Det pågår en kamp om verklighetsbeskrivningen. Om Sverige. Var vi står och vart vi är på väg. Inte vart vi vill utan vart vi med dagens politik färdas, vare sig vi gillar det eller inte.
Efter knivmorden på Ikea gjorde public service och DN en stor sak av att Sverige är tryggare i dag än tidigare. Det dödliga våldet minskar, konstaterar tidningen. Detta går förstås att enkelt konstatera i offentlig statistik. Men är dödligt våld den enda parametern vi ska ha på tryggheten i ett samhälle? Jag menar att vi behöver se bredare på det än så.
Intressant nog kan jag inte minnas samma ansats i rapporteringen under Hagamannens härjningar. Även om det ofta upprepades hur ovanliga överfallsvåldtäkter är, var medias vinkel då att överfallen var ett angrepp på kvinnors rätt att röra sig fritt och att samhället måste ta ansvar. Några obligatoriska artiklar om "mäns våld" dök visst också upp. Men det passade sig inte riktigt att kasta statistik från Brå i ansiktet på offren och deras anhöriga då. Det går däremot bra nu.
Det förvånar mig lite att Fredrik Segerfeldt, som i åratal skrivit om det förfärliga Sossesverige, på sin Facebooksida hävdar att Sverige är "enligt de allra, allra flesta mått som finns [...] ett av de mest framgångsrika samhällena mänskligheten någonsin skådat". Som exempel tar han ekonomisk frihet, hälsa, utbildning, tolerans, individuell frihet, rättstat, respekt för mänskliga rättigheter och låg korruption. Jag har inget att invända mot något av detta. Men diskussionen gällde ju vart Sverige är på väg. Själva riktningen. Och här finns en del att säga.
Sverige har aldrig varit perfekt. De som drömmer sig tillbaka till 50-talet, till "folkhemmet", bortser från det faktum att Sverige då var ett mycket fattigare land och, faktiskt, ett väldigt homogent samhälle. Således absolut inte det land som de rödgröna och allianspartierna säger sig vilja ha i dag. Även SD går i fällan att drömma sig tillbaka, men det är drömmar om ett land som egentligen aldrig fanns.
Hur ska man då mäta trygghet? Genom att titta brett på brottsligheten - allt från personrån, inbrott och misshandel till gängkriminalitet på öppen gata, hedersvåld och mord - samt polisens förmåga att klara upp brott och allmänhetens upplevelse.
Sverige har aldrig varit tryggare, säger komikern Magnus Betnér i ett YouTube-klipp (se gärna journalisten Joakim Lamottes svar som tangerar mina tankegångar i denna bloggpost). Även detta är en sanning med modifikation. Vissa brott ökar nämligen i omfattning. Men framför allt beror denna upplevda (o)trygghet mycket på var du bor.
Innerstadsbor i Stockholm och boende i trygga orter som Vellinge, Täby och Lidingö upplever av givna skäl inte bilbränder, personrån, religiöst hedersförtryck, islamistisk radikalisering, nedbrända skolor och granatattacker som en otrygghet i vardagen. Det drabbar ju inte dem. Det händer någon annanstans. På behörigt avstånd. Avståndet mellan dem som upplever en ökad otrygghet och dem som tittar i statistiken och hävdar att det är en falsk känsla växer.
När jag tittar på samhällsutvecklingen brett kan jag inte hävda annat än att de flesta parametrar pekar i fel riktning just nu. Ansvaret för detta vilar i lika hög grad på de borgerliga partierna som på de rödgröna.
Krisen i skolan är välkänd. Landet genomgår en stor sjuksköterskebrist och sanslösa summor läggs på stafettläkare. Asyl- och migrationspolitiken sätter både Migrationsverket och kommunerna under ett tryck de inte pallar - resultatet är paniklösningar som varken gynnar kommunens budget eller de nyanlända som når vare sig egen bostad eller försörjning. Antalet s.k. utanförskapsområden fortsätter att växa, vilket betyder att alltfler i valda delar av Sverige aldrig kommer in på arbetsmarknaden och därför försörjs av oss andra. Hyresrättsmarknaden har havererat, vilket drabbar främst unga och låginkomsttagare. Järnvägen håller bokstavligt talat på att spricka.
