Sverigedemokrater super och sjunger nidvisor om Olof Palme och drar olämpliga vitsar på en Tallinnkryssning. Folk upprörs och åter igen blir de kallade för nazister. Men egentligen är de bara tomtar.
Det säger en hel del om partiets representanter att de beter sig på det här sättet. Om det hade varit en grupp från ungdomsförbundet hade det varit en annan sak. Om SSU:are kan bajsa sönder de ställen de besöker kan väl SDU:are dra rasistiska vitsar och håna en mördad socialdemokratisk ledare. Att bete sig omoget är en sak när man är ung och aktiv i ett ungdomsförbund, det är vi nog många som har erfarenheter av. Men när ledaren för Sverigedemokraterna är med skapas ett löjets skimmer över hela partiet.
Man ska inte dra alltför stora växlar på att det sjöngs strofer ur en nazistisk kampsång (jag vet inte vilken det var) - det beror lite på hur det gjordes. Jag har exempelvis inte hört Stalinsången någon annan stans än bland libertarianer. Själv är jag rätt förtjust i många gamla tyska nazistiska kampsånger (men jag nöjer mig med att spela dem). Skillnaden är förstås att libertarianer inte riskerar att bli missförstådda eftersom vi aldrig haft något med rasister eller nazister att göra. Sverigedemokraterna är utan tvivel ett främlingsfientligt parti med en minst sagt solkig historia och tydliga kopplingar till rasistiska grupper.
Frågan är hur mycket detta påverkar partiets attraktionskraft. Jag kan tänka mig att många av partiets väljare inte tycker att rasistiska skämt eller nidsånger om Palme är särskilt anmärkningsvärda. Andra kommer att proteströsta på partiet ändå. Kalibers granskning av partiet kan dock knappast skada. Möjligheten att utmåla sig som martyrer och ohederligt behandlade minskar när sådana här beteenden kommer på band.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar