Sex som ämne engagerar. Det sätter människors känslor i gungning och skapar starka åsikter. Sällan har folk så nära till utbrott och invektiv som när prostitution diskuteras.
När jag inför min uppsats, som skulle bli en komparativ studie om sexköpslagslagstiftning i Sverige och Thailand men av tidsskäl endast fokuserade på svenska sexarbetare, intervjuade sexsäljare och sexturister i Thailand slogs jag av två saker. Dels att sexsäljarna hade en betydligt mer entreprenöriell syn på sitt arbete än jag hade väntat mig, dels att köparna inte alls var några monster.
Båda dessa slutsatser går stick i stäv med den allmänt accepterade inställningen till sexhandel. I den officiella uppfattningen är nämligen säljaren ett offer och köparen är samvetslös knöl. Dessa finns naturligtvis också, och jag vill inte påstå att mitt lilla urval av intervjuer på något sätt är representativa för alla. Däremot finns det gott om material att tillgå för den som är intresserad, inte minst i gamla offentliga utredningar där åtminstone säljarna kommit till tals.
Frida Svensson står i Svenska Dagbladet upp för den traditionella och allmänt accepterade hållningen när hon beskriver hur en kvinna luras in i sexhandel och tvingas kvar. Denna bild görs (åter igen!) representativ för all sexhandel. Det är så falskt, det är så fel.
"Prostitution och sexhandel är en utsatthet som inte hade funnits om det inte var för sexköparna och deras pengar", skriver Svensson. Detta är ett tröttsamt upprepat mantra i svensk debatt. Sätter vi bara dit köparna och därmed stryper efterfrågan, så kommer all sexhandel att dö ut, lyder idén. Så är det förstås inte, och denna enkla förklaringsmodell tar heller inte hänsyn till de olika sorters sexhandel som finns.
Dels finns det sexsäljare som gör det av spänning, kanske håller på i några månader och sedan lägger av. Dels finns det säljare som gör det för att dryga ut sin inkomst ("sätta guldkant på tillvaron", som en svensk sexarbetare som jag intervjuade uttryckte saken). Dessa deltidssexsäljare pratas det väldigt sällan om. De finns knappast i debatten.
Därutöver finns det givetvis människor som säljer sexuella tjänster för att de är i desperat behov av pengar för att finansiera ett missbruk, betala skulder eller annat. En ytterligare grupp är den som är direkt utsatt för människohandel. Det är denna sistnämnda grupp som vi måste försöka stödja och hjälpa och där de inblandade ska hittas och straffas.
Det bästa sättet att bekämpa den sorts sexhandel som skadar människor och förstör liv är att satsa polisiära resurser på människohandeln och att bekämpa fattigdom. Men vi ska aldrig lägga oss i vad vuxna människor väljer för sätt att försörja sig eller "sätta guldkant på tillvaron" om de inte är tvingade till det.
Inte heller den som är fattig och fattar beslutet att under en tid sälja sex för att försörja sig och sin familj ska vi se ned på. Att se ned på denna person, kalla henne/honom för ett offer, är att frånta personen i fråga en egen vilja och en egen förmåga att fatta det beslut personen i just den situationen anser är det bästa. Vilka är vi att överpröva detta?
"Värdet av en kvinnas kropp och egna vilja ska inte kunna mätas i pengar", skriver Frida Svensson och sätter därmed ned foten mot all sexhandel. I sitt enkla ställningstagande visar hon att hon inte förstår, eller vill se, komplexiteten i företeelsen sexarbete.
Moraliska pekpinnar passar bättre i ett välmående medelklasshem på Södermalm i Stockholm än i Isaan-provinsen i Thailand. Men de är onekligen ganska typiska för hur den svenska diskursen ser ut.
Hur mycket Frida Svensson egentligen bryr sig om den enskilda kvinnans livsval, i synnerhet om hon skulle välja "fel", går att ifrågasätta. I slutändan handlar det mesta om moralism och gränser för den egna moralen, inte om andra människors rätt att faktiskt välja.
17 kommentarer:
Hej.
Hans, där du använder hela målarlådan med alla tillgängliga färger och nyanser, ligger det i den moderna moralismens intresse att endast använda svart (då pannån är vit). Därav den förbryllade ton jag tycker mig utläsa i din text.
Visst spänner spektrumet från ren tortyrliknande slavhandel till den efterfrågade specialisten, och om vi kunnat bli eniga med feministiska radikaler och liknande om att eliminera lidande och nöd, utan att fastna i moraliserande om människors val, om jag skall få byta sexuella tjänster mot pengar och liknande, så hade mycket varit vunnet. Tyvärr tror jag att den starka huvud-ådran av ideologisk renlärighet omöjliggör detta; tillåter man sig nyanser rubbas ens sätt att förstå världen och de flesta av oss orkar inte tänka i stora komplexa (retro)föränderliga mönster hela tiden.
Enkelt uttryckt ligger det i vår natur att tänka enkelt: ormar är farliga, hundar bits, och så vidare. Det är ett aktivt val och en medveten kamp man måste föra med sig själv för att bli blint dogmatisk och även för att kunna utvecklas - alla politiska och religiösa perspektiv är lika riskabla med sina färdiga patentlösningar.
Det jag ser som ett sätt att nå vidare i just den här frågan är inte opinionsbildning utan att ta kampen in på radikalernas planhalva, och att göra detta med påståenden grundade i empiri. Inte helt lätt, men vi kan alla göra vårt lilla genom att helt enkelt säga emot när den mest högljudda paladinen i bekantskapskretsen eller på jobbet startar sin tirad om dagens kränkthet: "Hur vet du det? Varifrån kommer dina fakta?" samt utpekande av för gemene man orimliga konsekvenser.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
I Sverige är vi mycket för att bestämma hur verkligheten ser ut utifrån den gemensamma värdegrunden vi alla bekänner oss till.Man kan säga att vi följer kartan.
