Vi vet att 9 av 10 som övervakas inte är misstänkta terrorister eller andra kriminella. Vi vet att NSA sparar privatpersoners intima sexchattar. Slutligen vet vi också att massövervakningen inte stoppar terrordåd, vilket gör argumentet att övervakningen behövs i antiterrorarbetet till en förevändning och inget annat.
William Binney är en annan avhoppare från NSA. Han tog inte med sig några dokument när han slutade på myndigheten kort efter 11 septemberattackerna - äcklad av vad NSA utvecklats till - men bekräftar den bild av NSA:s strävan efter total kontroll som Snowdens dokument avslöjat.
Trots att vi vet allt detta tillåts massövervakningen fortsätta. Det är slående hur dess förespråkare, som i klippet nedan den tidigare NSA-chefen Michael Hayden, debatterar och diskuterar som om läckorna aldrig inträffat. Som om vi inte redan visste. Slutklämmen, "trust me", kom som synes helt utan tanke på hur absurda de orden låter just nu när NSA exponerats med byxorna nere.
Det är allt mer uppenbart att underrättelsetjänsternas mål med massövervakningen är total kontroll. NSA:s slogan internt är, som läckta dokument visar, "collect it all". Samla in allt. Allt om alla. Bara när staten vet allt om oss kan vi vara trygga, är tanken.
Men skillnaden mellan vad övervakaren säger till allmänheten och vad som sägs internt kunde knappast vara större. Argumentet utåt är att massövervakning över huvud taget inte existerar. I stället, hävdas det, handlar det om en begränsad och noggrant reglerad övervakning av utvalda mål. Detta är också vad FRA hävdar. Du som vanlig hederlig medborgare är ointressant, och dessutom skulle det bli alldeles för mycket information att hantera om vi alla övervakades, påpekar övervakaren.
Nå, det finns förstås en orsak till att NSA bygger nya enorma komplex för att lagra all data. Och faktum är att argumentet stämmer: det blir alldeles för mycket information att hantera. Därför lyckades NSA varken snappa upp Mubaraks förestående fall, Ukrainakrisen eller bombdådet mot Boston Maraton. För många selfies, helt enkelt. Massövervakningen är sålunda inte bara kränkande och kostsam - den är synnerligen ineffektiv.
Eftersom övervakningsfrågorna lätt blir väldigt tekniska och komplicerade tror jag att vi behöver backa ett steg och prata om värderingar. Den stora frågan som borde debatteras nu är vad vårt privatliv är värt. Är det ens viktigt längre när människor utan närmare eftertanke vräker ut bilder på sig och sina anhöriga i sociala medier?
Ja, jag tror att det är viktigare än det någonsin har varit. Just därför att vi i dag, när våra liv levs i den digitala världen såväl som i den fysiska, är mer exponerade och mer oskyddade än tidigare.
Den sorts övervakning som före informationsåldern hade krävt enorma mänskliga resurser och rent fysiska intrång i våra hem, kan nu skötas från en dator på andra sidan jordklotet. Och vi märker inte när det sker. Detta är den ultimata formen av statlig övervakning, alla regeringars våta dröm. Allt samlas in och det sker på ett så subtilt sätt att den som övervakas, trots vetskapen om att det sker, inte upplever det som ett intrång eller en kränkning.
Detta är ett skräckscenario som blivit verklighet. Det är ett samhälle där varje uns av privatliv är utraderad, där allt vi gör på nätet loggas, granskas och sparas av statliga tjänstemän. Den stora faran är att vi i detta samhälle, där vi vet att vi när som helst kan vara övervakade, förändrar vårt sätt att bete oss.
Människor i repressiva stater med åsiktskontroll anstränger sig av självbevarelsedrift för att inte sticka ut. De anpassar sitt sätt att tänka och handla. Stegvis sker en tillvänjning och en ökad foglighet inför makten. Det behöver inte uttryckas i ord, alla vet inombords var gränsen går. I slutändan skapas just en sådan människa som staten helst vill se - en person som inte sticker ut, inte utmanar, inte tänker fritt, inte utgör ett hot. Detta är i förlängningen det största priset vi får betala för att vara konstant övervakade.
Att vilja ha en stund för sig själv är mänskligt. Att inte vilja att grannen eller arbetskollegan, eller ens den äkta hälften, vet precis allting om en, är naturligt. Vi människor behöver och har rätt till både egentid och egenutrymme i våra privata relationer. Och vi har i synnerhet den rätten gentemot staten.
Men NSA och dess partners, däribland svenska FRA, har visionen klar: ditt privatliv är deras egendom. Du kommer aldrig kunna känna dig fri igen. Misstanken att allt du företar dig övervakas av en statlig myndighet, lagras och granskas av en fysisk person, kommer alltid finnas där. Och det kommer oundvikligen påverka dig som människa.
Därför måste massövervakningen upphöra. För din egen skull i dag men också för dina barns och barnbarns skull i morgon.
Tidigare bloggat:
Massövervakningen drabbar främst oskyldiga
Se även:
Laura Poitras kortfilm om William Binney
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar