"Sverige förändras just nu, och det är en så härlig känsla att få vara med om det", sade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vid den famösa tillställningen "Sverige tillsammans" i oktober.
Nog förändras Sverige just nu. Den etniska segregation vi har sett växa under flera decennier har nu nått ett slags kokpunkt där rättsstaten inte längre klarar av att behärska vare sig hot mot våldsmonopolet eller mot vanliga medborgare.
Begreppet "no go-zoner" har hånats eftersom den lista på 55 orter som sammanställts innehåller helt vanliga närförorter som inte alls är farliga att vistas i, men det är ett faktum att det har vuxit fram stadsdelar där kriminella gäng har tagit över kontrollen helt eller delvis. Detta är områden till vilka räddningspersonal inte längre vågar åka utan poliseskort. Där stenkastning mot polis är vardag. Där företag ger upp och flyttar.
Situationen är inte ny. Men denna del av Sverige har politikerna inte fullt ut velat se, i synnerhet inte i regeringsställning. Borgerligheten döpte problemetiken till "utanförskap" och författade en idé om arbetslinjen som vägen ut. Om människor bara fick ett jobb skulle dessa problem upphöra. Jag tror att detta är en förenkling och att även vissa allianspartier börjar inse det.
Visst är egenförsörjning oerhört viktig, men även den som har ett arbete kan känna att den inte är en del av samhället. Även den som går till jobbet på morgonen kan uppleva ett samhälle som är tudelat och där kvinnor begränsas av religiösa skäl.
Människor från klansamhällen präglade av korruption och misstro och med en vana att lösa problem med våld behöver veta hur Sverige fungerar. Unga på glid måste fångas upp innan de blir livsstilskriminella.
Samtidigt behöver alla veta att om det är något som ska brännas är det offerkoftan, inte grannens bil. I Sverige finns oändliga möjligheter för såväl infödda som invandrade att utbilda sig, hitta jobb och leva ett gott liv. Att skylla sina egna misslyckanden på rasistiska "svennar" är att skjuta det egna ansvaret på någon annan.
Trots alla möjligheter ser vi kravaller och växande laglöshet i alltfler förorter. Hur blev det så här? Kanske kan en del av problemet förklaras med en minskad auktoritetstro i samhället. Detta kan i grunden vara något positivt - ett hierarkiskt samhälle där hela befolkningen står i givakt och hyser en helig tilltro alla som befinner sig ovanför en i maktpyramiden är inget trevligt samhälle. Men en sjunkande auktoritetstro kan i förlängningen utmynna i det som på engelska heter disrespect. Respektlöshet.
Detta drabbar i dag allt ifrån lärare och vårdpersonal till poliser och socialsekreterare. Vi ser det även i de grova rånen mot äldre och försvarslösa och i oerhörda gruppvåldtäkter. Det tycks inte finnas några gränser längre.
Svenska politiker är ansvariga för att utvecklingen har tillåtits gå så här långt. Aningslösheten har varit monumental på ett flertal områden. Migrationspolitiken tilläts spåra ur fullständigt med i dag kända konsekvenser. Det har under lång tid funnits ett stort glapp mellan rättspolitiken och det allmänna rättsmedvetandet, vilket resulterar i medborgerlig avsky när personer som begått oerhört grova brott släpps ut i förtid eller när våldtäktsmän som påstår sig vara minderåriga slipper straff och kan begå nya brott. Adderat till detta har polismyndigheten mer eller mindre upphört att fungera på vissa håll i landet.
Grundfundamenten i ett välfungerande samhälle håller på att krackelera. Långt ifrån överallt. Men där det sker kommer det bli oerhört besvärligt att bygga upp dem igen. Särskilt som ingen politisk kraft tycks ha några lösningar på hur det ska gå till.
