Piratpartiet har nu fler medlemmar än Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den senaste medlemsruschen kom sedan Tankafetast länkat till Piratpartiets Facebooksida efter att ha utsatts av en polisrazzia och fått sin verksamhet nedstängd.
Piratpartiet hade runt 50 000 medlemmar inför EU-valet 2009. De har en bit kvar dit i dag. Och eftersom det är gratis att bli medlem är det svårt att bedöma vad ett medlemskap egentligen betyder för den enskilde och om det har någon som helst bäring på riksdags- och EU-valen om 18 månader.
För att vara relevanta i kommande val och kunna attrahera fler väljare behöver Piratpartiet breddas. Det arbetet pågår nu. PP har tagit ställning för en humanare narkotikapolitik. Det står också för en rimlig EU-kritik.
Samtidigt fortsätter Piratpartiet att fokusera på de så kallade piratfrågorna: frihet på internet, rättssäkerhet och grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. Frågor som inget annat parti (i synnerhet inte något av riksdagspartierna) visar något intresse för. Dessa frågor är rena ödesfrågor eftersom Sverige, precis som den övriga civiliserade världen, håller på att utvecklas till en fullskalig övervakningsstat. Teknik som för tankarna till övervakningen i filmen Minority Report finns redan och det är svårt att se hur framtidens politiker ska kunna avstå från att använda den.
PP måste göra en vansklig balansövning då partiet aldrig placerat sig på vänster-höger-skalan utan utifrån ett fåtal viktiga sakfrågor har lockat väljare från både höger och vänster. Ju fler frågor som partiet tar ställning i, desto svårare blir det att inte profilera sig som ett höger- eller vänsterparti. Det är också svårt att se hur PP ska kunna vinna tillräckligt många väljare utan att diskutera de frågor som de flesta trots allt bryr sig mest om - ekonomin, vården och skolan.
Men tanken att stå lite vid sidan om är förstås sympatisk. Den svenska blockpolitiken är inte bara skadlig, den är bedövande tråkig. Vi behöver idédrivna partier som tar tydlig ställning i viktiga sakfrågor och driver dem med principiell frenesi. Piratpartiet började som ett sådant parti och hade stora framgångar i EU-valet 2009. Det återstår ännu att se om det är en framkomlig väg även på nationell nivå.
Piratpartiet i riksdagen skulle förändra den politiska kartan i Sverige. Politikerna skulle bli tvungna att börja prata idéer och värderingar igen. Det vore en vinst för demokratin.
3 kommentarer:
Håller med om det vanskliga i att bredda politiken. För mig som väljare är det svårare att rösta på ett parti, som har tagit ställning i flera enskilda frågor som direkt är emot mina åsikter.
Man har gjort helt galet vid breddningen, där man försöker smeta fram ett heltäckande program utan att ha de resurser som krävs.
Man borde ha valt ut en handfull konkreta populistiska frågor på samma sätt som Tyska Piratpartiet gjorde.
Resultatet ser vi nu när avgångarna bland äldre medlemmar har börjat öka från att ha varit konstant i många år.
Många väljare håller med om basområdena men upptäcker allt fler frågor man inte håller med om och stannar i sitt gamla parti.
Vi får se hur det går, men utan fildelarna förblir riksdagen en våt dröm.
Jag hoppas inte att Piratpartiets mål är att skapa ett heltäckande program. Det vore i så fall ett misstag. Utmaningen är att locka väljare för vilka traditionella, tunga frågor som skola, vård, skatter och äldreomsorg är avgörande på valdagen.
Piratpartiet måste åtminstone stanna kvar i EU-parlamentet. Tyvärr dröjer det innan man kan ta del av opinionsundersökningar som visar om dom har en chans eller ej.
Skicka en kommentar