Lämna inga spår

När du gör någonting online kan du förutsätta att allt kan ses av någon annan. Du lämnar ständigt spår. De flesta tycks inte ha något emot detta. Upprördheten över massövervakningen av hela populationer är begränsad.

Ändå hör jag ibland människor reagera över att de matas med reklam för böcker så fort de har köpt en på Adlibris och fråga sig hur det går till när reklam för dejtingsajter intensifieras på Facebook så snart de deklarerat för sina vänner att de separerat från sin partner.

Det finns en medvetenhet och ett litet lätt obehag hos många människor. Ibland. Men detta trycks ständigt tillbaka. Få vill nämligen vara utan Facebook helt och hållet. Visst är det trevligt att få rabatt på just de varor man ofta köper, även om priset för detta är att ICA vet allt om din köphistorik. Och vem har egentligen något att dölja?

Jag vill inte uppmana någon att gå ur Facebook, att sluta använda Googles och Microsofts tjänster eller att vara onödigt hemlighetsfull. Däremot behöver vi höja medvetenheten om hur vi bäst kan skydda oss mot såväl företags och myndigheters nyfikna blickar som mot direkta hot mot vår säkerhet online.

Att alla register läcker är en gammal sanning. Likaså att makt korrumperar. Kombinera dessa två - världshistoriens mest omfattande insamling av information och i praktiken oinskränkta befogenheter i hanteringen av dem eftersom ingen reell insyn finns - och du får dagens massövervakningskomplex med anställda som går över gränsen och statsanställda som ljuger om sin verksamhet för både förtroendevalda och väljare. Utan att något händer. Läskigt är bara förnamnet.

Visselblåsaren Edward Snowdens gärning väckte en debatt, men den resulterade inte i en revolution. Allmänheten gick inte man ur huse och krävde ett omedelbart stopp för massövervakningen eller ansvariga politikers huvud på ett fat. Den lama reaktionen var väntad. Massövervakningen är så subtil och så pass avancerad att den inte upplevs som ett intrång i människors liv. Insamlingsmetoden och den enorma kapaciteten är systemets största tillgångar, och det vet övervakaren mycket väl.

Vinsten av Snowdens läckor ligger på en annan nivå. Vinsten är att vi nu vet. Det underlättar när var och en ska formera ett försvar. För det finns sätt att skydda sig. Det finns anonymiseringstjänster som Tor. Det finns VPN-tjänster. Det finns krypteringsprogram som alla borde börja lära sig.

Dessa tjänster utvecklas och görs alltmer användarvänliga. Jag ska erkänna att jag är långt ifrån kunnig på området, så ju enklare det blir att kryptera desto bättre. Men om jag klarar av att använda Tor, VPN-tunnlar och att kryptera hårddiskar gör troligen du det också.

NSA och dess partners betraktar alla anonymitetstjänster som ett hot mot deras verksamhet. Det är inte så konstigt. Om vanliga människor gömmer sig kan de inte övervakas längre. Då minskar NSA:s makt. Sålunda arbetar NSA med att försvaga krypteringstjänster, skapa bakdörrar och på alla sätt försämra den säkerhet som vanliga användare förlitar sig på i vardagen. De fysiska ingreppen i Ciscos routrar visar hur långt övervakaren är beredd att gå.

Underrättelsemyndigheterna försöker misstänkliggöra anonymitetstjänsterna genom att kalla människorna som använder dem "ljusskygga". NSA och FRA kan gömma sig bakom sekretessbestämmelser men vanliga medborgare förväntas leva sina liv i skyltfönster. Det är en orimlig hållning.

Genom att göra det suspekt att surfa anonymt och kryptera sin information vill myndigheterna få vanliga användare att avstå från dessa tjänster. Jag tror att det är dömt att misslyckas. I vilket fall är det en desto större anledning att göra allt för att NSA och dess samarbetspartners får veta så lite som möjligt om oss.

Mitt råd är därför enkelt: fortsätt använda sociala medier som du önskar. Men tänk på vad du publicerar. Skydda din information hela tiden genom att kryptera dina mejl när det är möjligt, använda anonymiseringstjänster och kryptera din hårddisk eller åtminstone de foldrar du inte skulle vilja lämna på närmaste centralstation.

Ty detta handlar inte bara om dig. Det handlar om alla människors rätt till privat kommunikation. Om rätten att få behålla sin information för sig själv. Och om gränser för statens befogenheter att få inblick i våra liv utan vårt uttryckliga tillstånd.

Därför är detta viktigt. För alla.