De som älskar EU och ser det som Det Stora Projektet börjar känna sig lite trängda. Den svenska regeringen vill nämligen vare sig omfamna euron eller skicka svenska skattemiljarder till krisande banker ute i Europa. Oppositionen har i stort sett samma inställning. Bristande solidaritet och ett hot mot EU-tanken, varnar EU-vännerna. Nykter skepsis, säger jag.
Senast i raden av EU-vänner som vill ryta ifrån är Staffan Nilsson (ordförande i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén). Han skriver: "[D]ebatten om EU kan inte bara handla om vilka delar av medlemskapet vi inte vill vara med på."
Eftersom EU hela tiden vill göra mer och mer är det precis sådana frågor vi måste fokusera på. Att vara nykter skeptiker innebär nämligen att ständigt balansera mellan acceptabel överstatlighet och nationella och/eller medborgerliga intressen. För en liberal vinner oftast det sistnämnda.
Subsidiaritetsprincipen nämns ytterst sällan numera. I stället hävdas att vi ska "ta ansvar" och "visa solidaritet". Vad hände med idén att besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt?
Staffan Olsson nämner en "reflexmässig EU-skepsis". När ett projekt som euron krackelerar och när EU expanderar ohejdat på bekostnad av den nationella demokratin, är det en sund egenskap att vara reflexmässigt skeptisk. Vi ska ifrågasätta. Vi ska streta emot om det tjänar våra syften. Det är nämligen precis så Frankrike, Tyskland, Italien, Polen och alla andra spelare i EU agerar. Varför ska Sverige bara tacka och ta emot?
Att herr Olsson kritiserar den svenska regeringens vilja att skära i EU:s massiva budget (varav ungefär 40 procent består av jordbruksstöd) säger en del om hans verklighetsbild. Det finns nämligen ett brett stöd hos svenska politiker att minska EU:s budget - även bland de EU-foriska folkpartisterna.
Sverige mår bra av mer skepsis, inte mindre. Kanske börjar det gå upp även för vissa av de som hyllat EU-projektet att allt som kommer från Bryssel faktiskt inte är av godo.
Vi ska ha frihandel, kunna resa fritt och arbeta i andra EU-länder. Men vi ska inte avsäga oss vår demokrati och rätt till nationellt självbestämmande.
3 kommentarer:
Än bättre: vi bör göra en cost-benefitanalys över svenskt EU-medlemsskap.
EU-medlemsskap: Dagens tendenser fortsätter. Mer överstatlighet, mer public choice, byråkrati, hemlighetsmakeri och lobbyism. Bidrag och crony capitalism tränger ut innovationer och entreprenörer. Ekonomiskt haveri väntar runt hörnet.
Utträde: Fortsatt frihandel med EU. Vi måste ta med oss passet och tillbinga lite mer tid vid gränskontroller (såvida vi inte kan stanna i Schengen-samarbetet). Några bidragsproffs förlorar sin försörjning. Avdankade politiker som deporterats till Bryssel kommer hem. Ett tusental byråkrater som idag sysselsätts av EU-förordningar blir överflödiga. Färre chanser för svenska politiker att åka på toppmöten och fototillfällen.
Inte alltför svårt, va?
Jag antar att det är bristande politisk fantasi framme. EU-förespråkarna sätter helt enkelt likhetstecken mellan EU-ropa och Europa.
Behöver vi jordbruksstöd och en gemensam valuta för att kunna korsa gränser eller för att hindra att arméer gör det?
/B
Jag antar att det är bristande politisk fantasi framme. EU-förespråkarna sätter helt enkelt likhetstecken mellan EU-ropa och Europa.
Behöver vi jordbruksstöd och en gemensam valuta för att kunna korsa gränser eller för att hindra att arméer gör det?
/B
Skicka en kommentar