Jag har konstaterat det förut: när våra barn inte får en bra skola, när mor och far inte får en bra vård på ålderns höst och när det brinner bilar på gatan för tredje gången på kort tid, blir vi inte så toleranta längre. Då är det förståeligt om fler känner oro. Besvikelse. Och viss ilska.
För många människor i Sverige, inte för alla, finns fullt legitima skäl till en växande oro för samhällsutvecklingen. Att raljera över denna oro, att klassa den som rasism eller något som "gynnar SD" är ett slags översitteri som borgerliga opinionsbildare borde hålla sig för goda för.
Oro är inte rasism.
Läs även:
Johan Westerholm, Den sjätte mannen
15 kommentarer:
Nazism är dock nazism och om du hjälper nazister att exploatera oro så har du ett politiskt ansvar för det
Det verkar som om minskningen av det dödliga våldet till största delen kan förklaras med förbättringar av den civila infrastrukturen. Antalet mord- och dråpförsök har mångdubblats de senaste årtiondena. De som är i den åldern att de tvingats se filmen "Stockholmsnatt" med skolan kommer ihåg budskapet: skillnaden mellan liv och död kunde vara om det fanns en fungerande betaltelefon några kvarter bort. Filmen sponsrades av Televerket i kampanjen "Stoppa Sabbet" för att visa hur viktiga betaltelefonerna är.
Idag bär alla med sig en direktlänk till larmcentralen i fickan. Förbättringar inom sjukvården och ett ökat civilkurage* har flyttat många offer till en annan kolumn i statistikdatabaserna.
Andra brott än mord och dråp att enklare att förklara bort. De beror på minskade mörkertal, bättre polisarbete och ändrad lagstiftning. Vi får se om framtidens kriminologer förklarar 2050 års statistik med att "anmälningsbenägenheten för mord har ökat sedan 2010-talet".
* jag minns själv inte mycket från livräddningsövningarna i skolan förutom vilka stränga straff man riskerade om man gjorde något misstag vid ett återupplivningsförsök.
Det verkar som det går bra nu.Integrationen går precis enligt planen.Kanske skulle vi öka takten?
Uddevalla är senast.Entrepenörskapet visar sig när man löser problem slutgiltigt.
Kriminologen Jerzy Sarnecki och kommunikationsexperten Anders Mildner har sina teorier.
Rasisterna pressar den stackars polisen så att den läcker.Eller om polisen läcker så rasisterna kan sprida.
Alla förstår att det oavsett är rasisternass fel eftersom det är det.
Rasisternas och de sociala mediernas fel.Alltid.
http://www.svd.se/ryktesspridning-vacker-forskrackliga-krafter-till-liv
Anmälda brottskategorier som ökat från år 1980 till år 2014:
Fullbordade mord och dråp, 185 mot 317.
Misshandel, grov misshandel: 24 668 mot 83 324
Sexualbrott, 3096 mot 20326
Därav våldtäkt, grov våldtäkt, 885 mot 6697
Tillgreppsbrott, 517557 mot 540 226
Butiksstöld, 35 142 mot 48 933
Därav bostadsinbrott, 20 385 mot 22 391
Rån, grovt rån, 3427 mot 8364
Bedrägeribrott, 101 122 mot 156 087
Skadegörelsebrott, 59 057 mot 151 207
Brott mot övriga totalt, 167 366 mot 250627
Brott mot narkotikastrafflagen, 59 477 mot 95 324
Rattfylleri, grovt rattfylleri, 21 681 mot 26 276
Anmälda brottskategorier som minskat från år 1980 till 2014:
Därav inbrottsstöld, 139 215 mot 88 557
Biltillgrepp, 34301 mot 14278
Stöld ur och från motordrivet fordon, 100589 mot 52 510
Totalt antal anmälda brott 1980: 928 277
Totalt antal anmälda brott 2014: 1 443 753
Stölderna i bilar, motordrivna fordon och inbrottsstölder har minskat p.g.a. teknikutveckling, dvs. bättre larm och lås på både bil och bostad, och utryckning av säkerhetsvakter till bostaden har förbättrats. Det fysiska våldet och rånen mot butiker och värdetransporter har ökat, där sexualbrott, rån och mord ingår. Samtidigt har bedrägerierna ökat i.o.m. Internet och telefonerna enklare kan kapa identiteter, skicka ut erbjudanen om "att få en Ipad för 200:- men man måste då också skriva sitt kortnummer till sitt kontokort" etc. Kan detta vara en bild som andra svenskar också delar med mig? Den bilden att teknikutvecklingen gjort att färre inbrott och stölder sker i bilar och och motordrivna fordon, men att våldet och butiksrånen har ökat, dvs. rån mot guldaffärer, pantbanker, värdetransportrån, sprängningar, våldtäkter, otrygghet speciellt i vissa områden framför allt kvällstid (fråga dig själv, undviker du många områden efter kl. 8?). Att butiksrån mot pantbanker, som typ detta rån mitt under dagen i Skärholmen: https://www.youtube.com/watch?v=aKlTbDYabkM, ökat?
