Det moderata återtåget

Det är märkligt hur samma förslag tolkas och bemöts olika beroende på vem som lägger dem.

Under valkampanjen i fjol krävde Sverigedemokraterna ett stopp mot "det organiserade tiggeriet". Valaffischer vandaliserades, lokaltrafiken vågade under en tid inte ha budskapet på bussarna eftersom facket ansåg att det utsatte chaufförerna för en ökad risk (då människor kunde tro att chaufförerna stod bakom budskapet). Alla partier tog avstånd. Det fanns inget organiserat tiggeri, fick vi veta.

Sedan gick en tid, Reinfeldt förlorade valet och avgick, och Moderaterna började lägga om kursen i migrations- och integrationspolitiken. Plötsligt kom förslaget att "förbjuda organiserande av tiggeri".

Det som bara några månader tidigare var tabu kunde nu inte bara diskuteras utan skulle förbjudas. Socialdemokraterna lät meddela att förslaget lät "intressant". I förrgår höll den rödgröna regeringen en presskonferens där just utnyttjande av tiggare (tänk koppleri) var ett område som regeringen ville ta krafttag mot. Morgan Johansson medgav att deras förslag inte skilde sig från Moderaternas.

Moderaterna har å sin sida arbetat internt och arbetsgruppen har nu presenterat en hel drös förslag för "stärkt integration i ett öppet Sverige". Beskrivningen av situationen i dag, exempelvis när det handlar om utomeuropeiska invandrares svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden, är egentligen inget annat än ett underkännande av den egna politiken under Alliansens åtta år vid makten.

M vill fortsätta med subventionerade anställningar. De nämner att anställningsformerna behöver bli färre och enklare. Men de problematiserar inte det utnyttjande som i dag förekommer i denna sorts anställningar, eller hur subventionerna snedvrider konkurrensen då vissa företag specialiserar sig på att endast anställa människor med lönebidrag eller annan statlig subvention.

I materialet (PDF) finns många bra förslag, i hög grad sådant som hela tiden har varit allmänborgerliga självklarheter men som under Reinfeldts tid vid makten kom att betraktas som att "fiska i grumliga vatten" och att "närma sig SD". Det är förbluffande hur snabbt förskjutningar i värderingar och uppfattningar kan ske.

Till de bra förslagen hör tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd, krav på försörjning för att få ta hit anhöriga, snabbare avslag vid asylansökan från säkra länder, att asylsökande ska kunna läsa svenska under väntetiden samt skärpta krav på SFI (vi har hört det förut).

Det feministiska ungdomsförbundet Muf är föga oväntat kritiskt mot alla slags skärpningar. Men partiledningen gör bäst i att inte lyssna på Rasmus Törnblom och andra av miljöpartismen besmittade ungmoderater.

Däremot har inte heller Moderaterna någon vettig lösning på hur människor utan minst treårig eftergymnasial utbildning (vilket är 90 procent av alla syrier, 95 procent av alla eritreaner och 97 procent av alla somalier som kommer till Sverige enligt vad de själva uppger) ska bli relevanta på den svenska arbetsmarknaden. M:s svar är subventionerade anställningar. Staten ska alltså betala företag för att de ska anställa.

En sista obesvarad fråga i Moderaternas rapport är hur partiet tror att alla dessa åtgärder ska fungera samtidigt som Sverige har en fortsatt rekordstor tillströmning av asylsökande. Arbetsgruppen konstaterar redan i början av rapporten att  politiken behöver omprövas "då förutsättningarna förändras - 90 000 asylsökande per år är något annat än de 15 000 som sökte för några år sedan". Så det handlar om volymer ändå.

Trots detta konstaterande ingår orden "ett öppet Sverige", alltså en fortsatt generös migrationspolitik, i själva titeln på rapporten. Det slås tidigt fast att M "aldrig" kommer förespråka mindre öppenhet.

Det M sannolikt hoppas på är att lite strängare regler kommer verka som incitament för att minska trycket. Emellertid är detta endast en förhoppning som kan komma att slå in på lite längre sikt eftersom incitamentet att komma till ett land där släkt och andra landsmän finns är större.

Ett argument för fortsatt hög asylinvandring som vi hör både från Moderaterna och regeringen, är att Sverige inte har något val. Vi är dels bundna av konventioner, dels har vi en demografisk utveckling som kräver invandring för att välfärdssamhället ska bestå även i framtiden. Det förstnämnda är inte riktigt sant eftersom Sverige inte är tvunget att ta emot tiotals gånger fler asylsökande än vad exempelvis Finland är. Det handlar om att svenska regler som svenska politiker beslutat om är mer generösa, vilket påverkar incitamentet att söka sig hit. Detta vet rimligen alla. Egentligen.

Det sistnämnda argumentet är ännu falskare. Det är sant att Sverige har en åldrande befolkning, men om det är människor i arbete vi vill ha borde vi väl ha en riktad arbetskraftsinvandring. Inte en invandring av människor utan utbildning och utan relevant yrkeskompetens.

Avslutningsvis bara en kommentar om en väldigt märklig passage i rapporten: rapportförfattarna påstår att Sverige var "ett av världens fattigaste länder" före andra världskriget och att det är en hög invandring som har byggt landets välstånd. Påståendet gränsar till historierevisionism. Tino Sanandaji kommenterade saken på Facebook med att Sverige år 1938 var världens nionde rikaste land av de 60 länder som då ingick i mätningen. Då bestod andelen invandrare av en procent av Sveriges befolkning. I dag är den över 16 procent. Till detta kan läggas att varken Sydkorea eller Japan, två etniskt homogena länder, är direkt fattiga.

Om arbetsgruppens förslag antas av stämman i höst har Moderaterna gjort en cirkelresa och kommit tillbaka ungefär till den position partiet hade 2008. Skillnaden är att asyltrycket är på en helt annan nivå i dag än då och utmaningarna betydligt större.

Vad den reinfeldtska politiken då anses ha uppnått får gärna någon moderat företrädare svara på.

Uppdatering: Under tiden denna bloggpost skrevs märkte jag att länken till rapporten försvann. Jag fick söka upp den på nytt. Nu såg jag varför. Passagen om Sverige som "ett av världens fattigaste länder" före andra världskriget har strukits. Utan att läsaren informeras om det, givetvis.