När Sverige skulle rösta om euron 2003 försökte ja-sidan utmåla nej-sidan som inte bara negativa tråkmånsar utan även mer eller mindre fascister. Den som sade nej till Europa (läs nej till en överstatlig ekonomi byggd på felaktiga premisser) sade ja till avgrunden.
Nu, när blott nio procent av svenska folket stöder en svensk anslutning till eurozonen och alltfler troende gör avbön, går Folkpartiets Carl B Hamilton till attack. Han anklagar Socialdemokraterna och Moderaterna för att ha abdikerat från uppgiften att försvara värdet av EU-samarbetet.
Hamilton anser att detta samtidigt öppnar upp möjligheter för Folkpartiet. När ingen längre vill försvara euron och stödet för EU faller, ska Folkpartiet ta chansen och marknadsföra sig som det enda riktigt EU-positiva partiet. Det, tror han, kan betala sig i nästa års Europaparlamentsval.
Detta ska bli Folkpartiets "finest hour", skriver Hamilton. Precis som Winston Churchills Storbritannien som enda kvarvarande demokrati som stod emot den nazistiska faran ska Folkpartiet försvara EU. Hamilton är uppenbart inte riktigt vid sunda vätskor.
Andra världskrigsmetaforerna börjar bli en aning tröttsamma. Särskilt som europrojektet har bidragit till att dra ned Europa i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet och som en följd av detta skapat grogrund för nynazistiska valframgångar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar