onsdag 7 oktober 2015

M och gökungen




På pressträffen när Moderaterna presenterade sin skuggbudget tog partiets ekonomiskpolitiske talesperson Ulf Kristersson bladet från munnen på ett överraskande sätt. Han konstaterade att dagens rekordstora inflöde av asylsökande till Sverige "riskerar att bli gökungen som tränger ut allt annat ur välfärdsboet".

Därmed gjorde Kristersson det mest förbjudna: ställde välfärd mot invandring. Just det Sverigedemokraterna har gjort i alla år och som varit förbjudet och tabu bland andra partier. Situationen i det svenska asylmottagandet har förstås satt sina spår, även hos Moderaterna. Enligt Migrationsverket sökte 7 980 personer asyl i Sverige under den senaste veckan.

Den 22 oktober väntas Migrationsverket skriva upp sin prognos rejält, uppgifter talar om en uppskrivning från 73 000 till 150 000 asylsökande. En fördubbling, alltså. Myndigheten förbereder sig nu för att Sverige kan komma att ta emot 100 000 asylsökande bara under årets tre sista månader, vilket vore exceptionellt på alla sätt. Ingen har berättat vart dessa människor ska ta vägen.

Det mest anmärkningsvärda är emellertid inte att Ulf Kristersson sade det som blivit uppenbart för allt fler utan att partiet inte samtidigt proklamerade att det nu omprövar sin migrationspolitik. Den enda rimliga slutsatsen att dra av detta är att M prioriterar asylinvandring före välfärd. I praktiken var detta resultatet även under Fredrik Reinfeldts ledning, men nu kan denna prioritering även sägas vara uttalad av partitoppen.

Kostnaderna för migration och integration väntas enligt regeringens budget uppgå till 40 miljarder kronor för 2016. Den beräkningen var passé redan när den presenterades, och om antalet asylsökande blir det dubbla mot Migrationsverkets sommarprognos kan vi sannolikt räkna med ökade kostnader på tiotals miljarder. Den enskilt största kostnaden är den för boende, och här synes som bekant ingen som helst ljusning. Tvärtom blir paniklösningarna fler, vilket oundvikligen betyder högre kostnader.

Landets största borgerliga parti har alltså talat klarspråk. Valet står mellan å ena sidan fortsatt asylinvandring till ett land med kollapsat mottagande, urspårad bostadsmarknad (kanske på väg mot en bubbla och krasch) och en högspecialiserad arbetsmarknad som knappast är välkomnande för lågutbildade och å andra fortsatt generös välfärd.

Moderaterna har valt det förstnämnda. Då får de faktiskt också föreslå skattesänkningar. Inte på 25 miljarder utan på 250 miljarder eller mer. För ingen kan väl förväntas betala så mycket i skatt för en välfärd som inte längre finns?

Läs även:
Peter Santesson

7 kommentarer:

Utlandssvensk sa...


Ja, välfärd och skatter har ju varit populärt att debattera i Sverige länge.

Men det där har bara någon mening om man är i ett fungerande västland. Att prata om marginaleffekter, arbetskraftsutbud, innovationsdriven tillväxt, osv. har väldigt liten relevans om man studerar typiska klansamhällen i MENA. Eftersom Sverige i absolut raketfart är på väg mot den typen av samhälle bör man i grunden ompröva sina analysinstrument.

Tillväxt och jämt fördelad rikedom är inte längre realistiska mål. Fokus bör vara på att förhindra öppet krig mellan de olika folkgrupperna men detta kräver sannolikt metoder som dagens svenskar är helt främmande inför.

Troligen kommer man dock att fortsätta att debattera utifrån någon form av fantasi att landet fortfarande fungerar som för 30-40 år sen och resan mot totalt sammanbrott går vidare med gasen i botten.

Anonym sa...

Börjar poletten trilla ner nu? Det har varit Moderaternas uttalade mål sen 2006 att krossa välfärden med hjälp av en okontrollerad invandring.

Anonym sa...

Danskarna har varit förutseende. De har sänkt ersättningarna till flyktingar och talat om detta. Det hade varit politiskt självmord om något av de traditionella partierna gjort detta i Sverige. Dessutom kräver danskarna språkkunskaper, kunskaper om det danska samhället, självförsörjning och icke-kriminell bakgrund för att bli dansk medborgare. Folkpartiet hade något liknande förslag förra decenniet och det verkade bra. Var finns sådana förslag i dagens Sverige?
Nu kommer sanningens ögonblick, kommer vår välfärd att fungera med den aktuella flyktinganstormningen? Kommer våra ungdomar att få bostäder eller tvingas de att skuldsätta sig för livet innan bostadsbubblan brister? Kommer våra barn att få undervisning av kompetenta lärare eller tvingas de att sitta av lektioner av outbildade vikarier som ständigt störs av barn som inte talar svenska?
Vågar regeringen tala om för oss hur situationen är och hur Sverige kommer att se ut framöver?