Känner ni igen min beskrivning, jag bor i en av Sveriges storstäder och läser dagstidningar och pratar om samhällsutvecklingen med både invandrare och svenskar. Och båda grupperna känner igen min beskrivning. Men bäst känner de invandrare igen sig i bilden jag förmedlat som har sin bostad i Tensta och Hallunda. Många svenskar jag talat med känner också igen sig av bilden, trots att de bor i ett någorlunda tryggt område.
Magne
Anders Mildner verkar ha en hopplöst propagandainfekterad uppfattning om sociala medier. Jag har stört mig på honom i flera år, förstår inte hur en sådan trendig låtsasforskare med sådana välformade skygglappar och billiga klichéuppfattningar har kunnat bli en så hyllad "expert på ny kommunikation" och nya medier.
Han kan ingenting om hur nyheter, rykten, förklaringar eller idéer förmedlas på nätet eller om hur dynamiken på ett webforum eller längs virtuella kommunikationvägar ser ut.
Naturligtvis.Självklart.
Människors rädsla och oro för mångfalden och problemen exploateras.
Den som ser politikernas och medias nonchalans av människors rädsla och oro för mångfald och problem är ingenting annat än rasist.Det finns ingen anledning till rädsla och oro.
Allt är frid och fröjd.
Hans Christian Andersen någon?
Kampen om verklighetsbeskrivningen.Precis och exakt.
Det viktiga är inte att berätta sanningen.Det viktiga är att berätta. I nuläget är det inte ens viktigt om man blir trodd.I nuläget berättar man berättelsen för dom som tycker lika.Men minst lika viktigt är det att berätta för att de som inte tror kan stigmatiseras.Ett riktigt stort fläskigt Kains-märke stämplas i pannan på de som inte tror på berättelsen.Ett något mindre men dock lika skarpt i färgen ska de ha som tvivlar.Antingen är du med oss eller så är du emot oss.Vattendelaren är berättelsen.
Verkar som om läget på Aftonbladet är prekärt.När Aftonbladet själva inser att man har ett trovärdighetsproblem så kan man konstatera att det har dom.Sedan väldigt länge.
Oisín Cantwell, denne giganternas gigant, kallas in för att bringa ordning och reda på torpet.
Damage control.Man döljer ICKE fakta.Alls icke.Fakta är Aftonbladets bäste vän.
Aftonbladets heder och Cantwells heder står på spel.
Hur många telefonsamtal/emails krävdes för att denna häpnadsväckande upptäckt skulle göras?
Det måster röra sig om tusentals.Kanske miljoner?
Aftonbladets heder är nu inte helt fläckfri om man säger så.Det kommer att krävas bevis.
Där börjar det svåra för Aftonbladet.Bevis och agendor.Agendor och fakta.
Annars görs det ypperlig en reklamsnutt för dundermedlet Vanish på tv.Kanske kan några tusen liter rädda Aftonbladets heder?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article21250595.ab
Lämnade Sthm, åker bara in för en del mötesspring av och till. De blir bara värre och värre. En Kth-kurs som lagts i en problemförort gick knappt att slutföra pga incidenterna och problemen till och från kursen. Friserad statistik hjälper inte, snarare stjälper och försvårar problemen. Till slut går de inte att laga. Ännu fler No-Go' zones.
Aftonbladet.
Expressen.
DN.
SvD.
5 myror är fler än 4 elefanter..
