fredag 2 maj 2008

De kallar sig demokrater

Alla frihetliga har nog stött på dem. De kallar sig demokrater men beter sig som vandaler. De är... vänsteraktivister. Personer som inte tror på yttrandefrihet utan mer än gärna saboterar andras demonstrationståg, klottrar och förstör. Ofta görs det förklätt till någon sorts antirasistisk kampmetod (ty alla som inte tillhör extremvänstern är förstås "rasister").

Den här gången är det CUF-stämman som har drabbats av inbrott och skadegörelse. Säkert inte helt oväntat eftersom deras stämma råkade hamna på första maj i år. Man blir ändå så trött. Och förbannad. Det verkar inte finnas någon ände för vänsteraktivisters intolerans mot människor med andra åsikter än de själva.

Nazisterna är åtminstone ärliga i sin retorik om att de inte tror på vare sig demokrati eller yttrandefrihet. När får vi se sådan ärlighet från vänsterhåll?

3 kommentarer:

Netzach sa...

"Nazisterna är åtminstone ärliga i sin retorik om att de inte tror på vare sig demokrati eller yttrandefrihet. När får vi se sådan ärlighet från vänsterhåll?"

Ha! Nationalsocialism är fortfarande vänster. Det är de som hittills haft bäst statsbetvingande, inklusive bäst resultat av, "solidaritet", trist bara att jag själv inte tror på att ändamålen någonsin helgar medlen. ;-)

Hans Engnell sa...

Det där är en evig diskussion som egentligen aldrig leder någonvart. Liberaler vill lasta nazismen på vänstersidan och socialisterna vill lasta det på högersidan. Ingen har i mina ögon rätt. Nationalsocialism är ett bisarrt hopkok av bl.a. konservativa och socialistiska idéer (en stark stat, privat äganderätt men samtidigt en kritik mot storfinansen, kritik mot kapitalismen men samtidigt ett vurmande för småföretagarens rätt, kamp mot fackföreningsrörelsen men samtidigt uppbyggande av ett eget alternativ osv...). Rasideologin och antisemitismen betraktar jag dock som de två bärande delarna av den tyska nationalsocialismen. Kanske är det nazismens förvirrade kaleidoskopiska framtoning som gör den så intressant.

Anonym sa...

På organet.se kan man ibland läsa artiklar om ett parti som kallar sig Solidariska Kommunistpartiet. Jag garvar så jag pissar på mig.