lördag 5 januari 2008

Knäppfeminismen är politiskt död

Knäppfeministerna ger inte upp. Efter Pär Ströms utmärkta debattartikel i SvD var det väntat att det skulle komma en arg replik. Inti Chavez Perez menar att Ström borde besöka ett feministkafé för att lära sig mer om feminismen. Så brukar det låta. Alla som inte är feminister lider av okunskap. Det handlar inte om att vi står för andra värderingar, nej vi befinner oss helt enkelt i ett intellektuellt vakuum då vi inte har sett det feministiska ljuset. Det blir ofta lite frikyrkovarning över extremfeminismen.

Jag ska säga det rakt ut: om det är ett jämställt samhälle som extremfeministerna förespråkar, vill jag inte leva i ett jämställt samhälle. Jag vill inte att staten ska lägga sig i lönesättningen på privata företag eller vilken könsfördelning styrelserna har. Jag vill inte att politiker i en byggnad i Stockholm ska bestämma över våra privata angelägenheter, vem som är hemma med barnen och hur länge. Feministerna har ett obehagligt von oben-perspektiv och en förminskande syn på individen i sin beskrivning av verkligheten och hur de vill förändra den. Det är faktiskt feministerna själva, inte de män de anklagar, som är insöade på könets betydelse.

Dessutom är de sällan konsekventa. Pornografi med kvinnor i rollerna är enligt knäppfeministerna kvinnoförnedrande, lättklädda kvinnliga underklädesmodeller smutsar ned "det offentliga rummet" och objektifierar kvinnan. Men det är alltid tyst när det kommer till bögporr eller manliga kalsongmodeller. Det finns dessutom massor av problem som drabbar män specifikt. Män döms exempelvis generellt sett till hårdare straff för liknande brott, vilket Ström tar upp i sin debattartikel. När det gäller sexuella övergrepp på barn, vilka är extremt ovanliga trots att uppmärksamheten i media kan antyda motsatsen, visar undersökningar att offren är pojkar i ungefär hälften av fallen och att förövaren är en kvinna vid upp till 25 procent av fallen.

Knäppfeministerna försöker bygga broar som inte finns, hitta samband som inte existerar, för att få ihop sin konspiratoriska världsåskådning där kvinnor systematiskt förtrycks av män som grupp. Just grupptänkandet är centralt och det är också detta kollektiva skuldbeläggande av män som har fått många killar att reagera - även på vänsterkanten. För precis som Pär Ström konstaterar på sin blogg, har över 99 procent av svenska folket sagt nej till extremfeminismen. Feministiska inslag finns i nästan alla riksdagspartier och dessa gäller det att bekämpa närhelst de dyker upp, men extremfeminismens idéer tycks vi tills vidare ha lyckats trycka tillbaka. Och det kan vi faktiskt lika mycket tacka extremfeministerna för - de har gjort halva jobbet själva.

6 kommentarer:

  1. i stort var det bra skrivit. dock tror jag att det var ett misstag att kalla det för en arg debattartikel/skribent i början. den var verkligen inte arg.

    SvaraRadera
  2. Du skriver: "Pornografi med kvinnor i rollerna är enligt knäppfeministerna kvinnoförnedrande, lättklädda kvinnliga underklädesmodeller smutsar ned "det offentliga rummet" och objektifierar kvinnan. Men det är alltid tyst när det kommer till bögporr eller manliga kalsongmodeller."

    Inti verkar ha rätt i att du behöver besöka ett feministkafé. Du verkar ha missat den sexradikala feminismen, queer feminitet osv. De åsikter du beskriver förekom på 70-talet och i högstadiet, men har idag nyanserats inom stora delar av rörelsen.

    SvaraRadera
  3. Jag har fullt medvetet använt begreppet extremfeminism (egentligen radikalfeminism)), vilket inte inbegriper andra specifika grenar inom feminismen som är mer frihetliga än radikalfeminismen. Men den som känner sig träffad av begreppet "knäppfeminism" är förstås fri att göra det...

    SvaraRadera
  4. Faen, vad bra du skriver! Inte bara för innehållets skull, det är bra tempo, bra rytm, bra driv! En njutning att läsa helt enkelt!

    SvaraRadera
  5. "Feministiska inslag finns i nästan alla riksdagspartier och dessa gäller det att bekämpa närhelst de dyker upp"

    WTF? Ok om du använder ditt luddiga begrepp "extremfeminism" för att dissa alla individer som går för långt i sin feministiska kamp. Men om du tar avstånd från feminism som helhet och förnekar att det finns oönskade tendenser på gruppnivå när det gäller skillnader mellan könen, ja då måste man ju börja misstänka okunskap. Så min fråga blir, vilket feministisk tankegods har du tagit del av? Du kan kanske räkna upp några av de böcker du har läst som behandlar feministisk problematik eller bara namedroppa några tänkare som funderat kring feministiska frågor som ditt eget tänkande influerats av.

    SvaraRadera
  6. Magnus,
    Det finns en rad feministiska forskare, marxist-feministiska, radikalfeministiska och andra, som ger tydlig avsmak. Ulrike Prokop är en, Kate Millett och Germaine Greer är två andra. Det jag vänder mig emot är genusperspektivet, det kollektiva skuldbeläggandet av män och - inom politiken där idéerna blir lagar - ingreppen i privatlivet. Det personliga är inte politiskt.

    Det ska nämnas att det de facto finns mer frihetliga feminister också, personer som INTE gör gemensam sak med kristdemokraterna när det gäller synen på sex och prostitution m.m. och därmed inte ställer sig bakom händerna-på-täcket-politiken. Men det är inte dessa som syns och hörs i den offentliga debatten. Tyvärr.

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.