Det så kallade framtidspartiet Socialdemokraterna, från vilket både äldre och yngre väljare flyr, håller kongress. Det är en imponerande studie i självbedrägeri. Jag tycker faktiskt nästan lite synd om de delegater som sitter där och verkar tro på den charad som landets statsminister spelar upp.
Löfven sätter allt på ett kort: jobben. Med ett högt tonläge (målet ska självfallet nås, systematiskt) riskerar han att framstå som en skrävlare och lögnare när det vankas valrörelse 2018. Få, inte ens regeringens egen arbetsmarknadsminister, verkar se målet på EU:s lägsta arbetslöshet 2020 som realistiskt. Men Löfven framhärdar. Vilket kommer göra honom till en enkel måltavla för oppositionen framöver.
Ty problemet är att Löfven genomgående har högt satta mål men saknar politik för att nå dem. Att sätta upp mål är ingen konst. Det kan vem som helst göra. Att formulera en politik som kan göra målen realistiska, är svårare. Och detta har Socialdemokraterna inte lyckats med på någon punkt än så länge. Inte vad gäller arbetslösheten. Inte vad gäller skolan. Inte vad gäller bostadsbyggandet. Inte vad gäller integrationen.
Genom att ställa nya krav i offentliga upphandlingar ska långtidsarbetslösa kunna bli anställda och 10 000 nya jobb skapas. Genom att slänga in några miljarder i byggsubventioner, i sammanhanget en droppe i Atlanten, ska 250 000 nya bostäder byggas till 2020. Och genom att underlätta validering av asylsökandes utbildningar, ska fler utrikes födda kunna komma i arbete.
Löfven höll i går något som närmast kan liknas vid en sosseversion av Reinfeldts öppna era hjärtan-tal (lyssna på den passagen här). Jag häpnade lite över detta. Väljarna flyr Socialdemokraterna. Invandringsfrågan växer i betydelse hos alltfler, vilket gynnar ett enda parti och det är SD.
I detta läge står Löfven på sitt partis kongress och tar strid för den migrations- och integrationspolitik som lett fram till just den situation vi har i dag med Migrationsverket som går på knäna, skolor som inte har plats för de hela klasser av nyanlända barn som dyker upp utan förvarning och stadsdelar som får skära ned på specialpedagoger för barn med särskilda behov för att försörjningsstödet och dyr vård för ensamkommande flyktingbarn skurit stora hål i budgeten.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Socialdemokraterna inte har förstått korrelationen mellan den förda politiken och SD:s framgångar. Alternativet ter sig nämligen ännu mer orealistiskt: att Löfven på allvar tror att några små justeringar här och var kan förbättra integrationen så till den milda grad att de 80-100 000 asylsökande som väntas under detta år snabbt kan komma i arbete. I dag är mediantiden för flyktingar att få ett arbete i endast en eller några få timmar, med eller utan bidragsstöd, åtta långa år.
Löfven lovar. Det kommer att lösa sig. Självfallet. Systematiskt. Men det är allt färre som fäster någon vikt vid hans ord.
Läs även:
Fnordspotting, Anybody's Place, Johan Westerholm
5 kommentarer:
Regeringen och Alliansen för en politik där välfärdsstatens död är ett faktum, men vill ändå behålla den. Paradoxen är total. Regeringen (och Alliansen) kan väl bara erkänna att Sverige kommer framöver ha hög arbetslöshet och bostadsbrist (i svensk standard), och antingen har att välja mellan (1) höga skatter och ökad statsskuld (dvs. högre lån) för att behålla denna välfärdsstat där hög arbetslöshet och bostadsbrist (i svensk standard) råder, eller (2) en slopad välfärdsstat där skatterna och statsskulden inte ökar, där svenska medborgare slipper bekymra sig över om den ena eller den andre medborgaren har mat, sjukvård och tak över huvudet (dvs. slopad välfärdsstat, laissez-faire politik kan kanske vara ett alternativ).
/ Magne
S och Löfven visar tydligt upp att bäst-före-datumet passerats.
Det är kongressen tydliga med.
Sällan har ett parti så effektivt sågat av den gren man sitter på.
Bränt alla broar och tömt alla lador.
Sällan har ett parti så målmedvetet valt att i brist på svar vela fram och tillbaks fram till det bittra slutet.
Dagen när man tvingas erkänna att man sålt smöret och tappat pengarna är inte långt borta.
Juholts siffror kommer att framstå som en dröm från bättre tider.
Att ett parti som så uppenbart blivit frånseglade av verkligheten i slutändan avskaffar sig självt måste ändå ses som både öppet, ärligt och moraliskt.
Här finns inte längre någon plats för oss så vi lägger helt enkelt ned!
Visst är välfärdssaten dödad av Alliansen och sossarna via gemensamma ansträngningar.
Och vapnet har varit en fiktivt lönsam massinvandring.
Nu är det säkerligen uppbullat så mycket kostnader att omstruktureringen har börjat.
Vi har redan ghetton med ett trasproletariat på ca 0,5 M individer.
Svensson börja fatta att pengar inte växer på träd.
Och fler och fler upplever negativa effekter av invandringen.
Inom ett årtioende är nattväktarstaten här.
Grattis sossarna att ni själva medverkar i nedrutsningen av SosseSverige.
Allt Löfven behöver göra är att hålla ut, sedan väntar ett internationellt toppjobb som belöning för att han gjorde som han blev tillsagd.
”Jag tycker … synd om delegater som … vekar tro på den charad som landets statsminister spelar upp.”
Varför inte. De flesta politiker agerar som om de tror på att massinvandring är nödvändig och lönsam för Sverige, trots att staten årligen måste tillföra många miljarder och utanförskapsområdena blir fler och större. Det tycks de tro på.
I svensk politik kan man påstå vad som helst, som att landet behöver fler analfabeter och lågutbildade för att det är med höga kunskaper vi kan behålla vårt välstånd.
Ett folk som inte röstar bort sådana stollar förtjänar att återföras till medeltiden.
Skicka en kommentar