Bidrag till eliten

Aldrig har riksdagens inkomstgaranti kostat så mycket. Under 2011 betalades 63 miljoner ut till närmare 100 före detta riksdagsledamöter. Det är avdankade politiker som kan leva gott på skattebetalarnas pengar långt efter att de slutat sitt politiska uppdrag i den lagstiftande församlingen.

Inkomstgarantin är otillständig. Nu ska systemet ses över. Men det är högst osannolikt att det kommer att avskaffas eller ens skäras ned kraftigt. Globalt sett är de svenska politikernas förmåner blygsamma. Vi kommer därför få vänja oss vid att eliten fortsätter att smörja kråset.

Samtidigt som svenska folket bör jobba längre lever den politiska eliten på skattbetalarnas pengar även långt efter avslutat förtroendeuppdrag. Det finns inget som helst skäl för detta i dag. Riksdagspolitiker har möjlighet att bygga upp fantastiska kontaktnät som kan leda till nya jobb efter att riksdagsuppdraget är avslutat. Arbetslinjen bör gälla även politiker.

Riksdagsfallskärmen måste bort - och antalet mandatperioder som en ledamot kan sitta i rad i riksdagen kortas till två. Men inget av detta lär hända.

Kontantlös och hopplös

Att den digitala betalningen ska ersätta kontanterna har varit på tal länge. Våra kära sedlar och mynt har dock dröjt sig kvar.

I tider när USA vill ha våra bankuppgifter, företagen vill veta vad vi handlar för att kunna kunna rikta reklam till oss och Facebook kan sälja information om oss vidare, är det inte en helt tillfredsställande tanke att i framtiden inte kunna handla kontant. Frågan är egentligen större än så: hela vårt digitala liv riskerar att bli ett liv i skyltfönster. Allt vi gör kan skådas av andra, därför är det säkrast att vi inte bara avstår från att göra kriminella saker utan även undviker sådant som är pinsamt.

Bankerna har länge strävat efter att få bort kontanterna helt och hållet. För att slippa människor som vill betala sina fakturor i banken har de börjat ta ut hutlösa avgifter för varje betalning. Om du inte är kund i banken kan det kosta uppåt 150 kronor att betala en faktura.

Förutom att slippa kontanthanteringen tjänar bankerna dessutom väldigt bra på att vi betalar med kort. Kortinnehavare betalar en årsavgift, affärer betalar för varje transaktion och småbutiker ser därför inte gärna att vi betalar med kort vid småinköp.

Allt detta är ett led i en samhällsutveckling där medborgarna blir alltmer rättslösa och ställda utan valmöjlighet - men det är återkommande en diskussion som kräver en längre bloggpost än denna.

Ve den flitige

En miljon kronor på banken är tydligen det som enligt en undersökning krävs för att man ska betraktas som rik i folks ögon.

Det enklaste sättet att bli rik på är att välja rätt föräldrar så att man en vacker dag kan få ärva deras förmögenhet. En annan smidig väg är att skrapa rätt Trisslott eller satsa på rätt fyrbenta djur på travbanan. Då kan man också dra in en del pengar. I våra grannländer tror fler på möjligheten att arbeta sig till mer pengar än på arv och tur i spel. I Sverige är det dock fortfarande svårt att bli rik på vanligt hederligt arbete.

Jobbskatteavdraget är den största frihetsreformen som den borgerliga regeringen har stått för. Den har varit viktig på flera plan. Dels har den förstås gjort livet enklare för miljoner löntagare eftersom det givit oss betydligt mer pengar kvar efter skatt och därmed bättre handlingsutrymme i vardagen. Genom detta har den också förändrat synen på skattesänkningar i Sverige. I det senaste valet var Socialdemokraterna för första gången på defensiven i skattefrågan. Skattehöjning, inte skattesänkning, blev ett hotfullt begrepp. Mona Sahlin gick därmed till val med en skattesänkning som största utgiftspost. Denna förändrade verklighet har nu partiet och Håkan Juholt att förhålla sig till.

Mycket återstår dock att göra för att öka människors makt över den egna ekonomin, vilket illustreras av ovannämnda undersökning. Det finns fortfarande en ohälsosam syn på pengar och rikedom i Sverige. Lönespridningen är fortfarande väldigt begränsad, de flesta lever på inkomster som gör att de kan leva bra liv men som inte erbjuder något extensivt sparande. Bor man i Stockholm är det dessutom både dyrare att bo och att äta. Föga förvånande anser svenska folket att du i huvudstaden behöver två miljoner på banken för att anses rik.

Anne Wibble sade en gång att alla borde ha en årslön på banken. Det är en fin målsättning. Men då måste skatten ned ytterligare. Det måste löna sig ännu mer att arbeta och anstränga sig. Om alla vill spara så mycket pengar på banken eller ej är naturligtvis upp till var och en. Men fler borde i alla fall få chansen.

Dagens feministproblem

Först någon toka som, mot bakgrund av Evert Taubes sång "Flickan i Havanna", reagerar mot att Riksbanken valt att sätta Taubes porträtt på den nya 50-lappen. Och nu kritiserar Liberala (sic) kvinnors ordförande Bonnie Bernström att det är män och inte kvinnor på sedlarnas högre valörer. De sex nya sedlarna blir, sett i könsfördelning, lika med 1 250 kr män och 620 kr kvinnor. "Symboliskt jämställdhetsvärde" kallar Bernström det. Världssvälten sattes plötsligt i perspektiv.

Dagens i-landsproblem har blivit dagens feministproblem.

Dagens fåntratt

Sverige ska få nya sedlar. Det dröjer visserligen några år men redan i dag offentliggjorde Riksbanken vilka storheter som får äran att pryda allt från 20-kronorssedel till tusenlapp. Det är en studie i politisk och kulturell korrekthet. Dag Hammarskjöld (politiskt korrekt), Birgit Nilsson (kulturellt korrekt), Ingmar Bergman (dito) och slutligen Greta Garbo, Evert Taube och Astrid Lindgren (i stället för Nobelpris?). Jag kan hålla med Herman Lindqvist om att det är en smula populistiskt. Framför allt tråkigt.

Som ett försenat första april-skämt tycker en knäppfeminist att det är en skandal att Taube får pryda 50-kronorssedeln eftersom han ju skrev sången "Flickan i Havanna". Ska vi legitimera sexturism, liksom?

Ibland vet idiotin inga som helst gränser...