Utlandssvensk sa...


"Folkpartiet hade något liknande förslag förra decenniet och det verkade bra."

Det där var nog den mest framgångsrika bluffen i svensk politisk historia.

Redan under 80-talet profilerade sig FP som det första "godhetspartiet" vad gällde flyktingfrågan. Samtidigt var det en, med dåtidens mått mätt, stor asylinvandring till Sverige under slutet av 80-talet. Detta ledde till att sossarn fattade det som är det enda verkligt vettiga migrationspolitiska beslutet i modern tid, när man beslutade att Sverige endast skulle ge asyl till de som verkligen uppfyllde de krav som ställs i internationella konventioner för att kallas "flykting".

Detta normaliserade under en kort tid svensk asylpolitik i jämförelse med övriga västländer. Sen vann de borgerliga valet 1991 och folkpartiet drev i princip själva igenom en rent makalöst vanvettig asylpolitik, som resulterade i inflöden av asylsökande år 1992 som vi först detta år ser ut att nå upp till. (Som andel av alla asylsökande i världen var dock 2007 rekordåret)

Sen återkom sossarna 1994 och inledde en långsam men tydlig skärpning av asylpolitiken.

Folkpartiet behöll hela tiden sin fanatiska "godhets" inställning och verkade ständigt för mer generösa asylregler. Många av de absolut värsta dårfinkarna häckade i det partiet, samtliga med ett ständigt självbelåtet flin på läpparna. Ullenhag är en helt typisk folkpartist och så har de sett ut i 30 år.

Men inför valet 2002 såg det helt plötsligt väldig mörkt ut. FP låg farligt nära 4% spärren och i min oändliga naivitet trodde jag att väljarna slutligen skulle sparka ut dessa figurer ur riksdagen. Men jag bedrog mig! I stället kastade de fram ett förslag om språktest, som direkt tog dem från 4 till 14%. Alla som hade följt FP insåg att detta förslag var ytterst märkligt och avvikande. Det visade sig sedan att det inte alls var förankrat i partiet samt att det på intet sätt innebar någon omsvängning vad gällde asylpolitiken.

FP har aldrig någonsin visat något intresse att verkligen genomföra något språktest, men eftersom de så framgångsrikt lyckades blåsa väljarna 2002 har de fortsatt med samma sak VARJE VAL efter det. Men dagen efter valet har de totalt släppt frågan.

Det finns ingen gräns för hur lättlurade de svenska väljarna är.

PS
För de som vill veta mer om FP och deras historiska migrationspolitik, finns det en bra genomgång i den väldigt seriösa boken "Exit folkhemssverige". Den har några år på nacken, men finns gratis som pdf på nätet.
DS

Anonym sa...

Har Kristoffersson fått på moppe ännu för sin hiskeliga jämförelse om asylinvandringen som "gökunge" och ett uppenbart "ställa grupp mot grupp"? Jag har då inte sett något ännu.

Hur less jag än är på infantila journalister/politiker så dök en liten gnista av intresse upp, att titta runt och se vilka som kommer att utbrista i mothugg mot Kristofferssons ordval. Det är ju resurser som kommer ..... vem blir först med att utropa "Sverige är ett rikt land!"?

Anonym sa...

Nu har moderaterna alltså upptäckt en gökunge som är märkligt djävla lik en viss elefant.
Gökungen verkar dessutom krångla med alla öppna hjärtan som är som mest och bäst öppna för en gemensam infarkt.
Så vad gör då AKB och hennes käcka nymoderater då?
Man låter Svamlar-Steffe sitta kvar och regera trots både gökungar och elefanter.
Och infarkter.
Hjärtan i behov av by-pass.
Hur trovärdigt är det på en skala?
Moderaterna har politik-triangulerat sig bort från det allra mesta.
Nu fortsätter man politik-utveckla sig bort från det lilla återstående som fanns kvar.
Det är faktiskt lättare att ta Jonas Sjöstedt på allvar än nymoderata ledningsfigurer.
Jonas Sjöstedt menar åtmindstone vad han säger..

Anonym sa...

Dom partier som så uppenbart sviker sina väljare kommer att få betala dyrt när notan kommer!