Frihetliga perspektiv på aktuella händelser med fokus på rättssäkerhet, kroppslig autonomi - och lite Kina (从个人视角解读法治,时事,自由主义与中国事件)
söndag 9 augusti 2015
Det totala övervakningssamhället
Någon påpekade att jag knappt bloggar om massövervakningen längre. Skälet är lika enkelt som det är deprimerande: jag har börjat ge upp.
Över två år har gått sedan Edward Snowden tog sitt livs viktigaste beslut och läckte massvis av hemligstämplade dokument som visade att USA tillsammans med en rad allierade, däribland Sverige, massövervakar hela befolkningar. Hela tiden. Tvärtemot vad NSA:s företrädare hävdat i utfrågningar.
Snowdens läckor visade hur långtgående verktyg NSA och dess partners har utvecklat. Målet är att samla in allt, och de har kommit förfärande långt i denna strävan. Argumentet för rätten att samla in allt, för denna enorma kapacitet, är förstås kampen mot terrorismen. Men verktyget är alldeles för trubbigt för att träffa enskilda skurkar. Det är dig och mig, din partner, dotter och farmor som de samlar in information om. Dygnet runt. I all denna massa ska de sedan hitta skurkar.
I vissa länder ledde Snowdens avslöjanden genast till reaktioner. När det visade sig att USA ägnat sig åt industrispionage mot Brasilien skällde president Roussef ut amerikanerna. När det framkom att även Tysklands förbundskansler Angela Merkels telefon avlyssnats blev frågan om personlig integritet plötsligt viktig även för henne. Men sedan dess har det visat sig att även den tyska staten ägnar sig åt massövervakning av tyska folket.
Här ligger ett viktigt skäl till min pessimism och apati. Det finns inga good guys. Alla övervakar. Alla vill åt vår information. USA har störst kapacitet, vilket gjorde Snowdens läckor särskilt intressanta och viktiga. Men Ryssland gör förstås samma sak. Sverige också. Och Storbritannien är värst i klassen.
Föreställ dig det totala övervakningssamhället där alla dina steg registreras och följs av någon. Det kan vara multinationella företag, Skatteverket, underrättelsetjänster här eller i andra länder. Allt lagras och dina digitala spår kan läggas samman och säga vem du är. Vi är snart där. Den svenska FRA-shoppen är öppen, tvärtemot tidigare löften från vissa politiker med hög svansföring i integritetsfrågor. Det finns således inga gränser för vilka myndigheter som kan tänkas nyttja FRA:s tjänster i framtiden.
Detta skrämmer mig. Rejält. I Kina ser vi nu stegen mot det totala övervakningssamhället. Genom att koppla en social kreditkod till sitt ID-nummer samlas och samkörs register för kreditvärdighet, eventuell brottslighet, politisk pålitlighet och aktivitet på nätet. Myndigheterna får därmed på ett bräde ett tvärsnitt av den enskilde individen. Detta får det kontroversiella projektet Green Dam Youth Escort (绿坝·花季护航) att blekna i jämförelse.
Detta system är varje makthavares våta dröm. Fullständig kontroll. Men vi är ju inte Kina, invänder någon. Här kastar vi inte folk i fängelse för deras åsikter. Även om detta påstående inte riktigt är sant stämmer det att det är en milsvid skillnad mellan Sverige och Kina i detta avseende. Men det är inte poängen. Den som tycker fel saker kan likväl utsättas för olika sanktioner, även i Sverige. Och föreställ dig hur gärna svenska myndigheter skulle vilja ha all information om dig.
Finns det något hopp?
Så länge inte Sverige drabbas av ett terrorattentat tror jag att utvecklingen kommer att tuffa på i en stadig riktning mot mer övervakning, men de mest radikala förslagen kommer inte läggas fram. Skulle en jihadist däremot spränga sig i centrala Malmö eller rikta en attack mot svenska myndigheter kommer förslagen på utökad övervakning att bli spetsigare och mer vågade. Det är så det brukar gå till. Man inför nya lagar medan folk är förbannade, inte kan se klart och vill se handling.
Varken Beatrice Ask eller Morgan Johansson kommer att tveka. Och eftersom det endast är Vänsterpartiet som står för någon som helst kritik mot massövervakningen i dag, kommer radikala åtgärder att röstas igenom om politikerna vill det. Givetvis med blå dunster i form av "integritetsskydd". Vi har sett det förut.
För den enskilde medborgaren återstår bara att försöka skydda sig med anonymiseringstjänster och att tänka efter vad man gör på nätet och hur man gör det. Det är tråkigt att vi har kommit hit. För jag tror inte att utvecklingen kommer att vända.
