Reinfeldt - korkad eller bara omdömeslös?

"Så här mycket skit har jag ställt till med."

Man ska akta sig för att anklaga människor för att vara korkade, vi begår alla misstag och gör snedsteg utan att för den sakens skull vara ointelligenta. Men när det gäller Fredrik Reinfeldt har jag faktiskt börja undra. Feltrampen har börjat bli lite för många nu för att de ska gå att förklara bort. Om Reinfeldt inte är korkad så lider han i alla fall av bristande omdöme. Och det kommer att få hans regering utkastad i valet 2010.

Det första tecknet på bristande omdöme fick vi direkt när Reinfeldt läste upp listan på sina ministrar. Regeringen fick en marddrömsstart på grund av regeringschefens inkompetens vid utnämningen av flera svaga kort. Borelius vara en katastrof. Stegö Chiló var ett kul val, men föga realistiskt. (Dessutom är frågan vilken kulturpolitik hon egentligen kunnat driva eftersom moderaterna under den nuvarande kulturministern knappast skiljer sig från socialdemokraterna på området.)

Förändringen av moderaterna är ett annat exempel. Reinfeldt vill skära sig loss från ideologi och principer och göra moderaterna till ett maktparti med en fast väljarbas bland vanligt arbetande folk. Trots denna förändring, som bara har eskalerat sedan valsegern, lyckades inte nya moderaterna vinna en större andel arbetarväljare än vad Carl Bildt gjorde 1991. Reinfeldt har alltså drivit partiet långt vänsterut utan att lyckas vinna arbetarväljarnas hjärtan. Det är samma människor som röstar på partiet som tidigare, men frågan är hur länge de trogna kärnväljarna förblir trogna. Försvaret är nämligen ytterligare ett exempel. Moderaterna är ofattbart nog på väg att skrota en av sina absolut största profilfrågor: försvaret, landets säkerhet. Var går smärtgränsen för partiets väljarbas?

Affären med Ulrica Schenström visade också på omdömeslöshet, Reinfeldt tände för ovanlighetens skull till för ett ögonblick när medierna enligt honom grundlöst påstod att Schenström varit på örat. Det var media som fabricerade, ansåg han. Innan någon hann säga "klantskalle" hade vi det svart på vitt: Schenström hade visst druckit alkohol och blivit berusad. Reinfeldt var bortgjord.

Det hade blivit protester mot FRA-lagen oavsett hur regeringen valt att hantera frågan, men att blunda och räkna till hundra och hoppas att allt är bra när man öppnar ögonen har bara gjort att folk blivit ännu argare. Reinfeldt, som ska vara den lyssnande ledaren som alltid är redo att ompröva beslut, har uppträtt arrogant och i princip räckt finger åt hela svenska folket. Nu hoppas han att debatten ska lägga sig, att alla ska glömma och gå vidare. Ingen kommer att glömma, ingen kommer att gå vidare innan denna lag är uppriven.

De två första åren vid makten har Fredrik Reinfeldt upprepade gånger visat prov på dåligt omdöme, obefintlig fingertoppskänsla och usel krishanteringsförmåga. Det duger inte. Det behövs en radikal uppryckning om alliansen ska kunna vända det massiva opinionsunderläget och det förefaller alltmer osannolikt att vändningen kommer (och om alliansen får en gratischans, kommer de ens lyckas ta den?). Kanske har det nu så smått börjat gå upp för regeringen att chanserna att vinna nästa val blir mindre för varje vecka som går. Att vänstern skulle mobilisera mot regeringen var självklart. Men nu har alliansen inte bara vänsterväljarna emot sig - de har själva skapat gott om svikna borgerliga sympatisörer som ifrågasätter vitsen med att rösta på alliansen i nästa val. Framför allt har moderaterna genom FRA-lagen stött bort massor av potentiella unga väljare, väljare som politiskt bara har intresserat sig för FRA-frågan och inget annat.

Det finns gränser för hur mycket man kan förändra ett parti, hur många hjärtefrågor man kan trampa på och hur många fadäser man kan göra utan att det slår tillbaka. Då hjälper det inte ens att man har snälla hundögon.