Lyssna på denna oprofessionalism från ett av CNN:s största affischnamn och lyssna också till hur en lugn och saklig Daniel Hannan plattar till henne.
Christiane Amanpour är både dåligt påläst och för emotionellt engagerad i ämnet. Precis som en vanlig svensk journalist, med andra ord. Och kanske en i synnerhet.
13 kommentarer:
Karriär-reporter-kvinnan verkar liksom omottaglig, helt förblindad av sina egna fördomar och samtidigt låter hon hellre programmet haverera än att motparten får en syl i vädret.
..för då kan ju bubblan spricka.
F.ö. samma problem i public service: gapig aktivism viktigare än balans och kompetens i meritförteckningen vid anställningarna uppenbarligen.
Häpnadsväckande!
...och vi ser det ju faktiskt dagligen i SVT och hör det på SR....
Fast CNN har väl till skillnad ALDRIG påstått sig vara opartiska och objektiva?
Jag har dålig koll på vad Hannan sagt och inte sagt under kampanjen, men det han säger här rimmar i alla fall väldigt illa med vad britterna tror att de röstat för. Och det är faktiskt en rimlig fråga att ta upp.
Endera har "leave"-sidan lovat mer än de kan hålla eller också har folket inte förstått vad de röstat om. I det senare fallet är det tveksamt vilken legitimitet en sådan folkomröstning har. Inom konsumenträtten hade ett sådant avtal varit ogiltigt i båda fallen.
Endera har "leave"-sidan lovat mer än de kan hålla eller också har folket inte förstått vad de röstat om.
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att i en folkomröstning av detta slag finns det inte enhetliga sidor som står mot varandra. Det fanns inte EN Leave-kampanj utan flera (Leave lockade ju allt ifrån BNP till Labour). Jämför med den svenska euroomröstningen där nejsidan innehöll allt ifrån socialister till libertarianer. Argumenten var givetvis inte desamma. Därför är det ohederligt av Amanpour att kleta saker på Daniel Hannan som han aldrig har hävdat ur SITT perspektiv på EU.
Kloka ord där...
"Matchen mot Island må ha varit den mest pinsamma fotbollsförlusten för England på mycket länge, men efterspelet till folkomröstningen om EU är redan något av det mest pinsamma politiska spel som har skådats på de brittiska öarna. Storbritannien just nu är ledarlöst, utan plan och styrt av ett intrigerande konservativt kompisgäng. Tjoho."
Så skriver Aftonbladets Katrine Marçal insiktsfullt i dag.
Men vann verkligen Sverige EM som det var bestämt?
Leder verkligen samarbetsregeringen Sverige?
Styrs inte S av intrigerande Socialdemokrater för tro och solidaritet med minst lika besvärande kopplingar som någonsin en Mehmet Kaplan?
Det intrigerande kompisgänget i MP är väl tydligare än någonsin efter alla brutna löften där MILJÖN bytts ut mot MAKTEN.
Fast det vore för mycket begärt att Katrine Marçal kunde se det.
Hon jobbar ju på Aftonbladet där blindhet, eller åtmindstone en lagom dos närsynthet, premieras för den goda sakens skull.
Varför gå med på en interview med någon som inte låter en svara utan avbryter med att upprepa en anklagelse utan att tillåta ett svar? När CNN startade så hade de en medveten balans mellan konservativa och liberals. Den sista av de konservativa fick sluta för några år sedan. Idag är det Fox News som försöker balansera konservativa och liberals. Konkurenterna tycker uppriktigt att det är obalanserat.
Det är märkvärdigt hur inbäddade ledande amerikanska journalister verkar vara i det demokratiska partiets ledarskikt. Amanpours make var vise utrikesminister under Albright och är nu nyhetsankare i Sky. Vi kan jämföra med Mika Brzezinski på MSNBC vars en bror är ambassadör i Stockholm, den andra före detta vise försvarsminister med ansvar för NATO-frågor och rådgivare till Ukrainas nya regering och Mikas far var Carters säkerhetspolitiska rådgivare. Hennes farfar var Polens sista ambassadör till Nazityskland tills tyskarna invaderade. Vår värld är ibland påfallande liten.
Det fanns inte EN Leave-kampanj utan flera
Visst. Och de vann. Allihop.
Tycker du verkligen inte att det behöver diskuteras?
Jag hör ofta "argumentet" från SD-anhängare att Sverige måste gå ur EU så att det kommer färre negrer till Sverige. Och, visst. SD vill ha färre negrer, och de vill gå ur EU. Mig veterligen har de dock aldrig påstått att det ena skulle följa av det andra, vilket vore direkt ohederligt, men de behöver heller inte göra det. Dåligt insatta, men allmänt missnöjda, väljare gör väldigt gärna sådana kopplingar helt på egen hand. Och det förefaller vara precis vad som skedde i Storbritannien.
