Burma, eller Myanmar som man väl egentligen ska säga, har genomgått stora politiska förändringar på kort tid. Det är uppmuntrande men väcker också frågor.
Omvärlden lyfter på, eller åtminstone pausar, sanktionerna. Det gäller även Sverige. Fredrik Reinfeldt är förste svenske regeringschef att besöka landet. Han träffade i går den tidigare oppositionsledaren Aung San Suu Kyi och ska även träffa president Thein Sein. Att handelsminister Ewa Björling är med på resan är en bra signal.
Det som har hänt de senaste åren är ganska anmärkningsvärt. Den tidigare så hårdföra regimen släppte Aung San från husarresten, började frige politiska fångar och avskaffade censuren. Aung San Suu Kyi fick i våras ställa upp i fyllnadssvalet till parlamentet och tog en plats i underhuset. Hon är nu en vanlig ledamot i ett parlament som domineras av militären. Det var ett smart sätt av regimen att både oskadliggöra fredspristagaren och samtidigt vinna omvärldens gillande för att hon fick kandidera och bli vald.
Samtidigt som regimens nya vägval ska välkomnas finns anledning att inte vara naiv. Än så länge har maktförhållandet mellan oppositionen och militären inte ändrats. Militären har en grundlagsfäst plats i parlamentet, som den dominerar tack vare att oppositionen bojkottade valet 2010. Den har med brutal kraft slagit ned oppositionella krafter, vilket gör att det finns en sund skepsis mot de reformer som nu genomförs.
En inte orimlig tolkning är att militären sneglat på Kina och sett hur Kommunistpartiet där lyckats inte bara hålla sig kvar utan också stärka sitt grepp om makten genom marknadsreformer och ekonomisk tillväxt. För den hatade militärjuntan är vägen till att vinna legitimitet och folkets uppskattning lång.
Burma är ett land rikt på naturresurser. Kina har redan investerat ansenliga summor och med den öppning som reformpolitiken nu möjliggör kan även västvärlden haka på. Detta kommer, om utvecklingen tillåts fortsätta, att öka levnadsstandarden hos befolkningen.
Kina har gjort en remarkabel resa sedan Deng Xiaoping (邓小平) inledde de ekonomiska reformerna 1979. I dag bländas kineserna inte längre av tillväxttal. De politiska reformerna måste därför komma, men det är tveksamt att de kommer att inledas under Xi Jinpings ledarskap. Burma står ekonomiskt ungefär där Kina stod efter Maos död. Politiskt ser det dock bättre ut.
De demokratiska idéerna behöver tid att mogna. Det lär komma bakslag längs resans gång, och ännu vet vi inte hur långt militären är beredd att gå om deras makt hotas 2015, men Sverige och resten av världen bör inte dra sig för att handla med Burma. Här finns chansen till ömsesidiga ekonomiska och mänskliga vinster. Det är en chans vi inte bör försitta.
9 kommentarer:
Burma är en fascistdiktaur med demokratifasad.
Militären har inte byggt en hel stad åt sig själva därför att dom tyckte att det var ett roligt experiment.
Aung Suu Kii har dessutom lyckats med konsttycket att som fredspristagare förneka att den Buddhisiska majoriteten ägnar sig åt att etniskt rensa ut folkgruppen Royhinga .
Det är en självklarhet att Reinfeld och Svenskt näringsliv flinar i kapp där precis som dom gjorde i Libyen.
Ska vi prata om Palme och Castro nu?
Det är lätt att vara Micke. Allt är antingen svart eller vitt och några alternativ erbjuds aldrig.
Nej det är lätt att vara libertarian för allt snack om frihet tar abrupt slut så fort alla former av socialism och kommunism bytts mot korporativism eller kapitalistiskt fascistisk diktatur.
Det vore bara intressant att få veta vad alternativet är. Om vi nu inte ska handla med Burma, vad ska vi göra?
Man bör ställa exakt samma krav på fascistiska diktaturer man gör på kommunistiska.
Är det inte det rimligt utifrån liberal ståndpunkt?
Eller bör dessa krav mosnkas i proportion till den ekonomiska och potetiella militära makt som den diktatur vi talar om har?
Högern krävde tidigare att vi oavsett pris skulle bortse från realpolitiska hänsyn i vårt umgänge med Sovjet.varför ska vi inte göra samma sak gentemot Kina?
Därför att Kina har en fasad som glittrar?
Jag ser fortfarande inget konkret från dig. Tror du att Kina öppnar upp för fria val om Sverige ställer sådana krav för att importera varor?
Isolering är kontraproduktivt. Endast genom att finnas på plats kan vi påverka. Det isolerade Kina under Mao är ett ohyggligt mycket sämre land än det tämligen öppna efter Deng Xiaopings reformer.
Tror du att Kina öppnar upp för fria val om Sverige ställer sådana krav för att importera varor?
------------------------
Rimligen då högern alltid ansett att alla vänsterdiktaturer och demokratiskt styra socialistländer bäst befrias genom att isoleras eller med utövande av militärt våld.
Men det kanske är skillnad på frihet och frihet?
Så för att "högern" har isolerat vänsterdiktaturer som Kuba, med obefintliga framgångar, förespråkar du en lika tokig linje gentemot Kina i "rättvisans namn"? Vad tusan blev bättre nu då?
Skicka en kommentar