måndag 23 maj 2016

Om en månad kan britterna bli historiska


Om en månad röstar britterna för att gå ur eller stanna kvar i Europeiska unionen. Det är ett historiskt val som kommer att påverka inte bara Storbritannien utan hela EU.

Propagandan för och emot utträde är i full gång. Etablissemanget i EU och självaste Barack Obama propagerar för fördelarna med att Storbritannien stannar kvar. Andra varnar mest för riskerna att lämna. Det brittiska finansdepartementet varnar för att 820 000 jobb försvinner om britterna bryter sig loss. Svenska ekonomer har räknat på hur mycket Sverige skulle förlora på ett brittiskt utträde.

Jag får flashbacks från 2003 års svenska euroomröstning. När ja-sidan utmålade nej-sägare som inte bara negativa och tråkiga människor utan närmast som halvnazister. När Göran Persson argumenterade för euron genom att hävda att villaägare i Katrineholm betalade 1000 kronor mer i ränta varje månad jämfört med villaägare i länder med euron som valuta ("det är inget dåligt argument för en löntagare som faktiskt har svårt att få pengarna att räcka till.")

Högt och lågt. Vad som helst kunde hävdas i eurokampanjen för att vinna vilsna väljare. Och vilsna, det var de flesta. Innerst inne. Även Göran Persson. Så här i efterhand kan vi se att det allra mesta förstås var galna överdrifter och rena lögner.

Vänner och partister blev ovänner helt i onödan, visade det sig. Sverige gick inte under. Räntorna skenade inte iväg. Exportindustrin gick inte på pumpen. Tvärtom har Sverige klarat sig mycket bättre än de flesta av euroländerna och senast jag såg en mätning som mätte svenska folkets stöd för ett eurointräde var stödet runt 10 procent.

Britterna står inför ett minst lika stort och viktigt val som svenskarna hade att fatta för 13 år sedan. Det kommer att påverka dem för generationer framåt.

Personligen tror jag, tyvärr, att det kommer bli ett ganska tydligt resultat för att stanna kvar. Men jag hoppas förstås att jag har fel. Jag hoppas att de vågar se bortom alla överdrifter och alla propaganda och faktiskt tänka till vad ett utträde skulle innebära i återvunnen frihet och demokratisk legitimitet. Det skulle dessutom visa att det är möjligt att träda ur. Att makten, trots alla år av maktöverföring till Bryssels tjänstemän, i sistone ligger hos folket.

Om en månad kan britterna göra något historiskt: lämna ett politiskt prestigeprojekt och återta kontroller över det egna landet. Det vore tragiskt om de inte tog chansen.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Rule, Britannia....

lasse sa...

Känslomässigt har du förstås en poäng men vad innebär det rent ekonomiskt, juridiskt för Storbritanniens möjligheter att efter ett utträde kunna påverka EU-länderna inom lagstiftning m m?
Kommer verkligen de i Calais som vill komma till det förlovade landet att bli färre vid ett Brexit?

Känslor är bra men jag har ännu inte sett någon verkligt oberoende konsekvensanalys av ett Brexit.

Anonym sa...

Hyllningar till Nigel Farage, neutralitetsromantiskt anti-NATO-gnäll och nu anti-EU-gnäll. Ska du inte ha en liten lila "Nej till EU"-knapp också? Vad har hänt med dig? Är en hårsmån från att sluta läsa.

Anonym sa...

Även sidan som vill lämna vill vara kvar i frihandels området - Är man kvar i det, tvingas man fortfarande betala till EU, or lyda under Bryssel - Men nu har man ju så klart noll inflytande över Bryssel - På vilket sätt är det mer demokratiskt eller med mer legitimitet eller frihet?

Hans Li Engnell sa...

Även sidan som vill lämna vill vara kvar i frihandels området - Är man kvar i det, tvingas man fortfarande betala till EU, or lyda under Bryssel - Men nu har man ju så klart noll inflytande över Bryssel - På vilket sätt är det mer demokratiskt eller med mer legitimitet eller frihet?

