För andra gången på kort tid samsände dansk och svensk TV Debatt för att diskutera en fråga i vilken våra folk skiljer oss åt anmärkningsvärt mycket. Då var det migrationspolitiken, nu var det synen på feminism och jämställdhet.
Sveriges Television och Danmarks radio har låtit undersöka svenskars och danskars inställning till feminism, till barnuppfostran utifrån kön och så vidare. I alla frågor är svenskar mer vänster, mer feministiska.
Precis som när Henrik Arnstad, Sveriges egen byfåne, fick representera landet förra gången, skickades en annan icke-representativ person nu: Veronica Palm. Det är som om SVT har ansträngt sig för att hitta personer som ska få Sverige att se extremt och konstigt ut inför danska folket.
Veronica Palm gick på autopilot. Hon medgav att hon "inte förstod" och lyssnade inte ens till motdebattören Jan E Jörgensens åsikter, i synnerhet inte när han påpekade att "feminister talar gärna om samhällets topp men aldrig om samhällets botten."
Just så är det. Feministerna är inte ett dugg intresserade av att utjämna könsskillnaderna inom sophanteringsbranschen eller bland arbetare på vägbyggen. Nej, det är styrelserummen de är intresserade av. De slåss gärna för kvinnor som blivit slagna av sina män men struntar blankt i att det är flest män som är hemlösa. Eller att fler män begår självmord.
Jag insåg innan jag bytte kanal att jag är betydligt mer dansk än svensk i dessa frågor. Palms syn på människor som en del av en grupp, inte som individer, är direkt äcklande. Det blir förstås särskilt märkligt när samma personer som strider för minoriteters rätt att få "vara sig själva" samtidigt skuldbelägger män som grupp och har ett kollektivistiskt synsätt på samhället och människan.
Vi är människor. Vi är komplexa. Vi gör olika val i livet. Om fler män än kvinnor vill bli brandmän, vad är problemet? Män och kvinnor kan göra olika prioriteringar, vilket även kan mätas på gruppnivå. Det betyder inte att en grupp är diskriminerad eller privilegierad. Det betyder att vi har en fri vilja att göra egna val.
Den liberala danska synen på sex är ännu en fråga där vårt grannland har en rimligare och mindre obstinat hållning.
Migrationspolitiken, sexköpslagen, föräldraförsäkringen, radikalfeminismens genomslag - Sverige är extremt på många sätt. Det är dags att sluta se omvärlden som konstig. Det är faktiskt i hög grad Sverige som är konstigt.
23 kommentarer:
Hej.
I Danmark talas det om Sverige. Ofta inramat som att man bör titta på Sverige som varnande exempel på vart god-hets politiken leder. Vi är mångkulturrasismen och öppna gränser-politikens logiska konsekvens realiserad. Det vet inte bara Danmark. Den växande opinionen i Tyskland, Frankrike och Storbritannien ser vad som både hänt, vad som händer, och vad som kommer att hända här.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Arvet från Vasa och Luther sätter sina spår.
Ja vad är problemet med att fler män skulle vilja bli brandmän än kvinnor? Inget alls utom för de där skenheliga hycklarna som i princip hävdar att kvinnor inte vill därför att de inte får för patriarkatet och /eller strukturer. Det är ett omyndigförklarande av kvinnor.
Vidare ser jag inte heller något problem med att män tenderar att klara de fysiska kraven (håller visst på att uppluckras ... tyvärr) bättre än kvinnor. Så råkar biologin slå.
Det finns rätt många feminister därute som borde ta och prova på riktiga fystest (originalen) och säga sedan vad de tror om sin förmåga och vad som krävs i träning för att klara testen. Gäller även manliga feminister. Även dessa lär misslyckas och tas ned ett par pinnhål.
/Kvinna
Veronica Palm är socialist och därför är det inte alls konstigt att hon ser människor som grupper istället för individer.
"Migrationspolitiken, sexköpslagen, föräldraförsäkringen, radikalfeminismens genomslag - Sverige är extremt på många sätt. Det är dags att sluta se omvärlden som konstig. Det är faktiskt i hög grad Sverige som är konstigt."
Ja, det är dagens sanning.
Danmark är på många sätt ett verkligt mellanland i Europa. Ingenting är extremt om man jämför med övriga Europa. Det är välfungerande och ganska rikt men står inte ut på något sätt. Vad gäller migrationspolitik har man också länge varit ett väldigt normalt västland. Att just detta land utmålas som ondskans högborg och högerextremismens hemland säger betydligt mer om Sverige än om Danmark.
Jag brukar försöka att läsa Jyllands Posten då och då och det är minst sagt slående hur mycket högre nivån är på debatten i Danmark, jämfört med Sverige. JP håller samma klass som de seriösa tyska och brittiska tidningarna. De svenska motsvarigheterna, DN och SvD, är direkt tragiska pamfletter.
