tisdag 1 november 2011

Vårt Kina

Att kinesiska Jílì (吉利) har tagit över Volvo och Youngman (青年) och Páng Dà (庞大) kan vara på väg att köpa Saab är förstås små tecken i tiden. Det är i Kina pengarna finns.

I väst muttras det över att gamla företag försvinner ur amerikansk och europeisk ägo, att kineserna "köper allt". Just denna inställning är faktiskt vad som skulle kunna lägga hinder i vägen för planen att köpa Saab. Amerikanska General Motors, med vars teknik dagens Saabbilar rullar, kan nämligen säga nej. Samtidigt är västvärlden mer beroende av kinesiska pengar än någonsin tidigare och det vore faktiskt en aning underligt om GM inte föredrar att Saab rullar vidare.

Alla som besökt Kina slås av samma sak: den rasande snabba utvecklingen. För den flyktige besökaren är det vanligtvis främst bostads- och infrastrukturprojekt som markerar denna utveckling. Från ett år till ett annat har den gamla favoritbaren förvandlats till en grushög och på dess plats byggs i stället nya skyskrapor eller kanske en ny flerfilig motorväg. Utvecklingen skådas emellertid även på andra håll. I någon av landets 160 miljonstäder syns moderniseringen också i form av en allt rikare befolkning. Lönerna stiger, bilarna blir fler, allt fler köper sitt boende i stan, smarttelefoner blir var mans och kvinnas egendom.

Givet den imponerande välståndsklättring Kina har gjort under drygt tre decennier är det inte konstigt att förtroendet för Kommunistpartiet är fortsatt starkt, åtminstone när det gäller partiets förmåga att skapa tillväxt och möjliggöra en materiellt sett drägligare tillvaro för allt fler. Det är få kommunistpartier som brukar ha detta på sitt CV.

Varje gång jag återvänder hem till Sverige igen får jag en känsla av att återvända till den gamla världen. Det är tyst ute. Inget har vanligtvis hänt sedan jag åkte. Att det nu byggs lite i city och att nya Slussen kanske blir verklighet någon gång i framtiden får snarast ses som undantag. Sverige känns stagnerat snarare än det föregångsland som socialdemokraterna alltid sagt sig vara stolta (men inte nöjda) med och som Fredrik Reinfeldt numera arbetar hårt för att balsamera.

Helt och hållet sann är denna bild givetvis inte. Det finns en mängd faktorer som gör att jag hellre bor i Sverige än i Kina, åtminstone under överskådlig tid. Giftskandalerna, levnadsmiljön, den bristande tryggheten för barn, censuren, frånvaron av rättssäkerhet är några exempel. Även om vi på många håll är på väg i fel riktning i Sverige är det åtminstone, sett till ovanstående punkter, ett tryggt land. Däremot saknar jag de kinesiska storstädernas liv och rörelse, den fantastiska kinesiska maten, tehusen, språket och kinesernas nyfikenhet. Men landet går lyckligtvis att besöka närhelst man behagar.

Kina kommer fortsätta att utvecklas. I takt med att Kinas ekonomiska makt i världen ökar, kommer benägenheten från västmakterna att kritisera landet för kränkningar av mänskliga rättigheter att minska. De nödvändiga politiska reformerna kommer därför att ske på Kommunistpartiets egna villkor och enligt partiets egen tidsplan.

3 kommentarer:

Markus "LAKE" Berglund sa...

Hans Rosling sammanfattade ungefär samma sak på sedvanligt pedagogiskt sätt i morgonsoffan igår:

http://svtplay.se/v/2584680/gomorron_sverige/i_dag_blir_vi_7_miljarder?sb,k119636,3,f,-1

:-)

Hans Engnell sa...

Ja, jag såg det. Diggar honom!

Micke sa...

Folkvagn.