Vissa saker är väldigt svåra att förstå både logiskt och emotionellt. Som hur någon kan misshandla sin partner, den person man älskar och valt att dela sitt liv med.
Feministerna kallar det "mäns våld mot kvinnor". Detta begrepp har två problem. Dels signalerar det att män som grupp slår bara för att de är män, dels exkluderar det allt annat våld (kvinnor som slår män men också våld i samkönade relationer).
Jag föredrar i stället "våld i nära relationer". Det exkluderar ingen men pekar inte heller ut en specifik grupp som av naturen våldsbenägen.
Mycket kan sägas om våld som sker i nära relationer. Det vi vet är att fler män drabbas än vad den ensidiga medierapporteringen ger sken av. Vi vet också att våldet varierar beroende på om det är mannen eller kvinnan som slår. Mäns våld är grövre, vilket har biologiska orsaker. Män är större och starkare.
I termen våld i nära relationer ingår inte bara fysiskt våld utan också psykiskt och ekonomiskt. Det finns många olika sätt på vilka man kan begå övergrepp mot sin fru, make eller sambo. Det fysiska våldet är månne det mest uppenbara, men personer som fråntas makten över sin ekonomi (och därmed förlorar självständighet i sina liv) eller knäcks psykiskt utsätts för ett lika stort övergrepp som den som får ta emot slag.
Det är naturligtvis bra att regeringen uppmärksammar våld i nära relationer. Men perspektivet får inte bli enkom kvinnligt. Det pratas ofta om brist på kvinnojourer, men sällan hör jag någon nämna behovet av mansjourer. I vissa stadsdelar i Stockholm har mansmottagningar har upprättats - för män som slår. Män som behöver fly med barnen - och sådana finns faktiskt - har ingenstans att vända sig eller placeras i skyddade lägenheter avsedda för kvinnor.
Tips:
Lyssna gärna på Tendens program med titeln "Hatar män kvinnor?" - särskilt del 3/6 där Petra Östergren ifrågasätter om män som slår verkligen hatar kvinnor, och tillägger att det starkaste hatet hon upplevt kommit från kvinnor.
2 kommentarer:
Jag hade ganska lätt att värja mig efter att det första slaget eller sparken hade kommit från henne. För mig var det psykiska våldet väldigt mycket värre, det är svårt att värja sig mot hur muskulös man än är.
Fysiskt våld är enklare att ta eftersom smärtan minskar allt eftersom blåmärkena försvinner. Det psykiska våldet... orden... etsar sig in på en helt annan plats... de sätter sig i hjärtat och är så mycket svårare att bearbeta och göra sig av med.
Det handlar inte om kärlek längre när det gått så här långt, något man ofta glömmer av i diskussionen.
Skicka en kommentar