Mat med värme i SVT

Under åtta tisdagar fram till jul retade Fredrik Önnevall våra smaklökar med den mycket uppskattade serien Kinas mat i SVT. Sällan får vi så enkla och mänskliga reportage som när Önnevall står framför kameran.

Jag gillade Fredrik Önnevall när han tidigare var SVT:s Asienkorrespondent och såg alltid fram emot hans reportage från Kina. Inte bara därför att jag själv är intresserad av det mesta som rapporteras därifrån utan därför att hans reportage hade en mycket tilltalande ärlighet och ett engagemang. När han i Kinas mat reser runt i Kina och träffar vanligt folk för att prata om matkultur och livet i stort förstärks den känslan ytterligare. Sällan har ett matprogram bjudit på sådan värme och mänsklighet mitt i allt prat om kryddiga kackerlackor, ankhuvud och det rätta sättet att äta nudlar.

Önnevall tycks vara genuint intresserad av människor och låter därför inte sin egen person ta upp mer plats än nödvändigt. Han är respektfull mot de personer och kulturer han möter. Och han pratar förstås kinesiska, vilket alltid imponerar på kineser. Även om Önnevall ibland prövar sig fram och söker efter orden imponeras jag av hans 听力(tīng​lì), hörförståelse. Beijingdialekten, 北京话 (Běi​jīng​huà), förstår jag relativt bra så länge diskussionen inte handlar om något specifikt fackområde vars ord är helt främmande. Men många lokala dialekter, och främst äldre människors sätt att uttala orden, är desto svårare att begripa. När till och med min kinesiska fästmö säger att hon har svårt att förstå vad de säger måste jag imponeras av Önnevall - om det nu inte bara är så att han ibland håller masken...!

Programmen innehåller inte bara information om kinesisk mat och kokkonst utan är lika mycket sociala och kulturella reportage om vanliga människors liv i Kina. Den fattige mannen på landsbygden som arbetar många timmar varje dag med att göra vinäger, den ensamstående mamman som arbetar gryningspass för att försörja sig och sin lilla dotter och den man som lyckats göra sig en förmögenhet på sin restaurangverksamhet. Programmen ger en bra bild av hur hårt många kinesers liv är. Vilket kan vara bra att hålla i minnet när tillvaron i Kina glorifieras av olika västerländska lǎo​wài​bloggare.

Alla åtta program finns på SVT Play. Och Lotta Bromé intervjuade Fredrik Önnevall i P4 Extra strax före jul.

Kina: Konsten att sova

Jag har tidigare berättat om den roliga sajten Sleeping Chinese på vilken vi kan se bilder av kineser som sover i alla möjliga och omöjliga positioner. Var som helst. Barn som vuxen. Efter varje resa till Kina skulle jag kunna fylla på arkivet med sovande kineser avsevärt. De finns nämligen överallt. De sover på bänkar, på pappskivor, på tidningar, på gräsmattor, på stenunderlag, på varandra.

Även lagens män måste få ta sig en liten lur ibland. Det regnar ju.

Jag avundas kinesernas förmåga att somna när som helst, var som helst. Föga förvånande är det lika lätt för dem att somna när de sätter sig på ett flygplan. Medan planet mot Kunming precis har lyft och jag försöker hitta något mjukt att sitta på (eftersom stolarna på kinesiska flygplan är så förbaskat hårda, precis som sängarna är i landet) sitter kineserna runt omkring mig och snarksover med öppna munnar. Hur gör de?

Jag frågade min flickvän om detta eviga sovande. Hon är kinesiska och borde väl själv ha reflekterat över orsaken? "För att de är trötta", svarade hon. Jaså, var det därför!

Om man är trött, vad passar bättre än att lura till
på IKEA? Här hittar du kineser som ligger i sängar
och vilar i fåtöljer överallt.

Kina - kärlek som förblindar?

Det är farligt att vara kär. Att kärleken sätter förnuftet ur spel är en gammal sanning som är lika sann i dag som för tusen år sedan. Det behöver emellertid inte endast handla om kärlek till en annan människa. Det kan också handla om kärlek till något mer abstrakt. Som ett land, en kultur. Även den kärleken kan vara farlig.

Hemulen på Kinabevakning berör ett mycket intressant och relevant ämne när han skriver om "den totalitära smittan" som drabbar många Kinasvenskar. Den yttrar sig i att dessa människor, till följd av sin känslomässiga anknytning till den kinesiska kulturen, försvarar den kinesiska regimen i vått och torrt. Förminskar brister. Förnekar övergrepp. Fenomenet är ingalunda unikt. På en marknad för konsumtion (i allt från spelkonsoler till bilar) kallas de fanboys, de som bara ser ett märke och bestämt förnekar bristerna med det. Det finns inget gott i ett sådant perspektiv, särskilt inte när det gäller något så komplext som hela nationer och kulturer, som aldrig någonsin kan vara ofelbara.

Jag har varken arbetat eller bott i Kina, i alla fall inte än. Men jag har varit där fyra gånger och min flickvän är kinesiska och bor i södra Kina. Jag älskar kulturen och sedan mitt första besök har jag alltid fått en känsla av att "komma hem" när jag kliver på kinesisk mark, en känsla som är lite svår att förklara. Jag är ju uppväxt och fostrad i en helt annan kultur. Jag vågar ändå påstå att detta inte gör mig till någon trogen anhängare av KKP, ej heller kommer jag någonsin att ursäkta brott mot mänskliga rättigheter i Kina. Däremot måste vi i väst börja inse, att Kina (och många andra länder i världen) kanske inte har som högsta önskan att bli precis som vi - det är om inte annat en insikt som Sverige och svenskarna borde ta till sig.

