Det hävdas ofta, inte minst från folkpartistiskt och vänsterhåll, att vi ska vara tacksamma för att vi fötts i Sverige. Vi som fötts här har haft tur, sägs det (detta används i sin tur som ett argument för att alla som vill måste få komma hit och få samma tur som vi).
Och visst kan man inte bestämma var man ska födas någonstans. Men det är knappast tur som gör att Sverige är ett bättre land att leva i än exempelvis Somalia. Det är inte tur som bygger demokrati, rättssäkerhet, fungerande institutioner och respekt för mänskliga rättigheter.
Tyvärr håller mycket av det som är och varit bra med Sverige (vilket är långt ifrån allt) på att raseras. En del förstörs i EU-statens växande maktprojekt, däribland offentlighetsprincipen och möjligheten att utkräva ansvar. Annat lyckas svenska politiker utmärkt med att förstöra själva. Politiska beslut får konsekvenser, ibland oanade sådana, men detsamma gäller för icke-beslut. Att inte göra någonting åt gamla system i en ny tid kan få katastrofala följder. Det är den sortens konsekvenser vi nu bevittnar.
Bostadsmarknaden har länge varit en fråga som diskuterats men där status quo tillåtits råda. Prisregleringen består, det tar för lång tid att bygga och det är för dyrt. Ingen, varken höger eller vänster, verkar vilja ha en fungerande marknad. Någon annan slutsats går knappast att dra eftersom de trots den växande krisen på hyresrättsmarknaden (vars marknadsmekanismer helt är satta ur spel) inte vill röra heliga kor.
I brist på en fungerande hyresmarknad uppstår såklart alternativ som människor söker sig i brist på annat. Vi ser ockerhyror i andra och tredje hand. Ett ökat antal bedrägerier som drabbar unga och desperata. Försäljning av förstahandskontrakt. Och nu, när marknaden för svarta hyreskontrakt alltmer tagits över av kriminella, även mord. Detta är en direkt konsekvens av politiska beslut och icke-beslut.
En annan fråga är arbetsmarknadspolitiken. Sverige är i dag ett extremt utbildningsfokuserat samhälle. Det krävs i dag gymnasie- och eftergymnasial utbildning till i stort sett alla arbeten. Tiden när den skoltrötte kunde hoppa av efter högstadiet och ta ett jobb på ICA, det lokala bageriet eller på verkstaden är förbi. Jag tittade i en katalog över vuxenutbildningar för en tid sedan och såg något som verkade vara ett skämt men givetvis inte var det eftersom det fanns i katalogen: en utbildning för kassörskor på Coop/ICA/Willys. De jobb som gick att få när man pluggade på gymnasiet är alltså på väg i en riktning där det kommer krävas "särskild kompetens".
Denna utveckling innebär, precis som bostadspolitiken, en uppdelning i ett inside- och outside-lag. För den som har en utbildning och får ett jobb ger anställningstryggheten ett skydd mot att få sparken och kraven på en särskild utbildning gallrar ut konkurrensen. Men för den som inte passar in i denna mall, har vägen till ett arbete förmodligen aldrig varit så lång som nu.
En tredje fråga är asyl- och migrationspolitiken. Alliansen och de rödgröna partierna har enats om världens förmodligen mest generösa politik på detta område. Detta beslut innebär att fler söker sig till Sverige än till andra jämförbara länder - vi tar alltså emot tiotals gånger fler asylsökande än våra grannländer.
De partier som fattat detta konsensusbeslut har emellertid inte tänkt på hur mottagandet av ett rekordstort antal människor ska kunna fungera, hur de ska kunna få en bostad när bostadsmarknaden ser ut som den gör i beskrivningen ovan eller hur de ska kunna få ett jobb när de saknar utbildning och/eller relevanta kompetens. Alla invändningar mot den katastrofalt korttänkta politiken bemöts med floskler och nyspråk. Stefan Löfven kallade det asylpolitiska haveriet för "en liten ansträngning" i den senaste TV-sända partiledardebatten.
Svensk politik behöver en omorientering. De senaste 15 åren har politiker från alla partier under nästan skrämmande bred enighet tittat på kartan, enats om vilken väg de ska ta och kört rakt i diket utan att lära sig ett dugg av misstaget. Beteendet går nästan att jämföra med en tävling på en velodrom där den som leder täten svänger höger i stället för vänster vid nästa kurva - och alla andra följer efter med givna konsekvenser.