Du tvingas inte lyda under Bryssel på det sätt som en fullvärdig EU-medlem måste. Långt därifrån. Genom att gå ur EU skulle det brittiska folket få tillbaka kontrollen över sin egen politik och åter igen ha ett ansvarsutkrävande gentemot sina folkvalda. Så fungerar inte EU, som huvudsakligen inte består av folkvalda, och det vet du förmodligen mycket väl.

Hans Li Engnell sa...

Hyllningar till Nigel Farage, neutralitetsromantiskt anti-NATO-gnäll och nu anti-EU-gnäll. Ska du inte ha en liten lila "Nej till EU"-knapp också? Vad har hänt med dig? Är en hårsmån från att sluta läsa.

Att jag är ytterst kritisk mot EU, är det något nytt? Det har svenska libertarianer varit i säkert 15 år eller mer.

Anonym sa...

SIst och slut är det väl Wall Streets bankirer samt Citys bankirer som avgör. Ett England utanför EU skulle drabba City mycket hårt, då tyngdpunkten skulle förskjutas till Frankfurt och Paris och City skulle stå utanför. Man skall minnas att Citys största tillgång är 'anything goes' dvs i praktiken ingen översikt, Wall Street bankirerna brukar oftast byka sin smutsigaste byk i City. Ingen slump alls att t.ex. affärerna som nästan sänkte AIG gjordes i London ....

Ett par intressanta frågor ifall av Brexit, vad gör Edinburgh ? Hur länge kommer det att ta för England att förhandla handelsavtal med EU ? Hur kommer de industrier att agera som lokaliserat sig till England men som säljer sina produkter i Eeuropa ?
Och hur kommer City att agera ? Bara där några smärre frågor ....

Oavsett hur det kommer att gå, så är Cameron toast.

För övrigt, den store vinnaren på en Brexit sitter i Kreml ...

Anonym 21:27 sa...

Du tvingas inte lyda under Bryssel på det sätt som en fullvärdig EU-medlem måste. Långt därifrån. Genom att gå ur EU skulle det brittiska folket få tillbaka kontrollen över sin egen politik och åter igen ha ett ansvarsutkrävande gentemot sina folkvalda.

Du borde mycket väl veta att tillgång till den inre marknaden – oavsett om detta sker via EES eller via bilaterala avtal à la Schweiz – kräver att de ingående regleringarna accepteras utan något som helst inflytande. På vilket sätt är det mer demokratiskt? På vilket sätt kan demokratiskt ansvar utkrävas under de förutsättningarna?

Så fungerar inte EU, som huvudsakligen inte består av folkvalda, och det vet du förmodligen mycket väl.

Beslut i EU tas av representanter för demokratiskt tillsatta regeringar och av direktvalda europaparlamentariker. Men det är ju roligare för vissa att Farage-gnälla om en fantasivärld av "unelected Eurocrats".

Anonym sa...

Du menar demokratiskt tillsatta regeringar som den vi har? Kommer du ihåg DÖ (som fortfarande de facto råder)? All heder åt Farage som har "chutzpah" att skälla ut Bryssels previlegiebyråkrater och ställa dem i skamvrån på deras hemmaplan. Hoppas britterna har MODET att gå ur, och inte låter sig SKRÄMMAS av propagandan.

Anonym 21:27 sa...

Anonym 16:47:

Du menar alltså att Decemberöverenskommelsen var EU:s fel? Herregud...

Anonym sa...

Nej, jag menar att DÖ var (är) odemokratisk eftersom den körde över de borgerliga väljarna. Det var en överenskommelse mellan den rödgröna ledningen och alliansledningen, över huvudet på och i rent förakt för såväl de borgerliga väljarna som för SD-väljare samt den växande delen socialdemokratiska väljare som motsätter sig sitt partis invandringspolitik. Lustigt nog har regeringen och alliansledningen en annan sak gemensamt, dvs förutom infantil invandringspolitik: en fullkomligt pinsam tonårsförälskelse i det EUropeiska stormaktsprojektet. Ett projekt som är odemokratiskt och därtill genomsyrat av ohederliga lobbyister och sydeuropeisk maffia.