På det sättet kan vi fortsätta våra liv och veta att det är vi som har rätt och dom andra som har...
Den Nya Zeeländska modellen skall tydligen vara väldigt uppskattad av sexarbetarna och dessutom är den tydligen effektiv i kampen mot trafficking.
Prostitution är ett ordningsproblem. Där du har horor får du även knark, svartarbete, organiserad kriminalitet, nedskräpning, klotter - allt möjligt mög kort sagt. Om det är någon som horar i all stillhet i sitt hus är det ingen som blir störd. Men man ska fortfarande bibehålla tabut kring prostitution, för det är extremt osannolikt att någon klarar av att sälja sex utan att skada sig själv. (Troligtvis mer än om man knarkar faktiskt. Många fysiska skador som man ådrar sig genom narkotikabruk läker ut.)
Att upprätthålla tabu och stigmatisering är enbart cyniskt. Det hjälper ingen. Däremot tror jag på den nyazeeländska modell som nämns ovan med fokus på hälsa. Självklart ska den som vill sluta få hjälp med det, men vi ska inte jaga vanliga sexköpare utan lägga all kraft på att sätta ditt människohandlare och att förbättra sexarbetarnas villkor.
Varför skulle det vara ett ordningsproblem? Att personer sexarbetar för droger beror ju på att dessa inte kan köpas legalt/förskrivas av läkare! I en välfungerande marknadsekonomi kan en attraktiv person sälja sexuella tjänster och således slå mynt av komparativa fördelar (tex kan ju personen vara korkad). Varför skulle det vara ett självskadebeteende? Alexander Bard med flera års erfarenhet hävdar ju att sexarbetesjobbet är det intressantaste yrke han haft!
Tja, varför inte köra den nya zeeländska modellen, världens äldsta eller näst äldsta yrke försvinner inte så lätt.
Den här meningen blev nog fel: "köparen ett offer och köparen är samvetslös knöl".
Den här meningen blev nog fel: "köparen ett offer och köparen är samvetslös knöl".
Japp. Ändrat. Tack för att du är uppmärksam.
Ser ingen nödvändig motsättning
Lite dålig stämning i riksdagen när gap-vänstern flyttar in med sedvanliga metoder.
Talmannen såg INTE road ut.
Nä, sånt där vill vi bara se på Åkessons torgmöten och när pensionärs-nazisterna i Folkets Demonstration träffas.Inte i riksdagen!
Det måste väl ändå gap-vänstern fatta?
Sexhandelns problematik liknar drogproblematiken. Kriminalisering, i det förstnämnda fallet enbart av köparen, men en kraftig social stigmatisering av säljaren, har enbart lämnat fritt spelrum åt kriminella intressen.
Vad samtyckande vuxna ägnar sig åt, ska inte samhället lägga näsan i blöt i.
Svenska folket har dock i sann luthersk anda mycket glädje av morallagarna ty med dem kan man spegla sig själv som mycket fromm och dygdig, ja en stor del av gemene svensks stolthet och självkänsla (särskilt om man inte har råd med en rolex på armen) ligger nog i att öppet kunna ta avstånd från de smutsiga..
Jag är så trött på svensk medias och svenska politikers moralfascism. Låt folk knulla ifred så länge de är myndiga och det sker frivilligt.
Skillnaden mellan semesterkärlek på en turistort vid Medelhavet och som turist i Thailand kan övergripande beskrivas så här:
I Thailand är tjejen nykter och du behöver inte bjuda på drinkar, däremot förväntas du bekosta tjejens shopping och gärna bjuda hennes vänner eller familj på någon form av matservering.
Vid Medelhavet är tjejen onykter och vill bli bjuden på drinkar, men betalar själv för sina inköp.
I övrigt är tjejerna i Thailand omtänksamma, glada och pigga. Medan de tjejer du hittar på Medelhavets turistorter ofta är egotrippade, fulla eller bakfulla och de klagar gärna på sin tillvaro.
Lotta: om det är gatusäljarna som stör dig så går det alldeles utmärkt för en kommun att upprätta lokala ordningsstadgor som t.ex. förbjuder sexhandel på en viss plats. Det är mycket bättre än att förbjuda allting.
Hans, bra skrivet. Jag blir oerhört provocerad av Frida Svenssons sätt att uttrycka sig. Jag har själv betalat för en stund med en eskort. Dom pengar jag lämnade över var INTE mitt sätt att sätta ett pris på henne som människa eller värdera henne i pengar. Det var helt enkelt det värde som hon själv satt på den tjänst hon sålde, inget annat. Om Svensson skulle träffat henne är jag för övrigt övertygad om att hon blivit förvånad. En helt vanlig svensk tjej, nånstans 20-25 ungefär. Universitetsstudent. Söt, med axellångt blont hår. Socialt begåvad. Utstrålade vitalitet och livsglädje så vitt jag kunde se, och jag behandlade henne med den största respekt. Men denna bild finns knappt i den svenska debatten. Det är tur att det åtminstone finns bloggar som denna så att jag kan ventilera lite :)
Troligen kom sexköpslagen till som en olycklig kombination av samhällets oförmåga att hjälpa narkomaner ur sitt missbruk och en önskan från kvinnorörelsen att få tillgång till fler män.
Jag ser problemet som att ingen skall behöva prostituera sig, men anser att detta inte skall innebära att vi förbjuder sexköp av prostituerade som frivilligt valt detta utan direkt eller indirekt tvång.
Skicka en kommentar