Jag räds en utveckling där vi får enklaver i samhället som är utom räddning, delar av städer och regioner som styrs av kriminella. Varken Löfvens "samhällsbygge" eller ett miljöpartistiskt fredsdepartement rår på kriminella med tunga vapen och handgranater. Att lägga huvudet på sned och prata om rasistiska strukturer stoppar inte rekryteringen till kriminella gäng. Det krävs tvärtom rå styrka för att krossa de kriminella elementen och samtidigt preventiva insatser för att visa på alternativ till stenkastandet och eldandet innan den unge fått tag i sitt första vapen. Den som trots detta väljer den kriminella banan ska veta att rättsstaten väntar på denne.
Jag tror emellertid att detta inte räcker. Det behövs också ett värderingsskifte i hela samhället. En idé. Ett slags upprättad tro på att göra rätt för sig. Ja, faktiskt just det politikerna velat undvika så länge: ett "vi och de". Den hårt arbetande och laglydige medborgaren, oavsett kön, religion eller etnicitet, måste få sin upprättelse.
Det ska erkännas att jag är orolig. Orolig för att den situation som beskrivits ovan snart kommer att betraktas som en del av det nya normaltillståndet på alltfler håll. I det ögonblicket upphör nämligen försöken att göra något åt utvecklingen. Då återstår bara att skaffa säkrare lås.
"Sverige förändras just nu, och det är en så härlig känsla att få vara med om det". Ylva Johanssons ord ekar fortfarande. Hennes upplevelse delas inte av alla.
Läs även:
Anna Dahlberg, Reportage: Hatet mot svennarna
14 kommentarer:
Lika naiv är grönhögern som tror att sänkta trösklar skulle göra någon skillnad samtidigt som de blundar för de problem som vuxit fram.
"Människor från klansamhällen präglade av korruption och misstro och med en vana att lösa problem med våld behöver veta hur Sverige fungerar."
Men är det inte just det som de vet? De har, helt korrekt, kommit fram till att de kan göra vad de vill, i princip helt utan risk för påföljder. Hemma i MENA är det annorlunda. Polisen och militären är extremt våldsam och dessutom får man med andra klaner att göra om man ger sig på någon.
De som däremot behöver information snabbt om de ska överleva, är de infödda svennarna. Kvinnorna måste lära sig att inte röra sig själva, männen måste bli öppet aggressiva och alla måste bli djupt misstänksamma och försiktiga med folk som de inte känner. De måste helt enkelt anpassa sig till klansamhället. Om man inte vill det, bör man lämna landet omgående.
Det är bra Hans.Du tror fortfarande på att det här går att lösa på fredlig parlamentarisk demokratisk väg.
Den parlamentariska fredliga demokratin visar sig just nu vara helt oförmögen att lösa snart sagt någonting men desto mer benägen att ställa till det.På något sätt har en samling svamlande oduglingar lyckat ta sig till positioner där man man beslutat att ställa till det utan att ha någon aning om hur problemen ska lösas.
Jag är inte lika säker som du på att oddsen pekar på vare sig någon särskilt fredlig eller demokratisk framtid.Men jag är desto säkrare på vilka vi kan tacka för det.
Hej.
Fel:
"Människor från klansamhällen präglade av korruption och misstro och med en vana att lösa problem med våld behöver veta hur Sverige fungerar."
De vet hur Sverige fungerar. De trivs bra med hur Sverige fungerar. De är inte intresserade av något annat.
Delar av landet har av väpnad intersektionella grupper i ordets sanna bemärkelse ställts bortom lagen. Enklast uttryckt: det jag gör med framgång, moralisk övertygelse och vällust kan du inte utbilda och upplysa bort - det kan endast kväsas.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Jag håller med Utlandsvesk och Rikard här och vill tillägga vad Upton Sinclair sade: "It is difficult to get a man to understand something, when his salary depends upon his not understanding it!"
Går att applicera på allt möjligt, politiker såväl som offerkoftor i förorterna.