Att vissa människor blivit "Kinafrälsta" när de kommer hem tror jag delvis kan bero på de felaktiga föreställningarna vi har om landet. Vi bär, medvetet och omedvetet, med oss många fördomar när vi besöker Kina. Jag vet att jag fick många av mina fördomar raserade under mitt första korta besök. Svenska sportjournalister genomgick en liknande resa när de till sist besökte det land de skrivit så illa om. Därför uppmanar jag alla att åka dit. Se landet med egna ögon (och inte bara Beijing, även om staden är en utmärkt början) och fäll sedan era omdömen.

Jag finner av ovan nämnda skäl behovet att ibland ge ett alternativt perspektiv när Kina kritiseras ur våra västerländska ögon eller när fördomar sprids. Kineser ser inte världen på samma sätt som vi, det är något vi måste acceptera. De perspektiv som sprids i väst är inte allenarådande.

Kinas ökande inflytande i världen gör att ingen kan ignorera landet längre. Allra minst USA, vars ekonomiska situation gör dem beroende av Kina. Beroendet är emellertid ömsesidigt. Ingen av parterna tjänar på att relationerna försämras långsiktigt. Det inser nog både Obama och Hu. Så även om Kina, närmast reflexmässigt, ryter till när en amerikansk president planerar att träffa Dalai lama eller när USA säljer vapen till Taiwan, ska vi inte ta det för allvarligt.

USA ska inte rätta sig efter vad den kinesiska regeringen tycker om landets vapenexport. Barack Obama ska inte rådfråga Hu Jintao om vem han får träffa. Kina måste acceptera att andra länder fattar andra beslut än vad som nödvändigtvis alltid gillas i Beijing.

Men man ska heller inte välja konfrontationens väg. Detta är inte en kamp mellan gott och ont mellan frihet och tyranni. Detta är en kamp mellan två stormakter. Och stormakter kommer alltid att ryta åt varandra.

Det är allt fler som intresserar sig för den kinesiska kulturen, 中国文化.
Och kanske ännu fler som skulle behöva lära sig mer om den.

Framtidens Kina

Den kinesiske regimkritikern Liu Xiaobo har dömts till elva års fängelse för att ha "uppviglat till att undergräva statens makt". Brottsrubriceringen kan förefalla komisk, för både regimen och Liu är det däremot blodigt allvar.

Kina är ett på många sätt fantastiskt land med otroliga möjligheter. Kulturen är ömsom fascinerande, ömsom svårbegriplig (se denna illustrativa jämförelse mellan Kina och väst i allt från relationer till kösystem). Kina har genomfört den största fattigdomsminskningen i världshistorien och att landet är på väg att bli världens näst största ekonomi har knappast undgått någon. En fortsatt ekonomisk utveckling är helt nödvändig för att fattigdomen i Kina ska fortsätta minska, för att även landsbygden ska få del av kakan, för att livet ska bli bättre för fler.

Den kinesiska kommandoekonomin har tjänat den ekonomiska utvecklingen, och därmed i förlängningen det kinesiska folket, väl. Ledningen i Beijing har kunnat upprätthålla en hög tillväxt också under krisåren (även om det hävdas att tillväxtsiffrorna i själva verket är något friserade). Men hur länge kommer det hålla? Demokratin är slö och långsam, vilket bär med sig nackdelar i det korta perspektivet men fördelar i det långa. I kontrast bär det kinesiska systemet fördelar i ett kort perspektiv men riskerar att lägga hinder i landets utveckling på längre sikt. Ett system som inte tillåter spontanitet och fri idéutveckling är dömt att stagnera.

Jag tror inte på någon kollaps. Det vore heller inte alls önskvärt. Det vi kan hoppas på är att den kinesiska ledningen till slut inser att den enda vägen framåt om Kina vill tävla med USA i det långa perspektivet, är demokratiska reformer. Marknadsekonomin har gjort Kina till en tillväxtmässig duracellkanin. Friheten har ökat för befolkningen i stort. Men om landet ska bli en utvecklare och inte bara en tillverkare i framtiden, behöver landets stela, byråkratiska och hierarkiska företagsklimat utmanas. För detta krävs reformer och en del nytt tänkande.

De flesta kineser jag har pratat med kan beskrivas med ordet "opolitiska". De pratar inte politik, verkar inte bry sig (eller så har vi helt enkelt träffats i fel forum). Å ena sidan kan jag förstå dem. De eller deras föräldrar och farföräldrar har levt under miserabla förhållanden. De har uthärdat kulturrevolution, fattigdom och galenskap. Dagens Kina erbjuder dem möjligheter att arbeta och tjäna pengar. Få ett hyggligt liv. Gör man den historiska jämförelsen är det inte konstigt att de flesta håller tyst och försöker få ett så gott liv de kan under rådande omständigheter. Å andra sidan behöver Kina fler som Liu Xiaobo. Bara så kan Kina fortsätta att utvecklas.

Sovande kineser

Alla som har varit i Kina har sett dem: sovande kineser. På bussar, i tunnelbanan, på bänkar, gräsmattor, ja även direkt på marken. Ibland med en tidning under. Kineser är experter på att sova, helt enkelt, och oväsen runt omkring dem tycks inte störa det minsta.

Någon tycker uppenbarligen detta är så underhållande att det är värt en egen sajt: Sleeping Chinese. Kolla in den, kanske får du själv inspiration till någon lovande sovställning att använda nästa gång ditt flygplan är försenat eller när dejten inte dyker upp i tid.

"Mamma gick just in i en handväskaffär, vi hinner nog sova lite!"