Det går att fråga sig vad som egentligen läggs i begreppet. Nog är det större än att bara handla om ett korkat förslag om att 15-åringar inte ska få tillgång till p-piller. I Sverige lever vi fortfarande i föreställningen om den fina, heliga sexualiteten som liksom ska tillåtas komma av sig själv. Inte för tidigt (för barn måste ju få vara barn!), utan precis lagom. Precis vid rätt tillfälle och med rätt person. Det ska ju vara fint.
Denna tämligen fyrkantiga bild av vad sexualitet är eller bör vara innebär att viljan att acceptera olikheter är mycket liten. Sex ska vara gratis, det är huvudkriteriet. Om du inte har någon större lust att lägga ned tid och energi på att få någon i säng utan känner för en smidig genväg, är du pervers, konstig och tragisk. Förmodligen är det något fel på dig och du bör söka hjälp. Eftersom sex ska vara gratis är det heller inte OK med kommersiell sex i form av sexshower eller pornografi. Nä, sex ska ju vara fint. Antalet sexklubbar i Sverige är för övrigt lätträknade och kvaliteten lär inte ens vara värd att nämna. Dessutom är porren och sexklubbarna objektifierande och därmed per automatik kränkande mot alla kvinnliga våp där ute som inte tror sig själva om mer än att storbystade damer på tidningsomslag eller vid strippstränger utgör idealet.
Håller du dig inom dessa givna ramar är du fortfarande inte helt accepterad. Nu är det upp till dig att hitta en partner att ha (kärleksfullt och jämställt!) sex med. Inget gruppknullande, om vi får be. Och inga fetischer. Undvik för allt i världen markanta åldersskillnader. Bliv vid din läst, det är allt bäst. En åldersskillnad på runt fem år är gränsfall, särskilt om du är man och hon är yngre än du (men detta beror också av vilket åldersspann ni befinner er i). Vid större åldersskillnader börjar vi prata gubbsjuka, kanske rent av pedofili om hon är under 20.
Det är också säkrast att ni inte är för olika utseendemässigt utan har samma etniska ursprung. Är pojkvännen eller flickvännen adopterad är det mer OK eftersom hon/han då inte är "importerad" i vuxen ålder. Att träffa tjejen eller killen i Kenya, Kina, Thailand eller Ukraina och ta med honom/henne till Sverige visar att du är tragisk som inte hittar någon partner här hemma och att du om du är man troligen är ute efter att utnyttja en stackars fattig kvinna (vi har väl sett både Jägarna och Beckfilmen Enslingen så vi vet ju hur män är).
Det är helt enkelt på denna moral som vårt samhälle i stort vilar i dag. Sverige slår sig för bröstet för att vi genomför stora Prideparader varje år, och det är väl gott och fint för de som gillar sådana spektakel. Men det säger mycket lite om hur toleranta vi egentligen är när det gäller sexuell avvikelse. Konkreta ting som sexköpslagen säger betydligt mer. Det går att göra stickprov ute i verkligheten också. Att exempelvis ta upp frågan om rätt till månggifte kan snabbt vara en stämningsdödare, tro mig. Månggifte är nämligen enligt vänsterfeministisk teori en kvinnofälla. Få skulle i ett socialt sammanhang våga säga emot eftersom det de facto finns gott om exempel på hur kvinnor blivit mer eller mindre rättslösa i en rad länder där månggifte praktiseras. Vad sådana fall i förtryckarregimer utan mänskliga rättigheter skulle ha för relevans i en rättsstat som Sverige förtäljer inte historien. Det är dessutom förbluffande att någon kan vilja inskränka den mänskliga rättigheten för alla att få leva med vem eller vilka man vill under frivilliga former bara för att det kan utnyttjas av vissa under vissa specifika omständgiheter. Rättigheter ska ju vara individuella.
Nä, sexuellt toleranta är vi knappast i Sverige. Men vi håller vår intolerans inom oss och låter lagstiftarna sköta skitgörat. Lagstiftarna får god hjälp inte minst av radikalfeministiska korsfarare som anser att allt vi gör inom hemmets fyra väggar är politiskt och att det därmed är politikens uppgift att diktera villkoren och sätta ramarna för hur vi ska leva i stort och smått (samt kristdemokratiska puckon som vill exportera vår svenska intolerans till utlandet). Och när lagarna väl kommit på plats tenderar debatten att snart dö ut, ty då finns det snart nya lagförslag att engagera sig i.
Jag välkomnar en diskussion om moralism, till och med från Aftonbladets sida. Men då får de allt försöka lite hårdare. P-piller eller inte p-piller till 15-åringar känns kort sagt som en rätt liten fråga om vi ska snacka moralism i Sverige.
Den svenska synden - mer dikt än verklighet.
2 kommentarer:
Jag tycker snarare att vanligt hederligt sex utan fetischistiska eller "kinky" inslag är nånting som börjar betraktas som konstigt och rentav fegt. "Man måste ju våga släppa loss lite". Att inte släppa loss är tydligen förkastligt. Och lite passionerad (tillfällig) otrohet kan helt klart passera (måste man så måste man). Och åldersskillnaden är bara ett problem om det är vanliga människor det handlar om. Björn Rosengren mfl. får mysa i rejäla fotoreportage istället. Min känsla är faktiskt att det är de som med störst frenesi kan anklaga andra för att vara pryda som styr bilden av sexualiteten i svensk media. Men det är klart, det ser naturligtvis inte likadant ut lagstiftningsmässigt och från myndigheternas sida. Dessutom har du rätt i det du säger om svenskar som sällskapar med utlänningar.
Åtta år yngre, icke-vit och direktimport. Inget gruppsex, inga piskor men gärna leksaker. Jag kommer inte till himlen.
Skicka en kommentar