Tidigare bloggat:
Massövervakning bygger på rädsla
Massövervakning är ondska
Läs även:
Copyriot, The Register
Etiketter:
integritet,
mänskliga rättigheter,
Snowden,
övervakning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Någonstans anar jag ordet demokratur i din text.Men vems är skulden? Vilka orsakssamband driver utvecklingen dithän?
Teknikutvecklingen möjliggör det, men i grunden är det ju vårt ointresse för integritet och gränser för statens befogenheter som gör det möjligt för politiker att ständigt flytta fram positionerna. Samt, givetvis, en längtan efter "trygghet".
OK,köper ditt resonemang så långt MEN det går ju inte av sig självt eller hur?
Någon tjänar på det, någon vill ha det så och någon driver frågan.
Vem?
Den analysen är avgörande eller hur?
Information är ju makt. Företag tjänar på det genom bl.a. riktad marknadsföring. Den enskilde får ökad bekvämlighet i fler avseenden (minskad integritet är en trade off). Staten? Ökad kontroll.
När kommer samma insikt om integrations- och mångkultursfrågor? När du om något år eller några år nått den punkten då du inser att det är lönlöst att försöka få denna statskomplott att fungera.
Det kommer börja med orden: "Någon påpekade att jag knappt bloggar om 'integration och mångkultur' längre. Skälet är lika enkelt som det är deprimerande: jag har börjat ge upp.
För att avsluta inlägget med: "För den enskilde medborgaren återstår bara att försöka skydda sig med batong, bostadsköp i ett bra område där barnen kan få en bra skolgång, och att tänka efter vilket område man går i. Det är tråkigt att vi har kommit hit. För jag tror inte att utvecklingen kommer att vända."
Magne
FRA-omröstningen 2008 var ett avgörande vägskäl. Nu är de omöjligt att backa bandet. Troligen var det bara Teknisterna och kanske ev någon procentandel av de med juridisk bakgrund ibland politikerna som förstod den verkliga innebörden. Men genomsnittspolitikern förstod inte (eller ville ens) än mindre "gammelmedia".
En journalist är en person utan utbildning och ämneskunskap om nåt.. i princip en bilförsäljare som säljer en story, är min lärdom. Tyvärr.
Bilförsäljare med höga antagningspoäng och ännu högre krav på en plats i solen....
M. Formgren har förstått det här med "integration" (http://iloapp.marikaformgren.se/blog/www?Home):
"Fyraåringar som tror på magi ska behandlas känsligt. Det ska inte politiker och opinionsbildare som tror på magi. De ska tryckas ned i stolen och få höra att ”Wingardium Integration” aldrig kommer att fungera. Integration är nämligen en process som sker mellan grupper av människor när proportionerna är de rätta. Ungefär som i kemin; när en lösning är mättad kan du inte lösa upp mer av ämnet i lösningsmedlet. Ett samhälle med en etablerad kultur kan ta emot och integrera en viss mängd av människor utifrån, men överskrids den mängden blir det som med den kemiska lösningen – det blir mättat. Ingen mer integration sker. Inget mer ämne löses upp i vätskan. I den mättade lösningen får vi bottensats, i samhället får vi segregation, enklavisering, ghetton och ”white flight”. Det blir parallellsamhällen, parallellkulturer, och i somliga av dessa parallellkulturer kommer invånarna inte att hålla svensk sekularism, svensk jämställdhet, svensk respekt för homosexuella, svensk lag, svensk polis, svensk räddningstjänst eller svensk tystnadskultur på biblioteken som något värt att försvara eller bevara. Individerna som lever i dessa parallellkulturer hade kanske kunnat landa i andra slutsatser om de hade kommit till Sverige innan alltför stora invandringsvolymer slog sönder den svenska integrationsprocessen, men nu får de aldrig chansen. Det är inte rasism att konstatera detta. Det är inte heller något som intersektionell särlagstiftning, ett raserat välfärdssamhälle eller gigantiska medborgarskapskalas kan ändra på. Det är bara så människor fungerar. Vi kan integrera främlingar, men inte hur många som helst hur snabbt som helst."
Att integrera människor i Sverige år 2015 är att sätta likhetstecken med enklavisering där invandrargrupper utgör merparten av bostadsområden, dvs. andra etniciteter och kulturer etablerar sig i stället för den svenska. Sverige kunde innan Reinfeldt tog över ha integrerat andra etniciteter och kulturer, men inte när vi börjar tala om att de med utländsk bakgrund utgör fler än 30 % och utvecklingen tyder på att de är fler än 50 % om något decennium. Visst, Malmö och Södertälje kunde man inte göra något åt efter år 2000, men övriga Sverige fanns möjligheten. Nu är det fullständigt hopplöst. Finns bara en svensk flagga på halvstång att hissa.
Magne
Här är en karamell att suga på !!!
http://www.zerohedge.com/news/2015-08-08/orwellian-fbi-says-citizens-should-have-no-secrets-government-cant-access
Skicka en kommentar