Den svenska "eliten" påminner mest om någon tokig kult. Kan inget, vet inget, men är likväl totalt övertygade om att man besitter den enda sanningen. Dessutom blir de direkt aggressiva om de ifrågasätts.
Det är väl som vanligt, man vill ha konflikt och väljer ut personer som är extrema för att det ska bli "bra TV" (på svenska sidan) Debatten är i sak helt ointressant det är mer av en freakshow.
Tanken om att kön bara är en "social konstruktion" är befängd. Vi är olika och det bekräftas i stuide efter studie. Män är mer vålds- och riskbenägna och når oftare topp-positioner, men blir även oftare utslagna (som grupp betraktad).
Ett effektivt sätt - för vardagsdrabbade män drabbade av feninistiska jämställdhetskrav från sin partner - att i praktisk mening ta kål på 50/50-delningskrav är motförslag: "Ok, jag städar, diskar, lagar mat varannan vecka. Och vi delar också lika på däcksbyte bilen, gräsklippning, och snöskottning". Räcker för att torpedera feministtjafs, beprövad metod.
För mig är det uppenbart att den svenska femnistdebatten bland annat syftar till att försörja en grupp elitistiska proffstyckare, hjälp för ensamstående karriäristiska kvinnor och en fråga som alltid kan tas upp när andra frågor är obekväma att diskutera. Men vill feministerna hjälpa "vanliga" kvinnor?
Låt mig börja med hur den svenska feminismen stöder, ofta ensamstående, karriärkvinnor. Det har blivit näst intill obligatoriskt att lämna in småbarn på dagis i mycket tidig ålder. Detta trots att barn och föräldrar ofta måste stanna hemma pga sjukdom de första åren barnen är på dagis. Det hade säkerligen varit mera praktiskt för alla om en förälder varit hemma med barnet under en längre tid och besökt öppna förskolor tills det var tid att lämna in barnet på heltid och barnet haft alla vanliga förkylningar. Men detta hade inte passat karriärkvinnor och därför tvingas alla föräldrar lämna in barnen på dagis i allt för tidig ålder. Det beror troligen på att karriärkvinnorna vill att deras barn skall få kompisar i samma ålder samt att karriärkvinnorna inte skall upplevas som sämre föräldrar. Nu propageras det att papporna skall ta halva föräldraledigheten. Det betyder att de som lever i parrelationer uppmanas att följa feministernas diktat. Men vad gäller för de ensamstående mammorna? Skall de tvingas lämna ifrån sig föräldraledighet? Syftet är säkerligen att fler pappor skall stanna hemma för att konkurrensen för karriärkvinnorna skall minska. Men hur många karriärjobb finns egentligen? De flesta av oss gör väl ingen karriär. Vi hamnar i normaljobb med normal utveckling inom ramen för den utbildning vi valt, karriär är till för några få. Vi borde begära att feministerna beskriver vilka karriärer de syftar på när de talar om att kvinnor skall göra karriär. Är det chefer för städarna i den offentliga vården eller styrelseordföranden i börsbolag de syftar på när de talar om karriärer för kvinnor? Eller är det kanske så att de genom att debattera gör sig själva kända och när då företag tvingas välja kvinnor till toppjobb finns det bara feministdebattörer att välja bland?
Jag skulle gärna vilja få se hur den elitiska feministiska profftyckarkåren tjänar sitt uppehälle. Är det så att de batalas för sina kröniker i pressen, deltagande i TV-debatter eller som intervjuade i våra nyhetsprogram? Har de egentligen eller har de haft "vanliga" arbeten? Jag tror att våra feminister ofta sitter i rökiga rum och dricker rödvin medan de diskuterar hypotetiska problem med varandra för att sedan få möjlighet att spy sin galla i etern någon dag då det är nyhetstorka. Jag anser att vi måste överväga att sluta betala för de media som släpper fram de svenska manshatande feministerna. För det är trots allt media som i många fall gör det möjligt för våra feminister att försörja sig.
När det sedan gäller att feminismen tas upp för att dölja andra frågeställningar så vill jag nämna att vi har en feministisk regering. Stefan kunde inte sätta upp mål för regeringen utan lät innehållslösheten döljas av en förklaring att regeringen var feministisk. Men varje gång någon regeringsföreträdare skall förklara vad feministisk innebär får vi höra påståenden som förs fram som sanningar trots att de vid närmare betraktelse egentligen är tyckanden. Var det för att dölja oenigheter bland de rödgröna som feminismen fördes fram som regeringsprofil?
Vill då feministerna andra kvinnor väl? Jag tror det inte. Ett exempel är då de krävde att prostituerade utländska kvinnor skulle få uppehållstillstånd tills de vittnat i rättegångarna mot sina sutenörer. Men när rättegångarna var avslutade fanns ingen feministdebattör till hands för att kräva att de kvinnor som offrat ett par år av sina liv för att vittna i Sverige skulle få stanna kvar i landet. Då utvisades kvinnorna. Vill verkligen våra feminster andra kvinnor väl?
Det är alla andra länder som är avvikande. Vartenda ett!
