SAS flyger vidare, åtminstone ett tag till. Bolagets ledning lyckades få igenom de hårda sparkraven. Konkursen kunde därmed undvikas. Men frågan är hur länge.
SAS har inte lyckats konkurrera på den fria marknaden. Flygbolagets kostnader har varit alldeles för höga. Ägarna har tillskjutit hisnande elva miljarder (skatte)kronor och det har ändå inte räckt.
Försämrade tjänstgöringsvillkor, sänkta löner och höjd pensionsålder är tillsammans med utsåld verksamhet det som ska få verksamheten att gå ihop. Det finns inga tänder kvar att dra ut, som SAS styrelseordförande Fritz Schur uttryckte saken. Ett tandlöst SAS ska nu alltså göra vinst.
Att jämföra SAS med lågprisbolag Ryanair ger dock fel slutsatser. SAS ska inte och behöver heller inte vara något lågprisbolag för att kunna överleva. Det finns efterfrågan på högre standard än lågstandardbolaget Ryanair erbjuder. Problemet för det skandinaviska flygbolaget har varit att kostnaderna varit så oerhört mycket högre.
Att påstå att en konkurs hade varit bättre är ett märkligt förhållningssätt. Särskilt som SAS nu tycks ha insett hur pass stora förändringar som krävs för att klara konkurrensen. För alla anställda, för alla resenärer och för glesbygden är det positivt att företaget nu får en andra chans. Jag har flugit både kort och långt med SAS tidigare och gör det gärna igen. Men då måste de kunna konkurrera prismässigt.
Denna andra chans erbjuder också möjligheten att åter börja leta en köpare. Det blir ännu en utmaning.
1 kommentar:
Att påstå att en konkurs hade varit bättre är ett märkligt förhållningssätt.
Inte för marknadsliberaler. Företag som inte kan finansieras på frivillig väg skall gå i konkurs, så att deras resurser kan användas av företag som inte är lika urusla på det de gör.
Skicka en kommentar