Sådan är socialismen

Är det något som socialismen ständigt visar sig bäst på är det ekonomiskt vanstyre, politiskt förtryck och att skapa brödköer.

Nu händer det i Venezuela, vänsterns mönsterstat. Och ingen kan väl vara det minsta förvånad.

Fåntratten är död

Så dog han då slutligen, Hugo Chávez. Latinamerikas mest paranoide man.

Det är en stor nyhet i svenska medier. Somliga kallar honom rent av för frihetshjälte. Från vänsterkanten har han betraktats som en stark ledare som vågat stå upp mot USA (läs: tugga fradga och kasta ur sig konspirationsteorier). För oss övriga har Chávez mest varit en clown, om än en maktfullkomlig sådan.

Chávez död kommer sannolikt inte innebära något konkret på kort sikt. Vicepresidenten Nicolas Maduro tar över och valet vanns så sent som i höstas. Men på några års sikt finns nu chansen till verklig förändring i Venezuela.

Robert Mugabe, Mahmoud Ahmadinejad och Alexandr Lukasjenko får hitta en ny lekkompis.

Chávez stiger tillbaka?

I oktober återvaldes Venezuelas vänsterextremistiske president Hugo Chávez för ännu en mandatperiod. Nu pratar han för första gången om att han kanske inte återvänder till makten.

Cancern har kommit tillbaka och Chávez nämner vicepresident Nicolás Maduro som sin eventuella efterträdare. Maduro kommer därefter behöva ställa upp i och vinna ett omval för att bli landets president.

Tidigare har den socialistiske USA-hataren bedyrat att kampen mot cancern var vunnen. Att Chávez öppnar för att inte ha inte kommer tillbaka är något nytt.

Vad skulle detta att betyda för Venezuela? Chávez blev återvald med klart mindre marginal senast än tidigare. Med Maduro som kandidat i ett nyval har oppositionen förmodligen en ännu bättre chans att vinna. Chansen till ett maktskifte kan plötsligt finnas inom räckhåll trots oppositionens valförlust i oktober.

Knäppisar

Trots att Sydkorea hållit en låg profil och bland annat släckte ljusen vid gränsen till grannen i norr av respekt för den käre ledarens död går den nordkoreanska regimen till svavelosande angrepp.

Nordkoreas ledning lovar "de sydkoreanska marionetterna" att den rådande politiken ligger fast. Någon förändring är inte att vänta. Detta görs sannolikt i hopp om att få slut på alla spekulationer om vad den övervintrade julgrisen Kim Jong-Un kan tänkas åstadkomma nu när pappa Kim är död och begravd.

Samtidigt kan vi konstatera att Hugo Chávez är lika knäpp som vanligt. Nu skyller han flera latinamerikanska ledares cancer på USA.

Det är något speciellt med paranoida vänsterregimer...

Vänsterns smak för fel ledare

"Det händer spännande saker i Venezuela. Landet håller på att införa sex timmars arbetsdag. Företag tas över av dem som jobbar där. Privata radiostationer görs om till närradio. En typ av socialism som inte bara handlar om statligt ägande, utan om försök till direktdemokrati."

Det är en famös omskrivning av begreppet demokrati som vänsterextremisten Kajsa Ekis Ekman gör när hon hyllar Hugo Chávez' Venezuela och samtidigt ondgör sig över svensk medias rapportering därifrån. Ekis Ekman skulle med all säkerhet ha klagat över "snedvriden" rapportering om Östtyskland också när det begav sig. Ur vänsterglasögonen får vanligt folk helt stå tillbaka och hålla tyst när den socialistiska staten expanderar. När det regnar blir man våt. Ekis Ekman ser uppenbarligen inga som helst problem med att privata företag förstatligas, att privata medieföretag stängs ned samtidigt som Chávez själv har dagliga "samtal" med befolkningen. I timmar.

Venezuela är så långt ifrån en normal demokratisk stat man kan komma utan att kalla det en diktatur. Ty att kalla Hugo Chávez för en diktator är inte riktigt rätt. Han är folkvald och även det senaste valet förefaller ha varit godkänt enligt internationella normer. Däremot är utvecklingen i Venezuela klart oroande för alla med demokratiska värderingar. Chávez personliga maktbehov styr hur landets utvecklas. Åter igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, faller vänstern i gropen. De hyllar en persons maktanspråk och kallar det "demokrati". Det är en ren parodi.

Ekis Ekman har rätt i en sak och det är svenska mediers tendens att fokusera på detaljer i stället för att göra kvalificerade analyser av helheten. Men det gäller inte endast rapporter från vänsterparadiset Venezuela utan all utrikesrapportering. Det gäller Kina, Ryssland och USA. Och det gäller i synnerhet den så kallade EU-bevakningen, som är under all kritik.

Med demokratiska värderingar som förbrödrar.

Venezuela nobbar Chávez galenskaper

Opinionsundersökningarna hade hintat om det, men det kändes ändå lite oväntat att den hyllade knäppsocialisten Hugo Chávez skulle åka på pisk i folkomröstningen i Venezuela. Chávez ville driva igenom ett helt paket av förändringar, bland annat förlängd mandatperiod, avskaffande av riksbankens oberoende, avskaffad gräns för hur många mandatperioder presidenten kan omväljas samt att inte längre göra privat ägande till en rättighet. Det blev en knapp seger för nejsidan, men likafullt en seger

Det är en tydlig markering från folket i Venezuela att nobba presidentens försök att göra landet till en socialistisk stat. Nu återstår att se hur Chávez reagerar och agerar framgent. Kommer han att försöka genomföra dessa förändringar ändå, steg för steg? Venezuela har redan hunnit ganska långt på det sluttande planet.

Venezuela firar i dag. I Ryssland gick det dessvärre inte lika bra...