fredag 13 februari 2015

Kriget mot privatlivet på nätet


Att Kina är ett av världens svarta länder när det gäller pressfrihet, yttrandefrihet och frihet på nätet är vida känt.

Det är en enkel sak att styra vad som skrivs i dagspressen och sägs i den statligt kontrollerade televisionen, men en betydligt större utmaning att kontrollera på vad som sprids på internet.

Jag måste säga att jag är lite imponerad av hur pass effektiv den kinesiska nätcensuren är, hur snabbt regimen lyckas radera tweets som inte faller den i smaken och stänga ned webbsidor på vilka det skrivs saker som ligger lite för nära sanningen eller som kritiserar KKP. Regimen har förfärande bra koll.

Det är tio år sedan det gick att blogga någorlunda ostört på det kinesiska fastlandet. Sedan blockerades tjänster som Blogger och Wordpress. YouTube, Twitter och Facebook är sedan länge blockerade och ersatta av statligt kontrollerade kinesiska motsvarigheter som QQ och Weibo.

Många började vända sig till olika VPN-tjänster för att få tillgång till blockerade sidor. Jag har själv bloggat och facebookat via VPN på plats i Kina. Det har fungerat hyggligt. KKP:s nästa uppenbara mål är således VPN. Regimen har börjat stänga VPN-tjänster, och det ger resultat.

Kina är emellertid inte ensamt om att vilja ha koll på vad vi gör på nätet. USA massövervakar tillsammans med bland andra Storbritannien all världens datatrafik. Krypterad trafik är ett uppenbart hinder mot att NSA:s strävan att "collect it all". Därför vill underrättelsetjänsterna komma runt krypteringen.

Ett läckt arbetsdokument från mötet med EU:s justitie- och inrikesministrar i veckan visar att Kommissionen vill att teleoperatörer ska tvingas att lämna ut krypteringsnycklar:
The Commission should be invited to explore rules obliging internet and telecommunications companies operating in the EU to provide under certain conditions as set out in the relevant national laws and in full compliance with fundamental rights access of the relevant national authorities to communications (i.e. share encryption keys).
Hur utlämnandet av krypteringsnycklar ska kunna betraktas som "i full överensstämmelse med grundläggande rättigheter" måste man nog vara eurokrat för att begripa. Men det är ett slags nyspråk vi kommit att vänja oss vid. Allt sker ju naturligtvis för vår egen säkerhets skull.

Läs även:
HAX

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kina måste ju vara duktiga. Eftersom de rimligtvis har tagit på sig en verkligt komplicerad form av samhälls konstruktion. Och sett ur deras perspektiv fungerar det trots allt. Och troligen rätt skapligt. (Om man lättvindigt bortser från alla liberala krav på individuella friheter och att man som utomstående inte alls uppfattar andra mer långtgående problem för olika grupper)

Man har heller ingen tydligt expansionistisk eller hotfull utrikespolitik. Taiwan hanteras med en balans som tyder på viss känslighet.

Korruption och maktmissbruk liksom miljöförstöring tycks man vara medvetna om och hanterar åtminstone bitvis med någon ambition.

Ekonomin förbättras nästan konstant inom alla sektorer. I olika takt. Kapitalism råder märkligt nog. De flesta människor är nog ganska nöjda. Nationalismen tycks vara rätt genuin utifrån sett.

Det borde vara oerhört svårt att hålla alla verkliga eller inbillade hot i totalt shack. Eftersom det kommer in stora pengar på sina håll och alltså finns individer med jätteresurser så borde ju de kunna ses hotfullt mot det allmännas bästa. (Jämför med ryssland). Men sådant hörs just inte.

Om man jämför med ryssland så verkar kina vara problembarnets intelligente storebror.

Vad för land är egentligen kina? Socialdemokratiskt, konservativt, fascistiskt? Eller en blandning som är unik?

Micke sa...

Kina är en kleptokratisk diktatur där statens tidigare tillgångar stals av och nu ägs och styrs av släktingar till dom gamla ledarna i kommunistpartiet.

Många tycks attraherade av den formen av diktatur.

Anonym sa...

"Kina är en kleptokratisk diktatur där statens tidigare tillgångar stals av och nu ägs och styrs av släktingar till dom gamla ledarna i kommunistpartiet."

Vad är skillnaden? Tillgångarna styrs av ett fåtal självutnämnda partitoppar som skor sig på alla andras bekostnad. Eller samma personer som nu gör likadant fast med privata logotyper på visitkorten?

Och i den omedelbara närheten finns jasägare och karriärister som inte ifrågasätter några djupare problemställningar.

Det är väl inte just där det unika sitter. De flesta länder har ungefär det upplägget. Men kina måste balansera mellan mycket mer potentiella förändringar än vad andra länder normalt gör. Just den utvecklingen borde vara mer skrämmande för en regim än vad andra länder behöver kalkylera med. Det är så mycket som förändras på kort tid att det borde vara svårt att känna den kontroll som manchettdiktatorer borde eftersträva. Eftersom tillräckligt många människor borde ogilla tillräckligt många av dem för att göra det hotfullt.

Och då är förstås internetkontroll en viktig faktor. Men är det tillräckligt? Dagstidningar och tv är väl totalkontrollerade av staten förstås. Eller? Görs det för påtagligt och klumpigt så blir det ju kontraproduktivt. Man måste ju ändå ge sken av en viss frihet. Internet har väl fördelen av att vara mer individuellt riktad. Svårare att bedöma graden av censur etc. Den gemensamma upplevelsen är mindre. En fånigt enkelspårig babblare i tv-rutan gör ju lättare skada än nytta. Propagandistiskt sett.