Har han blivit sverigedemokrat nu, eller?

Jag inser att jag har bloggat en hel del om migrationsfrågor på sistone. Om asylinvandring, närmare bestämt. Jag har dessutom gjort det utifrån ett perspektiv som är kritiskt till en politik jag upplever som ogenomtänkt och kontraproduktiv.

Det är en politik som inte tar hänsyn till de utmaningar som kommer ur en rekordstor asylinvandring, som inte är intresserad av att hitta lösningar och som stämplar alla som kommer med försiktiga invändningar som rasister, empatilösa eller sverigedemokrater. Ibland alla tre.

Att jag ändå bloggar beror på att jag inte har någon partibok att riskera, som vissa andra. Men det kan också förklaras med min uppenbara svårighet med att hålla käften när jag tycker något är fel, och i synnerhet om det är kontroversiellt att hävda det. Jag vet att jag skulle få betydligt fler delningar och likes om jag i stället skrev hyllningar till den politik jag ifrågasätter. Men då vore jag inte ärlig.

Betyder detta att jag kommer att rösta på Sverigedemokraterna i höst? Nej. I ärlighetens namn har jag för första gången ingen aning om vad jag ska rösta på. Inte en susning.

Det finns en rad skäl för mig att inte rösta på SD. Jag är liberal, och de frågor som ligger mig närmast om hjärtat är sådana där SD antingen är helt ointresserat (integritetsfrågan) eller tagit motsatt ställning (exempelvis alkohol- och narkotikapolitiken) i. Här skiljer sig SD emellertid inte ett dugg från exempelvis KD eller för den delen Nya Moderaterna.

Och det är en poäng jag vill göra. SD är frånsett invandringspolitiken ett tämligen traditionellt svenskt riksdagsparti. Partiet har vissa bestämda uppfattningar om svensk kultur, ja, men det skulle ur ett europeiskt perspektiv knappast vara kontroversiellt. Försöken att utmåla SD som ett nazistiskt parti är ohederliga och rätt desperata.

Jag har också bloggat en del om tiggarna, som blivit en del av stadsbilden i många svenska städer. Att jag har lite svårt för att hylla personer som sitter med näven i vädret och tigger pengar innebär inte att jag likt SD vill se ett förbud. Jag tror på den fria rörligheten i EU, den är unionens enda styrka just nu.

Däremot anser jag att en näringsidkare bör ha rätten att freda sin butik samt att jag som betalande kollektivtrafiksresenär faktiskt bör få sitta i lugn och ro utan att varje gång behöva bli påpassad av tiggare som vill ha mina pengar (SL verkar däremot inte veta vad de ska göra åt problemet).

Jag är så gammaldags av mig att jag ser ett egenvärde i att människor försörjer sig själva och i möjligaste mån står för sina egna kostnader. Av denna anledning har jag lite svårt att förstå den liberala vurmen för tiggarna.

Av samma skäl har jag också svårt att acceptera synen att människor som invandrat till Sverige ska ha rätt att ta hit sina anhöriga utan att själva stå för uppehället. Är ett försörjningskrav verkligen orimligt? I teorin finns ett sådant krav, men undantag görs i 98 procent av fallen. Ett uppenbart incitament för att komma i arbete försvinner därmed. Svenska politiker bygger uppenbarligen medvetet ett system som håller människor borta från egenförsörjning.

Människor ska välkomnas till Sverige. Men vi ska också ställa krav på dem som kommer hit. Ett sådant krav är att de ska bli självförsörjande, och att anhöriginvandrare måste ha bostad och försörjning tryggad innan de kan komma hit. Detta är en i högsta grad liberal uppfattning. Ansvars- och kravlöshet är inte detsamma som liberalism.