Den svenska nivån

Britterna står inför ett ovisst parlamentsval. David Cameron, Ed Miliband, Nigel Farage och en rad andra utmanare har inte bara debatterat mot varandra utan också mött väljare i direktsända utfrågningar. Detta är något tämligen okänt i svensk politik. Här utfrågas politikerna i stället av journalister som en bra dag är hyfsat pålästa, en dålig är lata.

Även i USA möter politikerna väljarna och ställs mot väggen på ett sätt vi inte är vana vid i Sverige. Den amerikanska demokratin må ha uppenbara svagheter, men detta är en av dess styrkor. Svensk demokrati skulle må bra av både fler möten mellan väljare och folkvalda och en högre nivå i den journalistiska granskningen av maktens män och kvinnor. Makthavare ska granskas, men det måste vara en relevant granskning som inte fokuserar på yta utan på politikens innehåll. En sådan granskning kräver dock mer än en recension av partiledarnas senaste klädval.

Generellt sett håller svenska politiker en lägre nivå än många europeiska diton, och eftersom granskningen av dem är så pass ytlig kommer de undan med att sakna både idéer och relevanta kunskaper för sitt område. Resultatet blir pinsamma presskonferenser och framför allt dålig politik, men väldigt lite syns i landets större medier. Det är som om journalisterna inte vill sätta politikerna på pottan utan tvärtom gör sitt bästa för att skydda dem.

Då får vi också de politiker vi förtjänar. Sverige har en bostadsminister som nobbar TV-debatter av rädsla för att bli tillintetgjord och en gymnasieminister som låter som en robot på heroin. Och så har vi en utbildningsminister som bär olika strumpor på jobbet för att manifestera "rätten att vara olika" och deltar i rappvideor för rätten till fri asyl. Det är anmärkningsvärt att Fridolin anser sig ha tid med sådant när svensk skola sågas av OECD och en lärarkris hotar.

Det är nog så att inte bara journalister utan även politiker väljer den bekväma vägen. Ty visst är det roligare med fluffiga utspel som delas och gillas i sociala medier än att verkligen ta uti med stora och svåra politiska frågor.