Tillsammans bildar ovanstående tre frågor en förödande situation för både samhället och ett växande antal individer. Dessa människor får aldrig chansen. De släpps aldrig in. Så bygger vi ett permanent utanförskap med bidragsberoende, kriminalitet och hopplöshet.
Välkommen till det nya Sverige. Det som politikerna skapade. Tillsammans.
Läs även:
Fnordspotting, Per Gudmundson
8 kommentarer:
Till de problem du belyser,kan läggas att industriproduktion tydligen blir för dyrt att ägna sig åt,ett företag i Mariestad anser att det är 5 gånger billigare att producera kylskåp i Ungern än i Sverige.Kan arbetsgivaravgifter höga energipriser och skattepålagor spela roll,sådant som bestäms på politisk nivå?
Vill tipsa om mipex, som en kommentar hos Fnordspotting refererar till.
Känner inte igen den bild av verkligheten man får hos mipex.eu - det ser ut som ett beställningsuppdrag av Ullehag och Mp.
Vi har knappast enbart problem med hyresregleringen och antalet bostäder när det gäller bostadsmarknaden. Förvisso kan man argumentera för att om x antal bostäder byggs minskar priset. Men det ska också byggas bra och trevliga bostäder som kan konkurrera med bostadsmarknaden i stort, dvs. inte Kaplanslum eller nya miljonprogram. Det jag berör är nämligen prisnivån på bostadsmarknaden. Hushållens skulder är för närvarande 175 % av sin disponibla inkomst, å andra sidan är hushållens finansiella tillgångar 50 % och legat stabilt kring denna nivå sedan 1996. Det tidigare har däremot ökat från 1996 då skuldkvoten var 100 % till 175 % 2014. Att enbart ta lån för att verkligen få tag på en bostad som är rimlig, är gångbart när ränteläget är lågt, inget amorteringskrav finns och priserna fortsätter öka för varje år som går. Skulle någon av dessa parametrar ändras, då kan man med enkelhet säga att många svenskar får problem med att behålla huset, alternativt får leva knapert.
I stället för att göra nödvändiga åtgärder (som du nämner Hans) gör staten tvärtom och bygger även på problemet med den förödande migrationspolitiken. Konsekvensen blir att svenskar belånar mer och mer för att lägga kontantinsatsen för sin sons/dotters första lägenhet, skuldsätta sig flera hundra procent av sin disponibla inkomst för att köpa den bostaden som är rimlig. Staten kan underlätta genom att privata företag bygger attraktiva lägenheter, LAS avskaffas, marknadshyror införs i vissa kommuner och självfallet minska invandringen när vår egen befolkning har låg sysselsättningsgrad, och i synnerhet gäller det utomeuropeiska invandrare.
Är det ens lönt att skriva detta? Sjuklövern menar väl ändå att vi har det allt för bra och ska belåna oss ännu mera? Vi har turen i Sverige att belåna oss till en grad där en tillfällig störning skulle få förödande konsekvenser för oss? Är det detta regeringen menar när de till varje pris vill ha upp priserna på bostadsmarknaden genom att importera röstboskap, minska byggandet av lägenheter och behålla en dysfunktionell hyresreglering? Den som har skulder kan staten alltid hota då den anser att svensken behöver staten för att klara fixa sin egen välfärd?
Fastighetsprisindex:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Hushallens-ekonomi/Bostadspriser/
Hushållens skulder:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Hushallens-ekonomi/Hushallens-skulder/
/ Magne
I dag kommer kanske del 1 av EU-kraschen....
Glöm inte låsningen i energipolitiken
Jag är chockad.Löfven har fått åka hem från Bryssel utan att få gehör för sina tankar på att sprida den svenska invandringspolitiken vidare i EU.Vi hade ju räknat med att de skulle imponeras av hur väl integrationen fungerat i Sverige och alla de vinster det svenska samhället gjort.
Men nu visar det sig att de inte lyssnar på Stefan.Och faktiskt,inte ens på Margot som de där nere ändå känner sedan tidigare.
Vad är det här? Alltså egentligen? Den här sortens lyssnande med döva öron gagnar bara SD och så kan vi inte ha det.Vad har de för värdegrund där i Bryssel egemtligen?
"Vill tipsa om mipex"
Den är förstås ett dåligt skämt (och ett tecken på viss desperation).
Ja, mipex ser ut att vara anti-anti-multikulturalistiska elitens senaste desperate försök att övertyga röstboskapen. Om det ens är relevant längre, tydligen räcker det med den "valda" eliten i respektive land.
Skicka en kommentar