Att vara född utomlands är inget funktionshinder

Den lyckade jobbintegrationen är lite som den helige ande – alla pratar om den men ingen har sett den.

Den 12 december satt finansminister Magdalena Andersson i Ekots studio för den traditionella lördagsintervjun. Ekonomin var förstås huvudtemat. Andersson har beskrivit svensk ekonomi som "urstark" och att den går "lika bra som en nyproducerad Tesla". Liknelsen med ett elbilsbolag som gör miljardförluster eftersom ingen vill köpa deras bilar kändes inte klockren om det var bilden av en stabil ekonomi hon ville ge.

Nu intervjuas Andersson i DN.  Det handlar om hur alla nyanlända ska komma i jobb. Hon säger:

I grunden tror jag att vi måste se att de som kommer är individer och därför behöver olika stöd. Det innebär till exempel att den som kommer hit med en utbildning ska kunna komplettera den snabbt, medan den som är lägre utbildad ska kunna få ett lönestöd som är attraktivt för arbetsgivaren. Då handlar det som att man lägger en subvention per individ. Det är ett kostnadseffektivt sätt.

Det är noterbart att Magdalena Andersson har ett språkbruk som påminner om socialtjänstens. Hon talar om "individer" som "behöver olika stöd". Men vi pratar inte om funktionshindrade nu. Vi pratar inte om socialt utsatta, missbrukare eller personer med multipla diagnoser. Bara om människor med utländsk härkomst. Det är inget funktionshinder att komma från Afghanistan.

Förutom att bygga ut de hypade rut-tjänsterna är finansministerns lösning att fortsätta med och möjligen utöka antalet lönebidragsanställningar. Vilket inte betyder egenförsörjning. Det är självfallet bättre att gå till jobbet varje dag än att inte gör det. Även om anställningen är subventionerad. Men det är knappast ett bra mål att människor ska uppbära statliga lönesubventioner för att över huvud taget bli anställningsbara. Vi vet dessutom att det fuskas en del med dessa lönebidragsanställningar.

Den som kommer till Sverige måste försörja sig, ordna boende och anstränga sig för att bli en produktiv del av det samhälle som tagit emot henne eller honom. Det regeringen borde göra är att diskutera ett kvalificeringssystem till välfärden och samtidigt vara tydlig med att ansvaret för att försörja sig ligger på individen, inte på socialtjänsten, Arbetsförmedlingen eller politikerna. Stefan Löfvens mumlande om "gör din plikt, kräv din rätt", där utbildning beskrivs som en plikt när det i själva verket är en förmån (särskilt då den betalas av andra), duger inte.

Sveriges regering och riksdag behöver vara tydliga mot alla som invandrar till Sverige: Välkommen att leva här i fred och relativ frihet. Räkna inte med att få del av den sociala välfärden redan från dag ett. Försörj dig och bidra så får du både stanna i landet och inkassera välfärdsförmåner.