Efter vår EMU-omröstning uppgav de flesta tillfrågade nej-röstarna i någon undersökning efteråt att den främsta anledningen till deras val var att det "skulle bli så komplicerat med två valutor". Det fanns definitivt ingen nej-kampanj som påstod något sådant.
Jag har svårt att tänka mig enklare frågor att folkomrösta om. Endera byter Sverige valuta eller också gör man det inte. Endera lämnar Storbritannien EU-samarbetet eller också gör man det inte. Om folk inte kan ta ställning i frågor med två så tydliga alternativ utan att blanda in rena fantasier så är det ett starkt argument för att tänka om den allmänna rösträtten. Det är definitivt ett underkännande av folkomröstningar som beslutsmetod.
Dåligt insatta, men allmänt missnöjda, väljare gör väldigt gärna sådana kopplingar helt på egen hand.
Detta sker ju i varenda jäkla riksdagsval också. Väljare läser själva in vad de vill i partiernas budskap, de sitter inte och jämför budgetalternativen sida vid sida, de röstar ofta efter känsla. Det är därför regeringar som har skött ekonomin väldigt bra kan kickas ut med buller och bång av missnöjda väljare som *känner* att ekonomin inte går så bra.
Ditt resonemang underkänner egentligen parlamentsval som demokratiskt verktyg.
Ditt resonemang underkänner egentligen parlamentsval som demokratiskt verktyg.
Framförallt folkomröstningar. Parlamentsval fungerar lite bättre, då man där väljer de företrädare man har störst förtroende för. Dessa företrädare får sedan lösa de frågor som uppkommer under mandatperioden i enlighet med de idéer och principer respektive partiprogram föreskriver. Eller åtminstone hävda dessa principer in i det längsta i förhandlingar med de andra partiernas företrädare.
Men det är klart att det alltid är ett problem om väljarna upplever att de får något annat än vad de tror sig ha röstat för. Om detta beror på svikna (eller helt orealistiska) vallöften, är tanken att det skall straffa sig i nästa val. Om det däremot beror på att väljarna inte förstått vad de röstat på, så hotar det mycket riktigt hela det demokratiska styrelseskicket.
...men, om jag får lägga mig i replikskiftet så har personer i ledande ställning och det produktiva folket olika var för sig rationella intressen. EU ser olika ut om man betalar för härligheten som brittisk hantverkare eller privattjänsteman eller om man kommer i åtnjutande av dess utbetalningar som jordägare. Den som får mest är visst hovet.
Makt har en annan och ljusare färg på ovansidan en sedd underifrån. Är man en person som kan komma ifråga för dess extravaganta sinekurer, som Cameron var fram till för ett par dagar sedan, så krävs det en hel del ärlighet för att inte blunda för det brittiska småfolkets intressen när det enda de får ut av eurokraterna är tvånget att lyda utlänningar de inte valt och som inte kan bytas ut eller ställas till ansvar för sina misslyckanden.
Våra egna partiledare, ministrar, de viktigaste makthavarna i media har har gemensamma intressen gent emot dem de härskar över men dessa är knappast gemensamma med dem som betalar deras löner. När DN anklagar folk för oförstånd så är det bara ett uttryck för DNs bristande förståelse för detta. DN har länge varit ganska öppna med att de föraktar folket trots att de allra flesta är långt klokare och kunnigare än en redaktör.
Det brittiska folket visste vad de gjorde när de återställde sin oberoende. Den för vilken detta inte är omedelbart uppenbart bör fråga sig hur många indier idag som vill se sitt land styras från London av personer valda av ett annat folk. Knappast någon är min gissning.
Den stora fördelen med en rent parlamentarisk demokrati är att den blir billigare, för den som ska muta makten, eftersom den är mer koncentrerad.
En politiker idag har inte någon annan ideologi än att gynna sig själv, och om man har minsta lilla problem med att titta se någon rakt i ögonen och ljuga, eller överhuvudtaget belastas av någon skam kring att på kommando leverera rent patetiska självmotsägelser och dumheter, då blir man inte ens kallad till intervjun.
När vår fd Statsminister kort efter avgång belönas rikligt av amerikanska storbanker för utförd tjänst, då vet man att landet är illa ute. Och ännu mer skrämmande är att vi förmodligen inte fått se hela tjänstens leverans än.
I andra nyheter så fick Margot Wallström nu sin suktade plats i FNs råd för hycklande utspel. Det ska bli obehagligt att se vad hon låtit oss betala för den.
Skicka en kommentar