Två borgerliga politiker, moderaten Per Hagwall och folkpartisten Erik Svansbo, kritiserar den svenska sexköpslagen på dagens Brännpunkt. Visst, kritiken mot lagen kommer inte från några av partiernas toppar på något vis. Men att de överhuvudtaget öppnar munnen och säger sin mening i frågan är modigt och synnerligen välkommet. Det är trots allt den heliga kon sexköpslagen vi talar om här. Sedan lagens införande har moderater och folkpartister, som var kritiska när lagen kom till 1999, varit knäpptysta. Nu kanske vi kan få igång en debatt i frågan igen.
Lagen fungerar inte som den var tänkt att göra. Prostitutionen är på väg tillbaka till samma nivå som när lagen infördes, den har bara ändrat karaktär och flyttat ut på nätet. Det finns ingen svensk utredning som visar hur prostituerade har hjälpts att sluta med prostitutionen tack vare sexköpslagen (däremot en norsk utredning som lär ha avskräckt norrmännen från att kopiera den svenska lagen). Det är egentligen ganska talande. Sexsäljarna har aldrig varit fokus för de svenska lagstiftarna i denna fråga. Sexköpslagen är en attitydlag som ska "sända signaler" om att "samhället" inte accepterar sexköp. Lagen kom till utifrån idén att försäljning av en sexuell tjänst alltid är ett övergrepp mot säljaren. Tänk om man skulle anamma den synen i andra branscher! Man kan se tydliga radikalfeministiska avtryck i detta tänkande - mannens makt över kvinnans sexualitet. Hur mycket tydligare kan det bli än genom att köpa henne? frågar sig radikalfeministerna triumferande.
Så långt som att hävda att det först och främst handlar om sexsäljarnas makt över sina egna kroppar går artikelförfattarna inte. Detta argument biter heller inte på särskilt många, inte heller på dem som skriker sig hesa över kvinnors rätt till sina kroppar när det gäller abort. Och Beatrice Ask avviker inte från den allmänna hållningen: sexsäljarnas åsikter ska vi inte lyssna till. Därför lär den utvärdering av lagen som ska göras knappast leda fram till några kritiska slutsatser, än mindre förslag på ett avskaffande.
Missa heller inte Debatt i kväll i SVT1 kl 22.00 (där Isabella Lund ska medverka).
Sexköpslagen är en typisk produkt av svensk statsfeminism. Politikerna tror att de gör något gott för utsatta kvinnor. Men allt de åstadkommer är att skapa nya problem för just dem man säger sig värna. Grundproblemet är att vi har sju riksdagspartier som alla bekänner sig till radikal feminism. Därmed öppnar politikerna dörren på vid gavel för den ena tokigheten efter den andra. Sedan gömmer de huvudet i sanden. Om fler politiker hade bemödat sig att ta reda på vad det är för illa dold agenda som vägleder feministerna, så hade saker och ting nog sett ganska annorlunda ut i svensk jämställdhetspolitik, sexköpslagen inbegripen. Läs "Vem slår Eva?" om du inte förstår vad jag menar.
SvaraRaderaKristdemokraterna är väl det enda riksdagspartiet som stretar emot feminismen en aning. Men då hamnar de fel i samma frågor av rent religiösa eller moralistiska skäl i stället... När det gäller synen på fri sexualitet går kristdemokrater och radikalfeminister hand i hand.
SvaraRadera