Bra text Hans! Utvecklingen är mycket oroväckande. Om det mångkulturella samhället innebär att "integration" endast innebär egen försörjning och respekt för lagen men vad ska då hålla ihop samhället? Vad värre är tycks inte ens det här två minimikraven kunna uppfyllas. Den inkluderande nationalismen eller den svenska kulturen anses även vara värdelös för många beslutsfattare. Staten är svag. Man ska utvisa 80 000 men rår inte på 800 gatubarn. Det här kommer att gå illa, mycket illa.
Hur man känner igen en miljöpartist?
Enkelt min käre Watson,
de har Sveriges längsta näsor!
Sherlock
#StorSnabelGångpåGång
Fyra faktorer är avgörande: 1.Narkotikaförbudet som plöjer ner enorma mängder pengar i de kriminella nätverken så att de har råd att beväpna sig.(Jämför med Al Capones enorma förmögenhet som kunde genereras på några få korta års alkoholförbud!). 2.En exempellös invandring av lågproduktiv arbetskraft. 3.Ett samhälle (som via socialisternas begränsning av lönespridning och utösande av incitamentsförvagande bidrag) inte har någon som helst behov av lågproduktiv arbetskraft (eftersom marginalkostnaden VIDA överstiger marginalprofiten). 4.Salafister i omvärlden tillåts pumpa in enorma resurser till propaganda för medeltida värderingar och idéer. Dessa har fram till nyligen inte på något sätt bemötts från skola/samhälle. Man behöver inte vara raketforskare (eller ens nationalekonom) för att inse att allt detta ofrånkomligen leder till katastrof.
För att förtydliga så har postmodernisterna ett ansvar för att de fyra punkterna inte adekvat åtgärdats (med bl.a. Genus och rasismdravlet). Det är dock inte så att "svennar" går på Södertörn blir postmodernister och börjar ägna sig åt gruppvåldtäkt och stenkastning av ambulanser. Lösningen är således inte ett kontrollsamhälle utan att åtgärda de fyra punkterna- det kan vi nog fixa utan (ett mer eller mindre fascistiskt) gemeinschaftssamhälle.
Libanesisk minister, som borde veta: "Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana”.
http://ledarsidorna.se/2016/05/ett-rad/
En stilla undran här, när är det rationellt att börja hata de som koloniserar och förstör landet mina förfäder byggde?
Är nationalismen fortfarande ful och uschlig även när den är en desperat, defensiv sista utväg?
Mina barns livsvillkor kommer på många sätt vara värre än mina förfäders för tvåhundra år sedan- får jag hata de som gjort det så?
Skriver under på hela ditt inlägg. Tack för tankemödan du lägger ner på din blogg!
Det vi måste göra är helt enkelt något som vi konflikträdda svenskar skyr som pesten, nämligen: ställa krav, slopa snällismen, sluta se människor som offer, sluta dela ut bidrag till kreti och pleti, öka statens kontroll och ta tillbaka vålsmonopolet (medelst våld).
Jag har fortfarande hopp om Sverige.
Våra konflikt rädda politiker har låtit allt spåra ur och det har rullat på med hjälp av den nya stats religionen mångkulturen. Allt ska offras för denna religion ty alla har lika värde. Att vara positiv och tro att våra pk politiker klarar av detta då är man naiv. Turen mot botten har rullat på för långt, frågan är om det går att bromsa farten eller om det ska bli en våldsam krasch?
Aftonbladet illustrerar i dag den desperation som finns i S-leden över sakernas tillstånd.Är det inte Åkessons svärmor som parasiterar, tskfr Lindbergs fru, så är det Hans Bergström som står anklagad för "samröre" med SD.Man vevar friskt och brett mot motståndare och halmgubbar.Sossarnas flaggskepps storhetstid som slugger är i varje fall definitivt över.Regeringskollegan, Kommunal, Wallström och Sahlin ger den lilla bi-effekten .
Det är inte utan att man förstår vart Ygemans propåer om trojaner i var mans dator, för att bekämpa terrorismen, leder.Aftonbladet bistår flitigt med både åklagare och domare precis som vanligt.
Det enda goda bladets kampanjande för med sig är att vänsterns desperation blir så påtaglig.
Skicka en kommentar