CUF:s stämmobeslut att stå upp för en legalisering av cannabis har föga oväntat väckt negativa reaktioner, både inom CUF och på annat håll. Reaktionerna känns igen.
I DN skriver ledarskribenten Susanna Birgersson en notis om CUF:s beslut med rubriken "Väx upp och börja prata väsentligheter". Hon kallar det en "ungdomspolitisk sjuka" att lägga kraft på oväsentligheter och "upphöja dem till viktiga principfrågor".
Oj. Det var många fel på en gång där. Dels är det anmärkningsvärt att Birgersson kallar narkotikapolitik för något oväsentligt. Dels liknar hon en nymoderat när hon irriteras över att CUF har principer.
Låt oss göra en sak klar: att föreslå förändringar i svensk narkotikapolitik är inte oväsentligt. Det är viktigt. Legalisering är ett reellt alternativ till nolltoleranspolitiken som måste diskuteras eftersom förbudspolitiken 1) bevisligen inte hindrar unga från att prova narkotika, 2) inte har förhindrat att Sverige är självförsörjande på cannabis och 3) inte har förändrat det faktum att dödligheten bland tunga narkomaner ligger över EU-genomsnittet i Sverige.
För mig är det obegripligt att känsligheten fortsätter att vara så stor i Sverige att det inte ens går att lägga ett förslag på förändringar utan att bli stämplad som oseriös. Debattklimatet måste förändras. Och visst är inställningen att CUF i princip är en samling tokskallar lite märklig då det i en internationell kontext är Sverige som är extremlandet på området med sin obevekliga nolltoleransdiskurs.
Det är märkligt hur lite som har hänt i Sverige de senaste 15 åren. Förslag på förändringar av svensk narkotikapolitik bemöts fortfarande med himlande ögon och suckar över "ungdomlig dumhet". Det är noterbart att dessa förminskanden och förlöjliganden ytterst sällan följs upp med motargument. Vi får sällan veta varför det skulle vara fel att legalisera cannabis.
Det enda sättet att bemöta den här sortens påhopp är att fortsätta vara saklig, att argumentera för varför svensk narkotikapolitik behöver förändras och visa på de positiva exempel som faktiskt finns utanför den lilla världen Sverige.
3 kommentarer:
Magnus Linton hade en viktig poäng i frågan i
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nu-rasar-grunden-for-svensk-drogpolitik
"Utredningar har uttryckligen undanbett sig relevant forskning och i stället lutat sig mot ett slags moraliska entreprenörer över vilka man öst pengar och förtroenden. Ett slags inkompetensens karusell har snurrat i motvinden från omvärlden och ju mer faktaunderlaget sviktat, desto hårdare har politikerna klamrat sig fast vid så kallade värderingar. Oklart vilka, mer än att de anses ”svenska”.
När vetenskapliga rön talat emot modellen har de avvisats, inte så mycket för att de skulle vara felaktiga som för att de stör den nationella fronten".
Motståndare i denna fråga är sällan sakliga och ignorerar fakta. Samt gör argumentationsfel och nyttjar andra ohederliga debattmetoder. Det man kan göra är att ifrågasätta och låta vederbörande säga emot sig själva då dessa oftast inte har konkreta argument.
Vad jag vet är det omöjligt att förlora en debatt i ämnet om man är insatt och saklig.
Det är inte kontroversiellt att hävda att friska människor inte behöver tillföra kemiska ämnen till sina hjärnor för att leva fullvärdiga liv.
Det är inte kontroversiellt att hävda att hjärnans naturliga kapacitet begränsas i samma ögonblick som man utsätter den för alkohol eller olika former av narkotika.
Det är inte heller kontroversiellt att denna begränsning inte försvinner om man regelbundet tillför mer kemikalier.
Skicka en kommentar