Reinfeldt på soppatorsk

När det gäller socialdemokraterna vet vi att vi ingenting vet. Vi vet inte vart Mona Sahlin har tänkt föra sitt parti, vi vet inte vad partiet tänker ta för ställning i frågor som rör fundamentala ämnen som skolan och vården. Vi vet ingenting och det är just nu denna ovetskap som i kombination med väljarnas goda fantasi och stora förhoppningar som gör att partiet flyger i opinionsinstitutens mätningar. Det finns många väljare som svarar "socialdemokraterna" i mätningarna bara för att de hoppas att (s) kommer att leva upp till just deras heta förhoppningar om framtiden. Mona Sahlin kommer att tvingas göra många besvikna.

Att det inte är mycket bättre på den borgerliga sidan är desto mer anmärkningsvärt. Moderaterna gör en dykning i opinionen i den senaste mätningen. Efter att ha dämpat raset tycks nu moderaterna åter dyka nedåt. Partiet har inte utannonserat något som gett negativ press på sistone, regeringen har inte gått på någon mina nyligen och det är trots allt någon månad sedan det fanns en skandal att skylla på. Regeringen går dåligt ändå.

Alliansen i allmänhet och Reinfeldt i synnerhet är helt enkelt för osynlig. Osynliga regeringar kan kanske hålla ställningarna om opinionsläget ligger på en trygg hög nivå, men så är som bekant inte fallet. Reinfeldt & c:o befinner sig i en negativ spiral, som inbakade i en snöboll som med accelererande fart rullar nedför backen. Undersökningar har visat att Reinfeldt var nästan lika synlig under sitt första år som statsminister som Persson var under sitt sista, men mannen fyller inte TV-rutan. Han når inte ut. Han åker land och rike runt och lyssnar empatiskt på "vanligt folk", på sjuksköterskor och vanliga arbetare som han sedan kan hänvisa till i sina tal och debatter, men det ger honom inga poäng i opinionen. Tanken på en lyssnande ledare, en "folkets statsminister", är måhända fin. Men den kommer definitivt inte att vinna valet åt moderaterna och alliansen 2010.

Det har sagts många gånger förut, men eftersom inget händer måste det sägas igen: alliansen behöver en knuff framåt. Sanningen är att chansen att vinna nästa val skulle kännas mycket rimligare om statsministern inte hette Fredrik Reinfeldt just nu utan Jan Björklund eller Maud Olofsson. Man kan tycka mycket om dessa två partiledare, men där finns i alla fall lite av det som helt saknas hos moderatledaren: energi och entusiasm.