För några år sedan sände norsk TV en serie om sju program som jag rekommenderar starkt: Hjernevask (Brainwash). Det är en granskning av den postmoderna och feministiska vänsterns olika ovetenskapliga ståndpunkter och som verkligen är avslöjande. Efter denna programserie hade visats sänktes anslagen till feministisk forskning drastiskt i Norge. Det är självklart otänkbart att en sådan här programserie skulle kunna visas i Sverige, även om behovet tyvärr är större här.
Här är de sju programmen. Programmen har norskt tal och är textade på engelska.
1) The gender equality paradox: https://vimeo.com/19707588
2) The parental effect: https://vimeo.com/19893826
3) Gay/straight: https://vimeo.com/19869748
4) Violence: https://vimeo.com/19921232
5) Sex: https://vimeo.com/19921928
6) Race: https://vimeo.com/91738330
7) Nature or nurture: https://vimeo.com/19889788
Anders Eriksson
Vi får väl se hur effektivt det svenska genuscertifierade försvaret är när och om ryssen kommer...
@Ådärkomdenja: Men, programmera robotgräsklipparen, köra snöslungan (särskilt i dessa tider med klimatförändringar) är väl inte särskilt svårt eller tidskrävande? (Däremot att rensa avloppet... usch! Själv har jag faktiskt aldrig gjort det i hela mitt liv.)
Kvinnor som jobbar gör karriär, att jobba är alltså detsamma som att göra karriär.
Feminism är lösningen på allt! Skicka ett par genuskonsulter till Raqqah så ska ni se att IS snart sitter vid samma bord som syriska kristna och ledare från västvärlden och sjunger We Shall Overcome.
@ Fd moderat,
"Det är alla andra länder som är avvikande. Vartenda ett!"
Det är en utmärkt sammanfattning och ingen mindre än generaldirektören för migrationsverket bekräftade detta så sent som i mars detta år. Han sa då:
"När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla."
http://www.sydsvenskan.se/sverige/vantetiderna-okar-for-60-000-pa-asylboenden/
(Den citerade texten återfinns i bilden som finns med i artikeln)
Den förenklade retoriken går igen i alla mer fanatiska politiska åskådningar.
FI - Allt som är dåligt är männens fel
V - Allt som är dåligt är kapitalets fel
SD - Allt som är dåligt är invandrarnas fel
MP - Allt som är dåligt är människans fel
De är rätt lika varandra egentligen, bara skillnad på vad man har "snöat in på" för universell förklaring...
När man läser vad svenska journalister och tyckare, oavsett vilken ideologisk utgångspunkt de ha, säger i frågor om invandring och feminism inser man att Sverige är helt vrickat. Det är en total åsiktskonformism. Det finns inget annat land där det är så liten skillnad i åsikter som i Sverige.
Det beror inte på att Sverige är ett litet land för både Danmark och Norge är mindre. Där kan folk säga vad de tycker utan att det blir ramaskri så som i Sverige.
Jag kvävs i Sverige som man. Det är väl poängen också? Feminism handlar inte om jämställdhet, det handlar om ondska och hämndbegär. Min lojalitet till systemet är noll.
JohJoh:
Njaaa, du får nog lägga till M och KD till grupp tre. De har t.o.m. hårdare asylregler än SD. Anna Kinberg Batra har även börjat tala om "Det nya utanförskapet", som tydligen inte fanns nära riksdagshuset för några år sedan. Det oroar mer nu, avståndet till betongen börjar komma för nära, det förstår Kinberg Batra. Det är inte lika lätt att segregera sig nu för tiden, tänker Anna.
Magne
@ Anonym 16:32
Du skriver: "SD - Allt som är dåligt är invandrarnas fel"
Jag känner inte igen den beskrivningen. SD säger väl snarare att allt dåligt är politikernas fel, medan invandrarna bara är rationella och utnyttjar de möjligheter som Sveriges politiker ger dem.
Anders Eriksson
För några år sedan hade jag sagt "danskjävel" lite skämtsamt i en kommentar. Nu skäms jag bara att vara svensk...
Jag har en del danska vänner och måste säga att jag är positivt överraskad att de fortfarande vill veta av mig. Men antagligen förstår de att jag inte delar det svenska etablissemangets syn på sitt grannland. Jag känner dock att deras tålamod börjar tryta. För var gång vi träffas blir det allt svårare att avhålla sig från den dagsaktuella politiken. Och jag lovar, den är definitivt inte till förmån för mitt svenska rykte.
V
Men till och med Sydsvenskan citerar Ekstrabladet som skriver att knivhuggningarna i Helsingör utfördes av utländska män bosatta i Sverige.Sanningen behöver ta en liten rundtur över Sundet så att svenska journalister kan citera sina danska kollegor.
Allt annat vore ju rasistiskt.Gardera med 1x2:a.
Normaliseringen tränger allt djupare in i sosse-media.Snart återstår bara Aftonbladet och SVT.
Skicka en kommentar