De flesta politiker och journalister (tidigare var det så gott som alla utom direkta SDanslutna) som addressar den där "oron" som folk ska känna, beskriver den som något odefinierbart. Att folk inte riktigt vet vad de är oroliga för, dvs "magkänslor". Då de inte frankt angivit att folk är rädda för att bli arbetslösa, den personliga ekonomin.
Hur som haver, politiker/journalister har fortfarande en bra bit att gå för att nå att rätt många vet exakt vad de är oroliga för. Det finns många delområden, men just för mig gäller den paraplyomspännande oron, att alldeles för många personer i beslutande ställning, absolut inte vet vad de ska göra åt de problem som finns.
En stor del av oron handlar den "härskande klassen" dvs en elit i Stockholm.
Allt fler ser att den eliten inte har några svar eftersom frågor inte får ställas.
Allt fler ser att elitens enda möjlighet är att styra hur vi ska tänka.Verklighetsbeskrivningen.
Identitetspolitik, kulturmarxism, genusanalyser, intersektionalitet, nyspråk av fobi-typen och diverse eufemismer.
I Sovjet kallades opposition för fascism,huliganism och klassförräderi.I Nazi-Tyskland gällde kommunist och rasförrädare.Det moderna Sverige tar till rasist och fobiker med valfritt prefix.
Syftet är detsamma.Demonisera en motståndare så att man inte behöver "ta debatten".Men också att bädda för antidemokratisk repression om inget annat hjälper.
Värdegrunden och verklighetsbeskrivningen har med tiden blivit SD:s vapendragare.
Värdegrunden som skulle exkludera SD får allt svårare när sprickorna inom den s.k 7-klövern öppnar sig.Sakta men säkert glider den mot en kulturmarxistisk definition på vad som är vän eller fiende.Det öppnar för en fri tolkning som vem som helst som beskådat SSU:s demonstrationer eller för den delen syndikalisternas instämmer i.
Verklighetsbeskrivningen tvingas av verkligheten att bli så befängd att tidningarna nu får ägna artiklar och spaltutrymme åt att bedyra att man inte ljuger.Olika regeringsmedlemmars absoluta tystnad när det hettar till avslöjar att taktikerna måste analysera ett uttalande för att se om det går ihop med verklighetsbeskrivningen.En allt spretigare sådan gör jobbet omständligt och grannlaga.Tand för tunga är enklaste vägen.
Anekdoter räcker numera för att sticka hål på både grund och beskrivning.Sverige är fullt av dem.Egna betraktelser trumfar till slut alla officiella värdegrunder och verklighetsbeskrivningar.Betraktelser som fogas ihop till kedjor och blir till bevis,blir till sanningar.
Nästa opinionsundersökning kommer att visa hur långt eroderingen nått.Akademiska luftslott och kommunikationsteorier fungerar inte som det var tänkt.
Det är också förklaringen till SD:s exponentiella tillväxt.SD behöver inte argumentera,knappt öppna munnen.Man kommer så långt med en affisch.
Så går det när den egna argumentationen har så stora hål att den är en motståndares bäste vän.I idrottvärlden är termen wo.Walk Over.
Moderater som Fredrik Reinfeldt gjorde det lätt för vänstern när han gav dem tolkningsföreträdet.Det är talande att Reinfeldt idag ifrågasätts allt hårdare av de borgerliga medans tex Aftonbladet mer eller mindre hyllar honom med ett och annat myggstick.Som exempel läs recensionerna av hans sommarpratande.
Den nya moderata ledningen försöker nog men är helt uppbundna av gamla lojaliteter och gjorda felval.Kinberg Batra kommer att fara runt och putsa på de värsta fläckarna och plocka dammråttorna som syns.Hon kommer att fortsätta spruta floskler för att dölja det som sopats under mattan.Eftersom hon är tvungen till det.Moderaterna kommer därför att ligga lågt.Man vill inte synas.Man vill inte regera.
Först när ljuset gått upp och man insett att man behöver en storstädning för att det ska bli rent på riktigt är moderaterna ett parti att räkna med igen.Det behövs en kulturrevolution för det.
Tills dess tvingas man till en anonym och begränsad närvaro brutet av något enstaka utspel präglat av den sortens floskler vi vant oss vid.
Men tiden har man definitivt inte på sin sida längre....
Skicka en kommentar