöje ("gubbsjuka", "sexism" eller "kvinnoförnedrande" är tre vanliga omdömen) medan en ladies night alltid är en "kul grej" för tjejer. Jag har absolut inget emot att kvinnor får njuta av manskroppar när och hur de vill, men varför är inte strippande damer inför män en "kul grej" på samma sätt? Jo, därför att män anses ha makt över kvinnor (och deras sexualitet) och att det därför måste ligga något slags tvång bakom kvinnans beslut att strippa inför männen. Radikalfeministisk teori i praktiken.

Sexklubbar anses vara en styggelse (där har vi dessutom en annan diskussion kring de s.k. porrbilarna som gör reklam för klubbarna) , bara försäljning av porrfilmer och sexleksaker orsakar demonstrationer hos arga aktivister. Vart är vi på väg? Har svenska folket blivit så hämmat av händerna-på-täcket-propagandan att vi inte längre vågar diskutera sex utan att rodna? Behöver vi verkligen lagar mot naken hud för att kunna leva våra liv?

I frågor som gäller att arbeta mot en fri syn på sex, att lagstifta och att hyscha i ämnet går i dag kristdemokrater och många feminister (inte minst radikalfeminister) hand i hand i en ohelig allians. Jag skulle önska att frihetliga feminister, för de finns faktiskt, höjer sina röster mot sådana här lagar. Det om något skulle visa på att kvinnor inte är viljelösa offer utan faktiskt har förmågan att välja att strunta i den där underklädesreklamen.

Folk borde ha bättre saker för sig än att gå omkring och leta efter något att känna sig kränkta över. Njuta av naken hud, till exempel.

Edit: Folkpartifeministen Birgitta Ohlsson opponerar sig faktiskt mot lagen. "Sexistisk reklam är "korkad, inte kriminell" konstaterar hon. Bravo.